Joey ligger på soffan och funderar. Foto: Özgür Kurtoglu.
Özgür Kurtoglu mötte Joey Bada$$ på besök i Stockholm för ett samtal om Kanye Wests pappa, drömmen om ett storband, och hur han började rimma från första början.
Tanken var att de omtyckta framträdandena på Way Out West i augusti 2014 skulle följas upp på det sätt som är brukligt för många av festivalsommarens akter. En uppvisning av vad som komma skulle var planerad till den svenska huvudstaden i och med det annalkande albumsläppet och den då pågående Europaturnén.
En turné som tog Joey igenom hemlandet och i princip hela Europa, men avbröts abrupt med bara en handfull spelningar kvar. Junior B, en Pro Era-medlem och Joeys kusin, hade varit med om en bilolycka, och Joey hade nåtts av nyheten på vägen någonstans ett helt hav och en hel kontinent hemifrån. Bara timmar därefter avled Junior B, publiken hade redan börjat fylla Debaser Strand, och Joey meddelade via sitt Twitter-konto att han helt enkelt inte hade styrkan att fortsätta. Resten av Europaspelningarna ställdes in, Joey åkte hem till New York, och precis som när den gode vännen Capital Steez gick bort för tre år sedan fann han sig orkeslös och i sorg. Strax över en månad efter Junior B:s bortgång stod debutalbumet B4.Da.$$ redo att släppas, men huruvida Joey själv var redo var desto svårare att sia om.
I februari 2015 har Joey Bada$$ hittat till Stockholm igen. Under betydligt trevligare omständigheter, med ett par tuffa men slutligen fina månader bakom sig som stöd på vägen framåt utan sin som manager extraknäckande kusin. Han är i stan för att avsluta Kingsizegalan med en egen konsert, och berättar, efter att sorgset ha viftat bort tankar om Capital Steez och Junior B, om hur de senaste månaderna har varit. Albumet har jobbats på i tre-fyra år, han har i radiointervjuer kallat hyllade mixtapet 1999 för sitt första husdjur, som en pitbull eller en great dane, och B4.Da.$$ kort och gott för sin sin bebis.
– Jag skapar i princip min musik som ett uttryckssätt för mig själv. Det är vad musik är för mig, mitt sätt att uttrycka mig på. Här kör jag med DJ, men det varierar hur jag vill ha det. Om jag kunde resa med ett band hela tiden skulle jag nog göra det. Hell yeah, jag skulle göra det om jag kunde. The Joey Bada$$ Band, haha. Det är något jag definitivt hoppas kunna göra i framtiden. Det finns definitivt några låtar som inte funkar med band, men andra där det tar det till en helt annan nivå. Jag gillar båda, och låtarna på albumet reflekterar det för mig.
Tankarna kring att backas upp av ett band är inte främmande för Joey, som fick spela med brassbandet The Soul Rebels när de höll öppet hus för rappare på Brooklyn Bowl i New York under förra året. Hans Hardknock tillägnades Michael Brown som sköts till döds i Ferguson, och hans sociopolitiska medvetenhet uppenbarades först live och sedan online. I samma ögonblick som debutalbumet B4.Da.$$ släpptes uppfyllde Joey Bada$$ en barndomsdröm, och fyllde samtidigt 20 år. En vecka dessförinnan spelade han på The Tonight Show med hiphopvärldens största band The Roots, vars egna oerhörda frispråkighet aldrig kan ifrågasättas. Viljan att bygga på sin musik instrumentalt har alltså kommit tillsammans med en önskan att upplysa om hur världen faktiskt ser ut, för honom och många som honom. Joey ser det som en självklarhet.
– Det är definitivt naturligt för mig. Många av händelserna i USA är sådana jag kan relatera till av egen erfarenhet. Jag har blivit en person många känner till och en röst för många personer, så mitt inre säger att jag måste säga något, jag har ett ansvar gentemot de som lyssnar på mig att prata om vissa saker. Frågar du mig borde fler artister ta ansvar, men jag förstår varför de inte gör det. Jag såg en intervju med Kanye West på The Breakfast Club häromdagen, och han sa att i och med allt som hände hade hans pappa mailat honom och bett honom att inte lägga sig i. Hans pappa är hans enda levande förälder nu, han måste respektera hans önskan. Han kan inte dyka framför varenda kula, och Kanye är någon som vi vet aldrig håller sin tunga om något, men du måste inte nödvändigtvis vara involverad i allt du känner något kring. Jay Z är en annan som jobbar i det tysta. Han är involverad i allt detta, men du hör inget om det för att, som det stod i en annan artikel jag läste, varje gång han gör något i det öppna dras fokus från situationen till honom. Jag förstår att vissa människor inte vill bli involverade, men jag känner att jag på min nivå måste, borde, vara involverad, eftersom jag representerar ungdomen.
Artisteriet som omvärlden känner Joey Bada$$ för är hiphopen. Men hiphopen är bara en förlängning av intressen som letade sig in i hans liv tidigt, betydligt tidigare än vid ofta påstådda elva års ålder. Han berättar om hur han började se att olika uttryck hör ihop, och hur allt gick att spåra till hiphopen. Alla konstformer han tog sig an med den entusiasm som ofta kallas för ett barns nyfikenhet har blivit ett sätt för honom att koppla allt samman, hitta vägar däremellan, hitta gemensamma nämnare att skapa något av. Det är till mångt och mycket också det Joey försöker göra nu när han faktiskt har en karriär inom konsten.
– Var får folk just elva ifrån? Det var betydligt tidigare än så. Jag har skrivit sedan jag var fem år gammal. Jag är väl bara en konstkille, antar jag. Allt som involverade skapande var jag inne på, musik eller att skriva poesi. Jag drogs liksom naturligt till det. Mina föräldrar lyssnade mycket på hiphop när jag var barn, så när jag såg poesi i skolan såg jag det förhållandet. Att jag hörde musiken från mina föräldrar medan jag lärde mig om poesi har fört mig närmre skrivandet, eftersom det var precis som musiken jag hörde, men det rimmade. Och då började jag rimma. Och nu är jag här.
Läs även: Adam Janssons recension av debutalbumet B4.Da.$$.
