Rebecca & Fiona vill revolutionera

 Foto: Skyler Greene

Deras musik är ett politiskt manifest. De omvandlar champagne och höga klackar till vapen. Mona Masri har följt med Rebecca & Fiona på turné i Los Angeles. 

– Alltså mitt hjärta slår så hårt. 

Rebecca Scheja är stressad backstage på nattklubben Create i Los Angeles. Snart ska hon och Fiona FitzPatrick spela inför 1 500 personer på den viktigaste spelningen på USA-turnén ”Beauty Is Pain”. Runtomkring oss trängs amerikaner och svenskar, skivbolagsfolk, designers och marknadsföringssnubbar som säger ”hi babe” till främmande tjejer. På ett bord står sprit, vattenmelonshots och energidrycker uppradade. Utanför värmer dj-duon Nause upp dansgolvet.

– Det är jättekul att så många är här men man har så lite energi att ta hand om folk, säger Rebecca.

På gästlistan finns över 50 svenskar uppskrivna, från Filip & Fredrik till medlemmar ur Maskinen. 

– Men så fort vi är på scen är det bara soft, fortsätter Rebecca. Det är inte jobb för oss utan en fest. 

 

Fiona kommer fram till oss, i handen har hon skräddarsydda outfits från en lokal designer. 

– Vi ska byta kläder, säger hon och visar upp en vit midjehög kjol och matchande magtröja.

– Fan, jag vill verkligen ha på mig det här, jag känner mig så bekväm, säger Rebecca och tittar ner på sin skotskrutiga kjol och rosa fuskpälsjacka. 

Medan de går iväg för att byta om ser jag designern i ett hörn med sin kompis. De highfivar. När Rebecca och Fiona kommer tillbaka är energin på topp, det är dags att gå ut på scen.

– Are you ready for Rebecca & Fiona?! ropar en av killarna i Nause i mikrofonen. 

Publiken jublar och Rebecca & Fiona öppnar sitt set med en remix på Sebastian Ingrossos Reload. Konfetti regnar över dansgolvet. Det luktar gräs. Reload övergår i en ny låt. Festen är igång. Rebecca vänder sig om och drar upp tröjan och flashar för oss som står bakom dj-båset. Fiona greppar tag i mikrofonen. 

– We bring you dance music from the future!

Längst fram vid scenen står två tjejer med tofsar i håret. De håller upp plakat med bilder på sina idoler. Rök pumpas ut över dansgolvet. Rebecca tänder en cigg på scen, en klassisk symbol för kvinnligt uppror. När tredje låten börjar spela är alla armar uppsträckta i luften.

 

– Jag spydde precis, vi är så jävla bakfulla allihopa, säger Rebecca. 

Dagen efter spelningen träffar jag duon i en lummig trädgård i hipsterstadsdelen Silverlake i östra Los Angeles. Killarna från Nause är här, liksom duons turnéledare och ett par övriga vänner som ligger utspridda på dynor och återhämtar sig från nattens fest som slutade klockan sju på morgonen.

– Spelningen var helt fantastisk, säger Rebecca. Vi hade extremt mycket kompisar här, vilket är ovanligt i USA. Det kändes som att vara hemma.

 

För två år sedan kontaktades Rebecca & Fiona av Kaskade, en av USA:s största dj:s. Han ville göra en låt med dem. Turn It Down blev en succé och duon åkte till andra sidan Atlanten för att turnera. I början spelade de på mindre nattklubbar där ingen visste vilka de var, men nattens spelning headlineade de, och inträdet var 33 dollar (över 200 kronor) för att se just Rebecca & Fiona. 

– Jag tror att vi behövs som akt, säger Rebecca. Vi fyller ett tomrum, både musikaliskt men också i själva artisteriet.

På nya skivan Beauty Is Pain möter vi Rebecca & Fiona som en mer självklar duo. Som tidigare producerar, sjunger och skriver de i princip allt själva. Albumet är poppigare än debuten I Love You, Man och har ett åttiotalssound och många nittiotalsreferenser. Alla låtar utom två går i moll. 

– Vi ville ta in olika sorters genrer utan att göra en r’n’b-låt, en dubstep-låt och så vidare, säger Rebecca. Vi har vårt sound men ville jobba med olika tempon och ljudbilder, olika typer av texter. Att det ska vara varierande och spännande att lyssna på.

Det är tre och ett halvt år sedan Rebecca & Fiona prydde Nöjesguidens omslag senast. Då hade de just släppt sin debutsingel Luminary Ones.

– Vi är exakt likadana förutom att vi har blivit lite rikare och kaxigare, säger Rebecca. Och så har vi utvecklat en roligare klädstil. 

