PRADA SS15

Vem hade trott att 1700-talet skulle få komma tillbaka i en Spring/Summer 2015 kollektion? Absolut inte jag.

Inte för att vara den som är den, men jag brukar kunna ha någon slags aning om vilka färger, silhuetter, årtalsinfluenser osv som kommer att dyka upp de olika säsongerna- men ja, alltså inte denna gång. Jag är dock knappt förvånad över att jag är förvånad eftersom att Prada alltid lyckas överraska mig och garanterat många många fler modenarkomaner säsong efter säsong.

Hur som haver, 1700-talet är tillbaka. Det är tillbaka via de små prins/prinsess skorna och de blommiga silkestygerna. Men det är inte bara 1700-talet en kan se i Pradas SS15 kollektion, en kan även se influenser från 30, 50, 60, 70 och 90-talet. Så i en och samma SS15-kollektion får en alltså avnjuta 1700-talstyger som möter 30-tals lapptäcke konstruktion, som möter 50-talets hemmafrukjolar, som möter 60-talets silhuetter som möter 70-talets hippie färgkombinationer och slutligen paras ihop med 70 och 90-tals inspirerade skor. Alla dessa årtalsreferenser är ihopkokta till ett ytterst modernt och progressivt mode- att hon lyckas med det är inget annat än genialt. G E N I A L T.

Jag säger det som jag sagt så många gånger och aldrig kan säga för ofta: jag älskar dig Miuccia.

Igår var det dag nummer två på Milanos herrmodevecka och jag skulle vilja säga (om en ska vara riktigt dramatisk) att det var en besvikelsens dag. Jag fick mitt hjärta lite lätt krossat. Men vi tar och börjar med gårdagens bästa, för att tona ner gårdagens sämsta lite. Här kommer det:

Moncler Gamme Bleu SS15

MGB är alltid en given favorit, det är alltid sjukt innovativt och fruktansvärt spännande att titta på med kollektionernas tusentals detaljer, lager på lager, intressanta materialval och tekniska lösningar. Jag avgudade allt den här kollektionen hade att erbjuda.

Vivienne Westwood SS15

Jag har aldrig 100% fattat tycke för Vivienne Westwoods estetik, men jag hittar alltid någonting att kära ner mig i och underhålla kan hon. Jag avskyr tråkigt mode, och Vivienne Westwoods kollektioner är väl kanske motsatsen till tråkigt? Sen måste jag bara tillägga att hon är en sådan fierce old lady, jag blir så inspirerad av henne som person. Om jag mot förmodan inte skulle hitta någonting av själva kollektionen att kära ner mig i så finns ju alltid den där lilla stunden i slutet av visningen när hon kommer ut på catwalken att se fram emot:

Vivienne Westwood

Calvin Klein SS15

Jag blev alldeles till mig av dessa plastiga färgglada tröjorna och jackorna, jag känner att jag genast vill ha en i varje färg. Resten av kollektionen såg ut ungefär som dem minus det roliga materialet och minus de roliga färgerna, alltså inte mycket skoj kvar att titta på, Calvin Klein i ett nötskal? Det är givetvis inte fult, men trist, å så trist. Jag skulle vilja säga att Calvin Klein är den internationella versionen av Filippa K, onödigt dyrt och onödigt tråkigt.

Prada SS15

Det smärtar mig att behöva säga det här, men gårdagens sämsta (det som utgjorde hjärtekrossen) var Prada som var om möjligt ännu tråkigare än Calvin Klein. Det som gör mig besviken är ju att Prada ska vara kanske det roligaste att titta på under diverse modeveckor. Den här visningen bestod av endast en massa ätstörningar och tråkiga kläder. Prada hade lyckats casta alla de allra smalaste modellerna och alla plaggens silhuetter framhävde det ännu mer. Trots att en är väldigt härdad vad gäller catwalks bestående av trådsmala modeller, var det här bara för jobbigt att titta på. Jag blev illa till mods och det kändes så himla omodernt. Kollektionen var lika omodern den, har vi inte sett det där x-antal gånger förut fast betydligt roligare? Skärpning Prada, det här var SÅ platt och SÅ trist.

