Ras Kass stora plan att förena tunga texter med superkommersiell west coast-hip hop funkade inte tills nyligen, då hans polare Xzibit slog ihop sig med Dr. Dre och gjorde hits. Ras Kass är så sur för att ingen lyssnar på hans skivor och det är lätt att tycka att han har rätt att vara lite frustrerad. På [I]Van Gogh[/I] lämnar han oftast g-funken åt sidan och gör arton karga hiphoplåtar om att skär
Priority/Virgin
War & Peace Vol 1 (The War Disc)(Samlingsrecension med [B]Method Man[/B]: Tical 2000: Judgement Day)
Det är intressant hur allt fler hiphopartister anammar symboler och estetik från skräckfilmsvärlden. Varför? En förklaring är att det är ett sätt att bevisa för kidsen att man inte har blivit mainstream utan fortfarande är farlig/skräckinjagande/tuff.
Ice Cube och Method Man är numera mångmiljonärer. Därmed kan de inte längre |
The NWA Legacy Vol. 1: 1988-1998Det måste finnas andra sätt att göra en NWA-samling. Inte minst vore det på sin plats med en sammanställning av det material som föregick [I]Straight Outta Compton[/I], särskilt då samlingens undertitel föreslår ytterligare en del. Varför inte tillägna första halvan av denna CD-dubbel åt låtar som Yella och Dr Dre spelade när de som DJs packade Compton-klubben The Eves After Dark, i mitten av 80-t |
War Zone
Ibland lämnas charmiga vita skivlodisar som Cut Chemist och Bronx Dogs tolkningsföreträde för hiphop-historien. Då händer det att James Brown och paradblåset från Kool & The Gangs [I]N.T.[/I] hamnar utanför - de betraktas ofta som för grundläggande.
För bröderna Evil Dee och Mr Walt spelar det naturligtvis mindre roll,
The Rude AwakeningEfter tre års väntan på att äntligen få göra ett nytt album är de rimmande kompisarna Tek och Steele tillbaka. Tre långa år som hiphopduon tillbringat i rättssalen lika mycket som i studion. Först hotades Smif-N-Wessun, som de kallade sig då de släppte sin framgångsrika debut-LP [I]Dah Shinin[/I] 1995, av en stämning eftersom vapentillverkaren Smith & Wesson inte riktigt gillade deras namn. Efter |
NocturnalDet känns nästan som om hela rummet fylls av en tjock, rökig dimma när Heltha Skelthas debutplatta pulserar ut från högtalarna. Trögflytande baskaggar, en minst sagt flummig ljudbild och en Darth Wader-röst från helvetet får det formligen att krypa i skinnet. Nocturnal är mörk och isande kall hiphop, men på ett sätt som gör det svårt att sluta lyssna. Fast 16 låtar är kanske lite väl mastigt, spec |
