Det fanns en tid när Nick Royale och hans The Hellacopters var ganska ensamma på den svenska larmiga rockens scen. Då räckte det med just det faktum att man spelade rock för att tillfredsställa en svältfödd publik. Men idag är situationen en annan. Den dödförklarade gitarrocken har överlevt ytterligare en stund, och rockbanden är vanligare än vallöften. Då krävs kvalitet för att sticka ut, och det
Polar/Universal
LambrettaNågon med oss skämtar aprilo. Det här är ju Garbage. Samma pop med mindre talangfull sångerska och pojkar som gör musiken men är för fula för att få stå längst fram på bild. Samma kosmetika i form av bildretuschering (courtesy of Jenny Stigsdotter, skryter omslagstexten), teknologiska ljud och hårdriffande gitarrer). Samma brist på låtidéer, även om bandet försöker skylla ifrån sig på Max Martin. |
En helt vanlig SvenssonTonårspop är och förblir en kontroversiell och missförstådd genre. Gruppen The Knack gjorde en gång ett album med titeln [I]But the little girls understand[/I]. Precis så är det.
Medan vuxenpubliken, däribland rockkritiker, alltid har dömt ut och misstroendeförklarat tonårsartisterna när de varit som mest populära - i stället har vi varit fullt upptagna med att hylla bluegrassförnyare och jazzfu |