 

Rebecca & Fiona träffades på en fest 2007 och möttes i ett stort musikintresse. De började lyssna på musik ihop, skicka låtar till varandra, gå på konserter och festivaler tillsammans. Ett år senare började de dj:a och startade en musikblogg. 2010 fick de idén om en tv-serie om sig själva och utvecklade tillsammans med bästa kompisen Simon Yemane ett grundkoncept som han började filma. Idén pitchades till SVT och webb-tv-serien Rebecca & Fiona föddes i en tid då uttrycket ”it-girls” användes utan ironi.

– Men tv-serien är ju också jätteregisserad, nästan allting är fejk, säger Fiona.

– ”Ni hade ju inga pengar på kortet förra veckan när ni skulle köpa mjölk, kan ni iscensätta det igen för det är bra för serien” typ, fortsätter Rebecca.

– Det jobbigaste av allt var att de ville framställa oss som ovänner när vi inte var det, de försökte få det att verka som att vi ”flyttade isär” fast vi inte ens bodde ihop på riktigt, säger Fiona. Vi hade varit bestämda med att vi inte ville framställa fler konflikter mellan kvinnor, utan visa på ett aktivt systerskap.

– Men det blev ju bra, och många gillade serien, fyller Rebecca i. 

Duons estetik är utmärkande och inspirerad av nittiotalet: en mix av Alicia Silverstones flickskolelook i filmen Clueless, nittiotalsduon Shampoo och kickersmode med Adidasbyxor och Buffaloskor, dunjackor i silver och brun läppenna till nudefärgat läppstift. De arbetar tätt ihop med Tommie X, som är creative director, ett samarbete de beskriver som ”det bästa ever”. 

– Det känns inte som att vi har någon estetisk grundtanke, säger Tommie X som befinner sig i Sverige. När vi kollar på kläder tar vi bara det vi får en bra känsla av. Skorna är helt klart ett statement dock: bra blickfång, ger extra längd utan att förlora förmågan att röra sig eller vara bekväm.

Han har även regisserat musikvideon till Candy Love, den första singeln från Beauty Is Pain, tillsammans med konstnären Josefin Hinders.

– För att skapa en betraktarkänsla kollar de aldrig in i kameran, förutom i slutet av videon där de är sina egna regissörer, säger Tommie X som även regisserat musikvideon till Holler, som Rebecca & Fiona har skrivit med Markus Krunegård. Vi ville porträttera en sorts klaustrofobi som kan uppstå när man är kvinna i musikbranschen där allt kan bli väldigt utseendefixerat. Man ska få dansa och sjunga i en blond peruk om man vill, och om man inte vill ska ingen jävel säga något om det. 

 
 

– Förlåt, jag la upp en sån fet bild från igår. 

Fiona instagrammar på mobilen. Bilden är tagen från en höjd bakom duon och fångar dem när de spelar framför en extatisk publik upplyst av stroboskop. Bakom dem vajar två gigantiska svenska flaggor.

– Så sjukt mäktig känsla att stå där med svenska flaggan, att det inte bara är nazisterna som får göra det. Jävla äckel, säger Fiona. 

EDM, electronic dance music, är en genre som vuxit sig allt större i USA de senaste åren. Många av genrens topproducenter, som Swedish House Mafia och Avicii, är svenskar, vilket Rebecca & Fiona tror även har gjort dem mer attraktiva som akt.

– De har varit vidöppna för oss här, säger Rebecca.

Musiken ni spelar på scen är ganska annorlunda från den man hör på era skivor.  

– Vi älskar dansmusik jättemycket men när vi väl gör musik är det inte det som kommer ur oss, säger Fiona. 

– Men i och med att vi började dj:a och kastades in i dansmusik-kulturen vill vi bibehålla den energin. Så det vi gör är att vi tar våra acapellor eller delar av vår musik och integrerar den med dansmusik, säger Rebecca.

– Vi skulle gärna spela mer som band, och framföra våra låtar i originalutförande, säger Fiona.

På nya skivan testar ni en ny typ av sång. I Cold Heart hörs till och med en wailning, vilket jag inte hört från er förut?

– Det är Duvchi som sjunger på Cold Heart! Vi dör för allt han gör, han är så fantastisk, säger Fiona.

Vilken är största skillnaden mellan Beauty Is Pain och förra skivan?

– Förra är ett hopkok av massa olika låtar och det är skitkul för den talade jättemycket för oss då. Men vi har utvecklats och blivit bättre låtskrivare, säger Fiona. 

– Det finns en naivitet som är fin och gör låtarna ännu mer sköra på förra skivan, säger Rebecca. 

I era texter återkommer ofta ord kopplade till krig och skottlossningar, ord som ”shotgun”, ”bullets” och på senaste skivan sjunger ni ”I’ll be your soldier” för att nämna några exempel.   

– Vi är ju lite av en armé, vi vill vara en revolution, ett gäng starka människor som går ihop och gör världen bättre, förklarar Fiona. Det är såklart inte riktiga vapen vi menar utan vi vill beskriva vår kamp. 

