Igår stegade jag in på Lisebergshallen för att äntligen få se Hillsong Worship från Australien uppträda. Jag hade varit rätt nervös innan (jag ogillar trängsel) men redan när jag steg in i lokalen kunde jag andas ut. Alla hade var sin stol med var sitt stolsnummer. Platserna var alltså bestämda och raderna dessutom breda, så ifall jag kände för det så skulle jag enkelt kunna fly fältet.

Det var en fantastisk start.

Det tog inte särskilt lång tid innan konserten började. Bandet presenterade sig inte över huvud taget utan dom var mer som rekvesita. Fokuset låg på någon annan. 

Bilden är lånad från Connect church fb-sida. Om ni tittar riktigt noga ser ni kanske mig. Jag stod på andra raden från scen. 

NÄMLIGEN JESUS KRISTUS. Oj, Caps lock (not).

Och själva konserten var bra. Försöker komma på vad jag ska säga men jag är tyvärr ingen musikrecensent (eller tyvärr och tyvärr, jag hade varit en usel musikrecensent), så jag säger så här: Artisterna var bra, ljudet var bra, ljussättningen bra, texterna bra. Det var bra helt enkelt. Och det gjorde ingenting att jag inte är så bekant med deras låtar, för dom hade texterna rullande på storbild. Texterna och innebörden av texterna var väldigt centrala, det gillar jag, så ska det vara.

Min oro innan var onödig. Det fanns gott om plats att röra sig så lite eller mycket som man själv önskade, utan att någon skulle behöva känna sig trängd. 

Här är en bild som jag tog. Är riktigt nöjd faktiskt.

Men bland det bästa av allt var nog att vi var så många kristna samlade kring detta. Alltså, det här som jag har fått vara med om är något helt otroligt. Det har ändrat hela mitt liv. Jag har mött Jesus och fått veta att han lever, vilket är en helt obeskrivlig upplevelse. Och det är så nytt, det hände så snabbt, jag är inte van. Jag kan ibland knappt fatta att jag säger dom saker som jag säger, för jag har så nära i minnet vad jag tänkte om sånt här innan jag blev kristen. Det var ju bara några månader sen. Därför är det så skönt att träffa andra som inte tycker att det låter konstigt eller sinnessjukt, eftersom dom har varit med om och är med om exakt samma sak. Därför är det så skönt att lyssna på musik som handlar om precis detta.

Nej även fast blinkande lampor och hög ljudvolym aldrig har varit "min stil" så kan jag tänka mig att gå på flera såna här evenemang. 

Här är en låt som spelades och som jag kan relatera till väldigt mycket. Erkänn fin.

Har två stycken frågor som nån av er läsare kanske kan svara på: 

1. I låten River Wild sjunger dom "oh Holy Spirit, burn like a fire. All consuming, consume me!". Vadå "consume me"? Varför sjunger dom så och vad grundar det sig på?
2. Under konserten blev vi uppmuntrade att säga trosbekännelsen fast på engelska. Vi skulle säga "I believe in Holy Spirit, the holy catholic church and the communion of saints".  Hillsong är väl inte katolskt eller har uttrycket nån annan innebörd? 

Är rätt säker på att nån har bra svar! 

//UPPDATERING: Har fått svar! 
1. "Consume me" betyder inte "förgör mig" som jag först trodde, utan mer "uppfyll mig".
2. "Catholic church" betyder en världsvid allmän kyrka och syftar i trosbekännelsen inte på påvens kyrka, och "the communion of saints" är de heligas gemenskap (de kristna).
//

Artisten och konstnären David Bowie har gått ur tiden.

Många har skrivit att han har förändrat världen vi lever i och att hans legend lever vidare för evig tid eftersom han är odödlig.

Här har nån till och med gjort en illustration:

Och jag fattar inte hur jag ibland kan känna mig osäker på att vara offentligt kristen då jag inte vet vad det kan få för sociala konsekvenser  - när sekulära personer, journalister och våra största inflytelserikaste medier helt öppet och utan oro för konsekvenser skriver saker som att David Bowie är odödlig, utom denna värld, en hjälte och tankeförändrande samhällsrevolutionär, och att vi kommer att minnas honom för evig tid.

Liksom hallå. Vi kristna säger ju ungefär samma sak, fast vi säger det om Jesus och har gjort det i över 2000 år. Det jag försöker säga är: Jag har nog känt mig osäker i onödan. 

