Jag prenumererar på "Lokaltidningen" för att få mig lite nyheter från norr och idag fick jag se en sorglig nyhet och jag tror väl att mitt hjärta brister lite grann.

Latikberg skola läggs ner.

Och jag inser att jag har fått ta del av något helt fantastiskt som inte kommer att finnas mer. Jag har varit med om en mycket fin era inom svenskt skolväsende och nu är den eran slut.

Jag har haft turen att få gå på en skola där jag trivdes, kände mig sedd, viktig och behövd. Vi var typ 40 elever i skolan allt som allt (jag hade fyra klasskamrater), och vi hade massa äventyr för oss mellan klassgränserna ständigt. Vi åkte skidor, målade utebodar, gjorde honung, lingonsylt, pimplade, bar ved och gjorde teater.

Nej jag tycker att det är så himla sorgligt. Jag önskar att alla barn skulle kunna få uppleva en så fin skolmiljö som den jag fick uppleva från förskoleklass upp till sexan. Latikberg skola innebar en stor trygghet för mig.

Så jaa.. jag känner mig ledsen av att läsa det här. Och då vet jag inte ens hur skolan varit dom senaste åren eftersom lärarna bytts ut sen jag gick där.

Men jag får sätta mitt hopp till att det finns fler skolor av den här kalibern och att dom får leva kvar. Och jag hoppas verkligen att Latikbergsbarnen får det superfantastiskt inne i Vilhelmina dit dom kommer få åka varje dag nu.

Den här vägen gick jag för att komma till skolan.