– Vi har en armé mot oss, vi går ihop och är en armé mot dem, instämmer Rebecca. 

Det väldigt ofta ett ”vi” och ett ”dom” i era texter. Vilka är vi:et och vilka är dom:et?

– Vi:et är vi två men det handlar också om människor runt oss, våra kompisar och vänner, säger båda samtidigt. 

Jag tänkte att ni kanske menade er två och era fans.  

– Alla som vill vara med, vi är väldigt inkluderande, säger Fiona. 

Vilka är dom:et då?

– Patriarkatet, svarar Fiona kvickt.

– De som inte vill förstå, som inte vill samarbeta, de som inte förstår samhället, fortsätter Rebecca.

– Patriarkatet, upprepar Fiona. 

Vad handlar nya singeln Candy Love om?

– Om en person som gillar att festa och synas och som, när det kommer till kritan, inte klarar av ett liv utan den typen av uppmärksamhet, förklarar Rebecca. I kombination med droger och alkohol kanske personen bara blir uppskattad i sina ”highs” och är därför ingen utan sitt missbruk. Men då kan man inte ha vänner eller en relation, för ingen orkar leva med en sådan person.

Det låter inte självbiografiskt, eftersom ni verkar ha en tight grupp av vänner och familj, och inte minst vänskapen till varandra? 

– Det handlar om något vi har upplevt, att folk tappar fotfästet, försäkrar Rebecca. 

Ni nämnde en scen i webb-tv-serien Rebecca & Fiona när Rebeccas köp på 202 kronor inte går igenom. Hur är det på den fronten nu? 

– Vi försörjer oss väl på vår musik, säger Rebecca. 

Vad betyder det?

– Vi är inte rika som Veronica Maggio eller Swedish House Mafia, men vi har bostäder och en medelinkomst. Vi är kulturarbetare, säger Fiona.

– Vi har en helt vanlig lön, fortsätter Rebecca. Det har vi för att vi inte har något band med andra medlemmar och massa instrument. Det är bara vi och våra datorer, usb:n och hörlurar typ. 

Vad säger ni till de som påstår att ni är dåliga eller inga feminister för att ni har vad de kallar för ”bimbo-utseenden”?

– Det är helt idiotiskt. Den typen av kritik skulle aldrig finnas i ett jämlikt samhälle, säger Fiona. 

Hur ser ni på epitetet champagnesocialister? 

– För oss är det positivt, det är jättemäktigt. Vi är gärna champagnesocialister, säger Fiona. 

– Vi gillar ju att kunna kombinera det, fortsätter Rebecca. Varför skulle man inte kunna dricka champagne för att man är socialist? Man väljer ju själv vad man vill spendera pengar på.

– Vi lever ändå i ett kapitalistiskt samhälle och kan tyvärr inte ställa oss utanför, vi måste vara deltagare, konstaterar Fiona. Dessutom känner vi att det finns ett starkt behov av vettiga kvinnliga förebilder som inte är tråkiga. Att man kan få vara rolig och smart på samma gång, att det inte ska vara antingen eller. Att man kan få leva ett liv som ibland är flärdfullt och ändå tro på allas lika värde och dela med sig och ta hand om varandra, att det faktiskt kan gå ihop.

– Och vi skiter faktiskt i all kritik om vi ska vara ärliga, förutom den vi får från våra vänner och familjer, intygar Rebecca.

Vilken är dagens viktigaste politiska fråga?

– Det mest aktuella och mest panikartade är nazimen, särskilt efter nazistattacken i Malmö, svarar Fiona. Vi kan ju inte leva i ett samhälle som har så mycket hat och rasism. Sedan finns det jättemånga viktiga frågor för oss, men just nu är nazismen och rasismen det mest akuta.

 
 

Det höga staketet öppnas. Ännu en person släntrar in i trädgården i Silverlake. 

– Oh my god, you look amazing! ropar Rebecca till personen.

Senare under kvällen ska gruppen gå på konsert på ett tak i West Hollywood. 

– Men bara vi inte dricker ikväll, säger Rebecca som ännu inte hämtat sig.

Hur ser framtiden för Rebecca & Fiona ut?

– Vi skulle vilja bo i ett jättestort hus tillsammans, och ha barn tillsammans i ett stort kollektiv med en fet studio och stor trädgård och bara leva kollektivt, säger Fiona.

Var någonstans finns det huset?

– Sverige. Vi kommer aldrig att lämna Sverige och vi kommer heller aldrig att göra som andra och sluta betala skatt i Sverige, fortsätter Fiona och skrattar.

När ni är gamla och ser tillbaka på 2014 och den här perioden i era liv, vad tror ni att ni kommer se? 

– Fy fan vad roligt vi hade.

 

"Beauty Is Pain" släpps den 29 april. Texten är även publicerad i Nöjesguiden #3.