Vila i frid David Bowie. Och om ni av hans fans som krönt honom med dessa egenskaper skulle börja få bekymmer som David Bowie inte kan lösa så väntar Jesus tålmodigt på att ni ska vända er till honom.

Jag ska gå på det här med några från Connect church: 

Det är Hillsong worship från Australien som är på skandinavienturné. Turnén kommer även att landa i Oslo (20/1) och Stockholm (21/1), ni kan läsa mer och boka biljetter här. Nån fler som ska dit?

Det blir min första riktiga konsert. Enda konserten jag kan komma på att jag varit på är E-type Åsele marknad -02, men då jag höll mig i ärlighetens namn närmare dansbandstältet som låg ca 60 meter längre in i skogen. 

Jag känner mig jättepepp! Äntligen har jag hittat en typ av musik som jag känner något för och som kan beröra mig på ett djupare plan.

Innan jag blev kristen så trodde jag att jag skulle behöva nöja mig med musik som inte säger mig nåt. När jag har hört andra säga saker som typ "åh vad jag älskar musik"  eller "UTAN MUSIK SÅ DÖR JAG!" så har jag inte kunnat relatera alls eftersom nästan allt som spelas gör mig förvirrad och ängslig. Visst, många melodier och rytmer är spännande men så lyssnar man på vad dom sjunger och man undrar hur det är fatt med den som skrivit låten. 

Ett tag försökte jag hitta musik som jag kan känna en meningsfull koppling till genom att hitta låtar som inte handlar om sex, attraktion eller party. Jag skapade till och med en spellista på Spotify som heter "Låtar utan sex, attraktion och party" men jag övergav projektet på grund av tristess och kanske viss öronvärk. 

Men sen jag blev kristen så har jag hittat meningsfull musik som förmedlar saker som jag kan förstå, relatera till och tycka är intressant och värdefullt. Sen är det alltid skönt att sjunga med andra som hajar vad det handlar om tycker jag. Så det känns spännande att gå på en kristen konsert.

Jag lovar att uppdatera er om hur det var och om det var nåt att ha!

(har inte hunnit lyssna på så mycket av just Hillsong)

Läs även: Jag är kristen nu och  5 spännande saker som jag hade missat med kristendomen

I kväll firade jag min första julafton som kristen och för första julen i mitt liv fattar jag vad julsångerna om Jesusbarnet handlar om. Det finns så mycket med kristendomen som jag har missat!

Här är en lista fem spännande saker som jag hade missat med kristendomen:

1. Att Jesus lever
Av nån anledning hade jag missat delen av evangelierna där Jesus återuppstår, vandrar omkring både här och där, för att sedan stiga upp till himlen - inte som en döing, utan levande och vid sitt sinnes fulla bruk. Jag hade på nåt sätt fastnat vid att han var död eller åtminstone väldigt svår att få tag på. Det första som hände när jag blev kristen var att hela mitt inre typ sjöng Jesus lever och att han är med mig och att han är glad för att jag äntligen har tagit emot honom. Ja jag vet, det låter lite galet, men det är som det ska och ingen upptäckt har gjort mig gladare och det gör det värt att berätta om.

2. Att Gud är personlig, levande och att han talar till oss idag
Förr trodde jag att alla kristna bestämde sig för att tro på det som står i Bibeln utan att få minsta bevis eller bekräftelse för att det är sant. Jag tänkte att naiva och eventuellt hjärntvättade kristna trodde på en ”halvsann” bok i rent godtycke och jag tyckte att det var så himla synd om dom att allt övertygande hände för tusentals år sen men aldrig nu. Jag hade fel!
Gud verkar nu, idag, på många sätt, precis som han gjorde förr, och han gör det med styrka och många gånger med överväldigande tydlighet och för många många människor, däribland lilla jag. Och nu förstår jag: det är inte synd om kristna.

3. Att Helige Ande är jätteviktig
Jag hade knappt hört talas om Helige Ande innan jag blev kristen så jag hade absolut ingen aning om hur viktig helige Ande är. Jag trodde att Anden var kyrkans femte hjul, nån som prästen var tvungen att mumla fram lite hastigt vid dop även fast han egentligen ville slippa för att spara tid. Men så är det inte. Helige Ande är en kommunikationshjälp och guide typ som möjliggör meningsfull kommunikation mellan mig och resten av treenigheten (se punkt 1 och 2 och 4) och det är oumbärligt. Jag personligen vet inte vad jag skulle ta mig till utan Anden, ärligt. 

