I lördags lämnade vi Vilhelmina (vars centrum ser ut så här:)

Och i söndags kom vi hem till Kungälv igen! Det ska bli spännande att se hur det här året blir. 2015 var nog det bästa året som jag haft eftersom jag fann Jesus och blev kristen ("det gamla är förbi, något nytt har kommit" 2 Kor 5:17).

Gott nytt år! 

Minns ni min cykel som gick av på mitten och som kunde ha blivit min död?

Idag gick jag till butiken där jag köpte den (Team Sportia i Kungälv) för att höra lite mer om vad jag skulle kunna få för kompensation från leveratören (PEAK). 

Jag har dragit mig för att gå dit för jag vill inte ha något tjafs. Jag vill bara ha en dräglig kompensation för att jag har cyklat omkring på en tickande cykelkatastrof som gett mig trauma. När jag låg där på kyrkogården med cykeln tudelad mellan benen tog det en sekund innan jag förstod att jag klarat mig och jag kan typ inte cykla lika avslappnat i nedförsbackar längre.

Jag gick till Team Sportia i alla fall och där fick jag veta att PEAK är så snälla att dom kan tänka sig att betala halva priset om jag köper den billigaste cykeln som Team Sportia har, alternativt att jag kan få en tom cykelram. 

Och jag undrar... är det verkligen snällt av PEAK att erbjuda det här? För jag kan tycka att det låter rätt snålt. 

Deras motivering är att cykeln var gammal. Fem år var den. Grejen är att jag inte tycker att det är särskilt gammalt. Liksom kom igen - det var ingen vanlig skråma. Det var ingen växel som slutat fungera eller kedja som rostat sönder. Det var inte en pedal som lossnat eller ett stänkskydd som hamnat snett och punkterat däcket.

DEN GICK AV PÅ MITTEN!!!!!!!!

Jag vill ha pengar som kompensation för jag blev ju tvungen att köpa en ny cykel omgående (är svårt beroende av min cykel).

Deras cykelspecifierade personal var i alla fall inte inne idag när jag var där så jag fick inget slutligt besked. Han skulle ringa i morgon. Får se hur det går då.

Avskyr sånt här. 

Ikväll har jag ätit middag på Trattoria il Trullo som ligger vid kyrkan här i Kungälv. Det är en italiensk restaurang med en förkärlek till oljad furuvägg.

Det var gott. Jag tog nån "tarantello del salmio" eller liknande och den smakade bra. Synd bara att jag är överkänslig mot gluten och känner mig lätt spyfärdig, svullen och småbajsig nu men det får det va värt ibland. MAN MÅSTE JU LEVA LITE.

På tal om att "leva lite" så såg jag att det pågår Way out West-aktiviteter i Göteborg nu i helgen. Jag som var så säker på att det redan varit. Nöjesguiden hade nåt festtåg eller vad det var hit till väst och jag skäms nu över att jag skrev och frågade om det är nåt särskilt som händer i Göteborg i helgen eftersom dom fixat ett festtåg. Men herregud festivaler... vem har koll på det?? *ler tjuren Ferdinand*

Hoppas det blir nåt dramatiskt bråk om vegetariska korvar eller liknande i år igen, sånt är kul.

Igår tog vi barnen till ett lekland. Jag har en sån hemsk hatkärlek till de där leklanden. De är plastiga, artificiella och de får mig att tänka på den där ön i Pinoccio dit de tar olydiga pojkar och förvandlar dem till åsnor. Volymen ligger ofta lite för högt och barnen får nåt demoniskt i ögonen när de tjatar om slusch.

Men det är ju så kul också!! Och lättsamt. Barnen springer runt och leker sig svettiga samtidigt som jag kan läsa och sörpla latte och smsa.

Och får jag lust så är det inget som hindrar mig från att också delta i leken, men inte för länge eftersom det bara är barn och OS-atleter i gymnastik som orkar hålla på där i mer än fem minuter.

Här i Kungälv är det extra bra också eftersom leklandet inte är så stort, det är "lagom" stort liksom. Det i Göteborg (Backaplan) är hemskt, på riktigt fruktansvärt. Minns när barnen var mindre och man kunde se sitt barn sitta en meter bort och gråta, men för att ta sig till barnet så var man tvungen att knäcka en komplicerad labyrint av nättunnlar. Hade man otur hittade man inte barnet utan hamnade i en Blixten McQueen-rutchkana i stället där man brände ryggen och visade magen för ett helt födelsedagskalas med pirattema.

Ikväll gjorde jag och min sistfödde en snögubbe i en mörk skogsdunge mellan Ica och E6ans viltnät.

Eller snögubbe... vi visste inte exakt vad det var. Men nu i efterhand så ser jag ju att vi praktiskt taget hade gjort ett porträtt av Lilla My!

Och som om inte det vore nog!

THE MUMIN CENTIPADE! Är det bara jag som får en kick av det här?? High on life!

Fast nu rann kicken av och jag blev jättetrött på både mig själv och vad jag för stunden håller på med.

Har ni hört talas om skandalen som utspelar sig i Kungälv just nu (länk GT)? 

Jag skulle hellre dö än att missa detta stormens öga, nu när det är så nära, så jag var tvungen att gå dit.

Det kändes stort. Det kändes större än Kungälv. Det kändes som att det var prinsessan Diana och Dodi som låg där på en lyxjacht veckorna innan de förolyckades (eller om de mördades) i l'Alma road tunnel i Paris. Och att det var Drottning Elizabeth som var upprörd ist för denna Pia Rödbro (som missförstått innebörden av ordet "sexistisk" dessutom?). 

Jag fick gåshud.

Idag packade vi ihop några "dammsugare" och en kolsyrad 1,5-litrare med vatten och drog till Ragnhildsholmen precis utanför Kungälv. Ragnhildsholmen är alltså resterna från en gammal fästning från flera hundra miljoner år sedan. 

Där fanns förutom ett rikt fågel- och växtliv även: en familj som spelade in nån slags familjefilm, en pappa som vi kan kalla "murklättraren" samt ett äldre par med både hund och gångstavar.

Den äldre damen med hund sa att det fanns en "utställning" ett par kilometer därifrån som vi "borde kolla in". Den äldre mannen med stavar sa att det "bara var en massa vitaminer" och att det "måste finnas nån måtta på det goda". När vi drog dit upptäckte vi att det inte alls var nån "utställning" utan en sånt där ställe med självplock där man kan plocka sina egna grödor. 

Till exempel kunde man plocka sin egna vitkål och korriander. 

Så vi for vidare på andra äventyr. Men innan vi lämnade holmen lyssnade vi på en inspelad guidning om platsen på mobilen (det kostade inte mer än vanlig samtalstaxa). Där påstod rösten att "sista gången som Ragnhildsholmen nämndes var år 1311". Och det var länge sen tycker jag. Alltså kom igen, den måste ju ha nämnds mer de senaste 700 åren. Jävligt suspekt.

Och här har jag lyckats fångas på bild när jag böjer mig framåt för att granska om jag har fått mens. Den är nämligen nio dagar sen och jag väntar mig den explossivt vilken dag som helst. Ni med menscykel som läser detta förstår säkert vad jag talar om för typ av oro. Obs är inte gravid obs obs.