Jag skrev en gång om göteborgska rapgruppen Mobbade Barn Med Automatvapen att de (förutom att de kan vara roliga i små doser) "kan för många ord och när de rappar måste man lyssna alldeles för noga på vad de säger". Ett försök att i en tät samlingsrecension fånga ett huvudintryck av gruppen. Detta utlåtande skulle senare förevigas i Internetfavoriten En dåres försvarstal - tillägnad alla pseudointellektuella journalister.
