Efter fyra år av relativ tystnad är Adam Tensta tillbaka med ett egenproducerat och komplext album om kärleken i ett uppbrott. Nöjesguiden träffade honom för att prata om det, ett samhällsskifte och grillz.
Adam Taal är några minuter sen till intervjun eftersom han suttit och lyssnat på Dead Prez i en busskur. Glömt tiden. Men det gör ingenting – dels för att jag själv var sen, dels för han verkligen ber om ursäkt, ler, och visar sina kromade tänder.
Har du skaffat grillz? Varför?
– Det är inte så många som får ha grillz i munnen och komma undan med det. Jag har haft dem i några veckor, det är en tjej i Paris som gör dem.
Han pratar om Dolly Cohen, en fransk tandtekniker och smyckesdesigner som ligger bakom Rihannas, ASAP Rockys och Cara Delevingnes profilerade tänder. Och nu Adams, då.
Foto: Adam Tensta.
Sedan 2011, när det senaste albumet Scared Of The Dark kom, har Adam Tensta bland annat skapat en smyckeskollektion tillsammans med prisbelönta designern JohannaN för att omdefiniera bilden av svenskhet, jobbat med Fatta Man för att minska mäns sexuella våld mot kvinnor samt skrivit och producerat skivan The Empty som släpps i dag. Ett album som till stor del handlar om tiden efter att ett fyraårigt förhållande tagit slut.
– Jag började skriva på skivan dagen efter att vi gjorde slut, du vet, och det var för att jag ville fånga den känslan. Det är inte lika enkelt att reflektera över det där i efterhand. Då lägger man till och har en massa perspektiv och sånt som gör det mer osant. Men det här är rått och precis så som man kände vid den tiden, liksom.
Skivans inleds med ödesmättade trumpeter och titlarna talar sitt tydliga språk. Hurts, Forever Alone, Emotion Zero, Us Against Ourselves, The Empty. Texterna är mörka även om inte musiken alltid är det och alla som någonsin varit i ett förhållande som tagit slut kommer kunna hitta sitt att relatera till. Tomheten, frustrationen, kärleken och det krampaktiga letandet efter mening.
Hur känns det att det står i ett pressmeddelande att det handlar om ert uppbrott?
– Det är vad skivan handlar om, så vad fan ska man skriva om i en presstext, egentligen? Folk undrar om det är jobbigt att tänka tillbaka på den där tiden, och visst, det var en jobbig tid, men också en viktig tid som har format mig. Det känns väldigt viktigt att inte glömma bort. Jag vill inte begå samma misstag igen.
Vad var det för misstag?
– Allt möjligt. Jag var otrogen, jag kompromissade bort en del av mig själv, glömde bort hur det är att vara glad, hur det är att vara fri, hur det är att inte ha ansvar över en annans lycka. Det finns många saker som inte blir som man vill att det ska bli eller som händer när man växer ihop med en person.
Hur är det nu då? När du hör och framför låtarna, nu har du ju fått perspektiv.
– Det är fett, för man kastas tillbaka till den känslan. Jag tänkte på det igår när jag spelade och gjorde sista låten på skivan, The Empty. Under stråkpartiet där på slutet var det som fan, fuck, nu fångades jag av den.
Vad är det för känsla?
– Mycket vemod. Och stolthet. Den är speciell för mig, en kontrast mellan att acceptera och att röra sig vidare möter en feststämning, alltså inte klubb, utan mer celebration-stämning.
Försökte ni fira ert avslut genom att se det fina som hade varit?
– Ja, det tror jag. Man bär ju mycket med sig. Allt är inte fint, men jag tycker fan skivan speglar ganska mycket hur det har varit.
Adam Taal slog igenom 2007 som Adam Tensta med låten My Cool, satte Stockholmsförorten Tensta på kartan och, även om han inte vill erkänna det själv, började prata politik i svenska medier.
– Det är svårt att inte framstå som politisk när man är medveten. Men jag är varken intresserad eller insatt, säger Adam och fortsätter prata om segregation, utanförskap och “alla tusen samhällsproblem som finns”.
