Han må ha varit en punkpoet av rang, Stefan Sundström, men någonstans på vägen har han uppenbarligen tappat lågan. Som lyssnare önskar man att han tappat gitarren istället.
Stefan Sundström
Stefan SundströmDen enda vägen för Stefan Sundström efter förra och katastrofala [I]Fisk i en skål[/I] var faktiskt upp. Längre ner än till den skivans Magnus Uggla-fånerier och självparodiskt överdrivna Farsta-bräkande kunde han knappast komma. Här använder han Allan Edwall som livlina, och resultatet är mycket bättre.
Allan Edwall är sorgligt underskattad bland svenska viskompositörer, och hans insjungning av |
Stefan SundströmFöre arbetet med den här skivan kände Stefan Sundström att det inte fanns fler låtar att skriva, att han borde dra sig tillbaka och hugga ved och softa i stället. Av någon outgrundlig anledning ändrade han sig. [I]Fisk i en skål[/I] visar att Stefan verkligen inte hade fler låtar att skriva, och det borde någon i hans krets berättat för honom. Om han inte längre har någon sambo, som texterna mer ä |
BabylandVad säger man om en skiva där det roligaste greppet är en tyst minut mitt i skivan och där man hellre klickar runt i årets charmigaste CD-Rom än lyssnar på de nya låtarna? Jo, att det är tydliga tecken på att konsumtionshäcklaren från Vita Bergen är i god form. Lekfull, sarkastisk och elak, med betydligt större skärpa i formuleringarna än på Nästan som reklam för två år sedan. Framför allt är Sopv |
