"Det är få som kan beskriva det brittiska klassamhället så väl som regissören Ken Loach."
Ken Loach
Filmrecension: Sorry we missed you
Calle Wahlström imponeras av Ken Loachs nya diskbänksrealism.
Filmrecension: Jag, Daniel Blake
Ken Loachs senaste film belönades med Guldpalmen i Cannes och var öppningsfilm vid Stockholms filmfestival, där den också belönades med Publikens pris.
Route Irish
Det mest imponerande med Route Irish är att den lyckas ta typ Steven Seagals Hard to Kill och paketera den som en politisk kommentar på situationen i Irak och huruvida privata militärer hör hemma där.
En öm kyss
I princip har man förstås redan sett hundrafemtio sådana här filmer. "Naiv katolsk tjej blir kär i andragenrationspakistanier i Glasgow, vilket varken hans familj eller hennes omgivning kan acceptera". Men det är inte ofta berättelsen har presenterats på det här sättet. [I]En öm kyss[/I] är romantisk, men musiklärar-Rois
JärnvägareDet finns få saker som är beständiga i världen, men Ken Loach
kärlek till den brittiska arbetarklassen är en av dem. Som han älskar dessa manliga miljöer, knegarna i fikarummen med sin hårda jargong, sitt dödsförakt inför överheten och sitt sinne för practical jokes. Den här gången är spelplatsen Yorkshire, och ämnet de konsekvenser som en vårdslös privatisering av British
Rail får för fem av mä |
Bröd och rosorIbland är det så orättvist att solidaritet, goda intentioner och en vilja att få människor att våga ta ställning förfaller till ett lamt och tröttsamt missionerande. Ken Loach är en oerhörd regissör med ett brinnande patos, men ibland riskerar han tyvärr att tangera just något av det ovanstående; något som blir lite ältande och så korrekt att det nästan blir själlöst. Där det inte finns plats att |