Jag lyckades hinna med allt på min lista igår. Främst punkt 4. Jag åt isglass hela dagen, eller jag åt Twister. Det var någon som sa till mig att det inte var en isglass, så kan vi snälla reda ut det nu- är det inte en isglass!? Jag har alltid varit övertygad om att det är en isglass och har bara tänkt att det är en lyxigare variant av en isglass. Typ en isglass för överklassen eller något. Jag åt i varje fall överklassisglassen Twister hela dagen igår och var helt nöjd med 1. den rena njutningen den gav mig för att den är så sjukt god och 2. den rena estetiska njutningen den gav mig, den är ju så trevlig att titta på. Kände hela dagen att det inte räckte med att titta på glassen, jag ville se ut som Twister också, jag har dock inga Twister-artade plagg så jag fick nöja mig med att bläddra lite bland Twister-artade kampanjer. Den bästa Twister-kampanjen någonsin måste nog vara Pradas kampanj för Spring 2012:

För det första är min kärlek till Prada nästan obeskrivlig, jag blir aldrig så inspirerad av något modemärke som jag blir av Prada. Det är alltid så ren jävla estetisk perfektion i kombination med någonting som överraskar och får en att tänka om, kollektion efter kollektion efter kollektion. Prada jobbar alltid utanför ens egna moderamar. Prada är en egen värld, en helt egen modevärld som jag alltid bara vill dyka rätt in i. Sen är min kärlek till den här kampanjen och kollektionen SÅ oerhört stark. Det är möjligtvis en av de bästa Prada kollektionerna någonsin och jag säger inte bara det för att jag är hög på Twister nu, det är faktiskt sant. Jag älskar hela 50/60-talsflirten, bilarna, brudarna osv. Alla färger som är vilt ihopslängda ger mig nästan rysningar. Smyckena och väskorna som går i någon slags femårings-bling-stil är en kvinna med barnasinnes våta modedröm. Och sen skorna, herre, SKORNA. Jag har ju haft med de här skorna i ett tidigare blogginlägg, men jag har inte skrivit om dem, jag har inte gett dem den text de förtjänar. Alltså sandalerna med munnen som har en cigg i mungipan, hur sjukt fantastiska är de inte? Och hur fantastiska är inte skorna med bildetaljerna? Eller skorna med flames? Jag vet inte vart jag ska ta vägen när jag ser dem. Jag vill ha dem genast, alltså verkligen genast. Jag blir till ett impulsivt och irrationellt barn och tänker liksom att jag kommer att gå under om jag inte får dem. Ja alltså Miuccia, jag älskar dig.

Idag är jag sjuk och ligger hemma och självömkar, vilket är sjukt osoft och osexigt. Att självömka är bland det mest osexiga en människa kan syssla med, speciellt när en redan är rätt oattraktiv med snoröversvämning i hela näsan. Anyhow, ligger just nu med ett snytpapper i ena handen och bläddrar drömskt bland flygbiljetter till London med den andra. Under maj kommer det att vara en Pradautställning på Harrods i London. Utställningen, Pradasphere, är som en slags Pradahyllning vilket jag känner att jag VERKLIGEN borde ta del av. Det ska finnas looks från ett flertal av Pradas olika kollektioner och en arkivdel med plagg, skor och väskor från äldre kollektioner (allt jag såg i den meningen var skor). Det kommer också att samtidigt visas en ”capsule collection” bestående av kläder, väskor, skor och accessoarer inspirerade av Pradas tidigare kollektioner framtaget exklusivt för Harrods. Blir typ frisk av att tänka på detta Pradaöverflöd.

Tjena tjena, Prada Prada. Hur snyggt är inte det här?

Prada A/W14

Prada visade sin A/W14 kollektion igår under Milanos modevecka och jag blir i vanlig ordning helt lyrisk över hur fint det är. Jag älskar dig Miuccia. De där missmatchade färgkombinationerna får mig att tänka på 90-talet och min egna look jag sportade på lågstadiet. Färkombinationerna (som mina föräldrar desperat försökte lära mig att undvika) är så fantastiskt awkward och Prada har helt genialiskt vältrat sig i dem. Jag vill genast slänga på mig en salig blandning av endast lila, rött och gult. Nu genast. Skorna, silhuetterna och materialvalen är som vanligt så fulländade. Det är lekfullt, elegant och djärvt på samma gång. Utöver min egna 90-tals(nostalgi)referens, är det någon annan än jag som tänker lite på filmen Jawbreaker (eller bara alla tonårsfilmer från slutet av 90-talet) och att hela kollektionen känns lite som en bitchig tonårstjej från 90-talet? However, kollektionen är estetisk perfektion. Men om vi lämnar den estetiska perfektionen nu, snälla, snälla, snälla- lägg av med den där pälsen nu (och fjädrar?). Fluffet spårar ur. Sista looken ser ut som att modellen har haft ihjäl en rad utrotningshotade fåglar och draperat sig själv med dem. Vill någon verkligen ha på sig det där? Om det är någon som hade tänk klä sig i den där klänningen- förtjänar faktiskt hen en färghink rätt över hela sin svindyra kreation.

Jawbreaker (1999)