– Scenen som fanns när jag började finns inte mer. Vi visade att det går att göra. När jag var liten fanns Martin Dahlin, Henke Larsson och Dr Alban. De senaste åren har det hänt mer än på alla år innan dess. Joy, Seinabo Sey, Cherrie Hersi. Jag kan räkna upp namn på hur många som helst som inte ser traditionellt svenska ut.
Nu är du väl ändå politisk?
– Nej, det handlar om livet.
Vad är din drivkraft?
– Att berätta historier, ärligt och rättvist. Och till slut förändra världen.
Vad händer om du inte är ärlig, får du ångest då?
– Ja, för det är mitt enda forum att uttrycka mig fritt. Det kan vara svårt att göra i verkligheten ibland. Musiken är min tillflyktsort och den ska vara ren.
Inför släppet av The Empty har Adam porträtterats i DN och DI, bland andra tidningar. I DN fick han visa “sitt Tensta” och i DI handlade det om hur han just nu försöker byta sin hyresrätt och flytta någon annanstans. Men det finns annat att prata om än Tensta, när det kommer till Adam. Det här är till exempel första gången han producerar själv.
– Det har varit en ganska stor skillnad för mig och vår arbetsprocess. Jag har alltid haft en säregen smak och vetat exakt hur jag vill att det ska låta. Nu slapp jag förmedla det till någon annan. Det var mer tidskrävande på ett sätt, men också befriande. Jag visste att jag var en av Sveriges bästa producenter redan innan jag hade producerat.
Medproducent på The Empty är den anonyma Nisj och skivan gästas av Sibille Attar, Joe Lefty, Michel Dida och Duvchi.
– Vi har verkligen lagt ner så otroligt mycket tid på att göra en stor och vacker ljudbild som kan passa de stora känslorna som finns i texterna. Hela arbetsprocessen har varit väldigt annorlunda från vad jag är van vid vad gäller musiken. Jag kan inte bpm och tangenter, jag har väldigt lite sån kunskap. Bara känslor. Och erfarenhet.
Adam Tensta pratar mycket om att följa sina känslor. Men att det är ett val han har gjort.
– Jag gör det jag vill göra, utan att tänka på om det kommer passa potentiella lyssnare. Min första skiva, engelskspråkig rap i Sverige på den tiden, det trodde jag skulle locka 20 pers. Samma sak gäller den här skivan, den låter exakt som jag vill att den ska låta, sen får man se hur det går med statistiken. Det är mer en managementfråga för RMH, hur man ska rikta den till de man känner att den är ämnad för.
Åter till kärlekstrasslet. Efter att Adam skrivit klart merparten av låtarna på The Empty träffade han en ny tjej som han kände mycket för snabbt.
– Det blev väldigt svårt för jag fick chansen igen med mitt ex. Det var som att välja mellan två personer man älskade. Kontentan är att jag tror inte man styr så mycket själv. Det är instinkt och känslor. Man kan inte bara tänka med hjärnan. Det blir svårt, i alla fall för mig. Trots det att man kanske anser sig vara en ganska logisk person så tar man helt ologiska beslut.
Tycker du att förnuft eller känsla ska styra mest?
– Förnuft.
Är det fel att låta känslan styra?
– Nej, inte fel, men det är svårt att inte låta den styra.
Exakt.
– Mmm.
Men hur många procent ska det vara?
– Inom kärlek är det kanske 30 procent förnuft, 70 procent känsla.
Ibland är det samma sak, det är ju skönt.
– Ja, det är fan en seger!
Vem valde du av ditt ex och den nya?
Adam Tensta plockar fram en liten ask i genomskinlig hårdplast. Han drar ur sina grillz, placerar dem i asken och lägger tillbaka dem i fickan.
– Mitt ex. Igen. Och sen tog det slut. Igen. En jävla djungel.
Läs också Camilla Astorga Días recension av Adam Tenstas The Empty.