4. Att bibeln inte är en vanlig bok
Innan jag blev kristen så ansåg jag att Bibeln var en vanlig bok, typ klok, intressant och viktig men ändå bara en ovanligt lång bok.
Nu vet jag att bibeln talar till mig och berör mig på ett personligt plan. Det är som att mitt lilla ynka liv är invävt i detta bombastiska och berömda storverk. Jag är en del av bibeln, och dess texter är en del av mig. Jag förstår inte hela bibeln bara för att jag har blivit kristen, men jag förstår den på ett annat sätt. Det är som att orden har liv och att läsa den kan ge mig en frid och kraft som är svår att förklara. Bibeln sitter på en intelligens utan motstycke och det är så mycket som rör sig i den både i högt och lågt, samtidigt. Så nä Bibeln är ingen vanlig bok. 

5. Att Jesus är svaret på allt som jag har letat och längtat efter 
Jag har ofta fått höra att alla stora religioner och andliga ledare i grunden är ungefär sak samma eftersom dom alla predikar om kärlek, och jag har köpt detta och tyckt att det verkar trovärdigt. I och med detta har jag tänkt att alla religioner är ungefär lika rätt eller fel. Det var inte förrän jag i desperation uppriktigt bad Jesus om hjälp som jag förstod att han är precis den han utger sig för att vara: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig" säger han i Bibeln Joh 14:6. Jag kommer inte hem dit jag alltid längtat genom goda gärningar, positivt tänkande eller för att jag typ lär mig meditera jättebra. Jag behöver Jesus.

Förr tyckte jag att Jesus var uppblåst när han sa att vägen till Gud går genom honom och jag tyckte att kristna var ännu värre när dom repeterade vad han sagt. Jag tyckte inte att det var schysst mot andra religioner. Men nu repeterar även jag orden och jag gör det med glädje på grund av vad orden betyder. Vi är älskade, vi är efterlängtade, vi är räddade och vägen hem ligger öppen och klar. 

Det finns så klart många fler upptäckter som jag vill berätta om och jag upptäcker nya grejer hela tiden. Men det här får räcka för denna gång.

GOD JUL!

Och kom ihåg att bibeln inte är känd för att bli tolkad entydigt. Det jag menar är så klart att det här är min syn och tolkning och att jag inte talar för alla kristna. 

Läs även: "Jag är kristen nu" och "En ny näringsrik kost" 

Har fått några kommentarer som har sett ut till exempel så här

Och jag typ fnissar till varje gång. Jag tycker inte direkt att det är konstigt om nån känner den misstron men för tydlighetens skull kan jag försäkra er alla om att det är på allvar och att jag har aldrig varit allvarligare med något i mitt liv. Min "Gud-grej" är på riktigt och så hoppas jag att det förblir för det är så himla nice. 

Jag kommer att skriva mer om det senare. Egentligen är det kanske det enda jag vill prata om just nu. Jag tänker trots allt inte på så jättemycket annat så det upptar rätt mycket av mitt liv minst sagt. Bara bibeln allenest står för typ minst ett mind blow per dag (den är otrolig). 

Jag måste bara vila lite i det som hänt och hitta orden.

Idag har det varit första advent vilket är typ nedräkning till julen. Hittills har jag upplevt 29 jular men inte en enda av dom har jag upplevt som kristen. I år blir första gången! 

Och det känns ändå som rätt stor skillnad. Innan har jag tänkt att jul som bäst har handlat om fina värden som till exempel "kärlek och givmildhet" och såna saker, för jag har ju alltid förstått att Jesus var väldigt snäll och att hans födelse blev startskottet för otroligt fina råd.

Vilket visserligen är sant, men jag har helt sett förbi hela den här biten att Jesu födelse fullständigt ändrade förutsättningarna för oss alla. Jag menar jag har blivit räddad och tröstad av honom och blir det kontinuerligt i nutid, 2015. Hans liv är inte över huvud taget förpassat till historien eller begränsad till goda råd i en betydelsefull bok som jag förut trodde. Han är betydligt mer levande än så. Och det hade jag alltså lyckats missa - så tokigt det kan bli!

Obs! det är alltså en ljusstake som jag har ritat och inte Titanic.

Ända sen jag blev kristen så har jag sökt efter god kristen kultur i form av böcker, film, musik och så vidare. 

Det är inte det att det inte finns saker att hitta, det finns snarare fantastiskt mycket och det är lite svårt att sålla och orientera sig när man är helt ny i genren. Så jag är glad för all hjälp som jag kan få att hitta till dom bästa alstren!

Är det föresten inte lustigt att det finns en hel värld av kristen kultur som liksom är dold för den sekulära befolkningen? Ja den var åtminstone dold för mig. 

Vad jag söker är till exempel (och det går bra för mig att läsa på engelska också): 

Musik - Tipsa om er absoluta favoritlovsång! Både glada och mer allvarliga. Jag söker också efter lite typ "alternativ" kristen musik. Musik på svenska är också gött. Äh ge mig ert bästa bara.

Romaner baserade på bibliska böcker  - Redeeming love som baseras på Hosea bok har jag läst. Vill gärna läsa mer av den varan!

Överhuvudtaget fördjupningar i bibliska böcker - men det måste vara relativt lätt att läsa. 

Andakts- / Bön- och Poesiböcker - Har ni några favoriter? Några som ni återkommer till gång på gång? Please tell me! 

Film och tv - Jag har sett båda filmerna baserade på Gospel of John som finns på Netflix (tänk att det finns två stycken), och jag började se serien the Bible men den tyckte jag var dålig. Ge mig gärna tips på filmer och/eller serier som ni har sett och som ni tyckte var bra. Jag vill med andra ord inte ha några tips på saker ni tyckte var halvdana, det klarar jag mig utan.

Barn/ungdomsverk - Jag har två barn, åtta och tio år gamla. Dom är för stora för småbarnsgrejer, utan det jag söker är böcker med rätt mycket text (det klarar dom av). Vi har en barnbibel och Messias och Budbärarna (manga). Vi har också fått låna Kringlan och Munken av en vän. Men så mycket mer än så har dom inte ännu så tipsa gärna om era barns favoriter! (eller sånt ni själv läste när ni var små)

Ifall ni tycker att det är för krångligt att skicka tipset i en kommentar så kan ni tipsa på @hejsonja (twitter & instagram) eller på mail@hejsonja.se. 

Jag kommer att blogga sen om böcker jag läst och så. 

Guds frid! :) 

Tack för alla fina kommentarer och lyckönskningar som jag fick igår!

Det var spännande att skriva inlägget om att jag har blivit kristen för jag visste inte hur det skulle bemötas eller om det skulle bemötas över huvud taget, men när jag tryckte på publicera så kändes det bara bra, för det här är nåt som jag bara måste dela med mig av innan jag typ förgås. Det känns helt enkelt för bra för att hålla det för mig själv.

Några skrev och gav rådet att jag ska söka mig till en kristen gemenskap eftersom det är svårt att vara kristen själv, och det är ett bra råd som jag redan har påbörjat, för det var ungefär det första jag kände behov av efter att jag "drabbats".

Behovet av att prata, dela och "reda ut" har varit och är fortfarande enormt. Jag menar det som hände var inte en liten anteckning i marginalen, det var en helt ny bok. Jag har aldrig varit med om nåt liknande. Man kan inte bara fortsätta som vanligt och låtsas som ingenting efter en sån här grej.

Jag som aldrig nånsin gått till kyrkan tidigare (föruom på avslutningar och sånt) fann mig plötsligt frustrerad över att jag inte kunde gå till kyrkan på minuten utan var tvungen att vänta till en gudstjänst. Så en tisdag kväll i september deltog jag för första gången i en gudstjänst frivilligt och efter det har jag fortsatt att gå dit.

I början var jag helt tagen av hur jag kunde ha bott endast ett stenkast från kyrkan i alla dessa år, utan att begripa ens lite vad det är som folk talar om där inne. Varje söndag är som en enda stor omtänksam peptalk-session med olika nyanser av temat "LEV!". 

Att ta del av Ordet var som att få äta ordentligt för första gången, efter att jag i hela mitt liv enbart ätit pinnar och bark från marken. 

Mina läsare kanske undrar nu om jag enbart kommer att skriva om Jesus och kristendom. Och nä, det kommer jag kanske inte att göra, svårt att uttala sig i förväg, hehe. Nämen allvarligt, jag har liksom fortfarande en vardag där jag ser på tv-program, läser artiklar och stöter ihop med ämnen som jag gärna skriver om. Igår åt jag till exempel moussaka (greklands nationalrätt) för första gången och det är också värt att rapportera om tycker jag (men tyvärr tog jag ingen bild så jag får photoshoppa lite).

Men förhoppningsvis så kommer tron att finnas bakom allt jag skriver och gör. 

Läs även: "Söker tips på kristen musik, kristna böcker och filmer!"

Ni som har följt min blogg ett tag minns kanske när jag skrev det här inlägget om min depression. 

 Ja jag vet inte var jag ska börja men inte länge efter att jag skrev det där inlägget så blev jag kristen. 

Jag kan inte förklara exakt hur det gick till. Jag var trött, slut och utan hopp. Jag kände mig förlorad och förtappad. Jag var rädd för allt och det kändes som att den här världen höll på att rasa över mig och sluka mig helt och hållet. I hela mitt liv har jag känt att jag haft en gnista inombords som fört mig framåt även i jobbiga tider men vid det laget kunde jag knappt ana den gnistan längre. 

Även fast jag på många sätt klarade vissa saker bättre än jag gjort tidigare, så kändes allting så himla meningslöst. 

Och på nåt sätt så blev det så illa att jag bad. Jag hade läst nånstans att "there is power in the name of Jesus" så jag tänkte "jaja kan jag prova setralin så kan jag väl prova det här med" och så bad högt för mig själv typ så här: "Jesus ta bort det onda" och "Jesus nu lägger mig själv i dina händer, jag klarar inte mer själv". Jag tyckte till och med själv att det kändes skitkonstigt, men jag gjorde det ändå.

Och det var i princip som att jag la mig som vanligt på kvällen för att vakna till en helt ny sorts dag. Det är svårt att beskriva. Jag har berörts i mitt innersta och det har förändrat allt.

I början var jag jättejätteförvånad för jag är inte den "kristna typen" (vad det nu är för typ?) men plötsligt ville jag gå till kyrkan. Jag ville läsa bibeln. Jag ville prata med andra som känt och känner samma sak. Jag ville förstå vad som hände och jag kände ett nästan desperat behov av att dela det med nån.

Så jag gick till kyrkan och njöt och jag läste bibeln och blev helt varm i hela hjärtat. 

Samtidigt har jag varit osäker. Inte osäker i tron, nej, den är det vackraste som hänt mig och jag vill aldrig någonsin vara utan den igen. Nej jag har varit osäker på hur jag ska typ.. föra mig kring den. Den kom så hastigt och mitt liv var inte anpassat. Hur skulle vänner reagera? Och skulle jag till exempel kunna be bordsbön utan att familjen fick sitta där och lida av förvirring och obekvämlighet? 

Jag har funderat en hel del kring om det går att vara kristen lite grann i smyg, utan att säga nåt. För jag har själv tyckt i typ hela mitt liv att kristna är rätt stora töntar som lägger alldeles för stor vikt på en bok och jag förstod rätt snabbt att nu kan ju jag också anses vara en av dom där töntarna. Och jag har funderat på om jag verkligen är okej med det, för jag bryr mig rätt mycket om vad andra tycker om mig.

Så till sist kom jag fram till att det är bäst att jag håller min tro för mig själv. Skojar bara. 

För att sammanfatta så mår jag mycket mycket bättre nu. Och kanske viktigast av allt så känner jag hopp. Men jag tar det inte för givet. Jag tar det dag för dag, ett ögonblick i sänder.

Fast det är inte så att jag går omkring i nån knasig eufori eller lyriskt tillstånd konstant nu. Så är det definitivt inte. Vissa saker ändrades ögonblickligen, till exempel min lust och vilja att leva (nu vill jag aldrig dö hehe) men andra saker kommer och får ta längre tid, kanske rent utav mycket längre tid. Rädslorna, oron och problemen finns liksom fortfarande där, men dom välter inte ständigt omkull hela min värld längre. Mitt hus är inte längre byggt på grus.

Du kan även läsa inlägget: "En ny näringsrik kost"och "5 spännande saker som jag hade missat med kristendomen"

Jag har skrivit det här inlägget för att jag ville skriva det. Men Nöjesguidens tema "Hur mår du" gav mig en bra anledning.

NG har samlat massa texter där människor berättar om sin psykiska ohälsa.  

Ni kan läsa dom här.