Till koncentrationssvårighetens försvar

Den första dikt jag skrev med den märkliga intentionen att det skulle bli just en dikt bestod av Jonas Thentes namn tre gånger på lika många rader. Jag kommer att tänka på den när jag går igenom den amerikanska poeten Mira Gonzalez Twitter-flöde.

Som jag älskar Mira Gonzalez Twitter-flöde! Bland all dekadensromantik (uppmaningar till studenter på olika college att fixa gräs och bilder på en flinande Tao Lin som äter hummer etcetera) finns det drivor av strålande, stökig och uppkäftig poesi. Ord som nästan exploderar av rastlöshet och samtid. Det är, minst sagt, värt att scrolla igenom. Hetsigt. Mira Gonzalez skriver: ”we go together like an active social media presence and deep-seated emotional problems”. Hon skriver: ”sometimes i don’t even have a long enough attention span to finish reading entire tweets” och i ett litterärt klimat där gubbdramatiker fortfarande slentrianhyllas för dagböcker som knappt ens betalda kritiker orkar läsa får det mig att jubla, inte bara inombords. Det är, för att använda ett trött uttryck, sjukt ”befriande” med en ung, litterär person i framkant som inte ens orkar läsa 140 tecken. 

I min första text som litteraturredaktör för Nöjesguiden vill jag slå ett slag för just koncentrationssvårigheten. Eller rastlösheten. Dra en lans? Både som skriv- och läspraktik. Den flackande blicken som musa, tusen öppna fönster. Det finns inget skamfullt i att lägga ifrån sig en skittråkig bok om den är just skittråkig. Mira Gonzalez skriver: ”I’m the Jonathan Franzen of bleeding through my pants in social situations”. Hennes första diktsamling kom 2013. Den heter I Will Never Be Beautiful Enough to Make Us Beautiful Together. Jag har inte läst mer än titeln och det är lite det som är poängen – den räcker för att dra slutsatsen att hon är fantastisk (mellan raderna: jag kommer såklart att läsa den). Vad har Jonas Thente med allt det här att göra? Det har jag glömt. Vem är det? 

MÅNADENS LÄSNING

Ce(n)sur

Felicia Mulinari, Yodit Girmay-Abraha

Författaren 2/2014

Det kanske överraskar att Författarförbundets tidskrift innehåller vårens bästa läsning? Med sin medelålder på 60+, fäbless för ”fysiska böcker” och tidigare ovilja att släppa in yngre röster? Well, inte när en får reda på att Athena Farrokhzad agerat gästredaktör för ett nummer med tema ”litteraturens värde och plats i samhället”. Inbjudna Felicia Mulinari (kolla in hennes blogg) och Yodit Girmay-Abraha (del av nätverket Revolution Poetry) levererar valårets viktigaste poesi och dessutom presenteras det nystartade kollektivet Ce(n)sur (Sarra Anaya, Emilia Felix, Judith Kiros, Burcu Sahin, Molly Lindengren, Astrid Stridsberg) med en språklig bomb till manifest. Under rubriken ”De vars kroppar bara mäts inför byggandet av kistor” attackeras litteraturvärlden i en text utan nåd som mer än gärna hade fått bre ut sig över hela numret. 

En trädgård, i väntan… 

Abdellah Taïa 

Novell publicerad i 10TAL #16

Parisbaserade Abdellah Taïas romaner hör till nollnolltalets allra finaste. I senaste 10TAL kan en läsa hans nya novell En trädgård, i väntan…, en mättad, mycket vacker text som på bara två sidor hinner hantera förtryckt sexualitet, identitet och klass med en varsamt romantisk precision. I tidningen finns också en intervju, skriven av Victoria Machmudov, i vilken Taïa tillåts utveckla sina tankar kring skrivandet och politiken.

Nio dagar, nio nätter

Kajsa Grytt

Norstedts

När året är slut och Kajsa Grytt äntligen har blivit rättmätig punkdrottning med hela svenska folket (Så mycket bättre-effekten) får en inte glömma bort hennes författarskap. I Nio dagar, nio nätter byggs ett spännande passionsdrama med hjälp av fyra karaktärers perspektiv, två stadsbilder och lika delar kritik mot den manliga, självupptagna indiesvängen som det brutala klassamhället. Dessutom: skildringar av sex som inte är pinsamma. Sommarens bladvändare.