Den enda vägen för Stefan Sundström efter förra och katastrofala [I]Fisk i en skål[/I] var faktiskt upp. Längre ner än till den skivans Magnus Uggla-fånerier och självparodiskt överdrivna Farsta-bräkande kunde han knappast komma. Här använder han Allan Edwall som livlina, och resultatet är mycket bättre.
Allan Edwall är sorgligt underskattad bland svenska viskompositörer, och hans insjungning av egna [I]Årstider[/I] placerar sig med lätthet jämte Fred Åkerströms mest briljanta låtar. Nu är ju inte Stefan Sundström Allan Edwall, men han känns betydligt mer avslappnad än på länge, och hans konstlade fyllesnubblande har tonats ned till förmån för den särpräglade och egna sångstil, med betoning på sång, som en gång var typisk för Stefan Sundström.
Musiken är finstämd som sig bör i den här typen av lågmälda burlesker, och arrangemangen andas genomgående svensk jazzig vistradition. Det ger oss en överraskande bra tillbakablick i svensk vistradition och Stefan Sundström en skiva han inte behöver skämmas för.
Skivbolag:
Artist:
