Fett med trans!

Amanda Lepore är världens mest kända transsexuella, David LaChapelles musa...   Amanda Lepore är världens mest kända transsexuella, David LaChapelles musa och amerikanska klädmärket Heatherettes ansikte utåt. Snart lanserar hon två parfymer tillsammans med LaChapelle, och är i färd med att släppa en skiva. Hon har mimat sig igenom Sunglasses at Night i Felix the Housecats video och hon var den enda Borat intervjuade på New York Fashion Week som inte gjorde ett ass av sig själv. Framförallt är hon känd för sina plastikoperationer, Amanda Lepore ser ut som en blandning av Barbie och Jessica Rabbit.

Som tonåring började hon göra kläder som hon bytte mot kvinnliga hormoner med några transsexuella dansare i New Jersey och kom tillbaks till skolan efter sommarlovet med bröst. Efter det beviljades hon en könsoperation, sjutton år gammal. Hon gifte sig med en man som tyckte att hon passade bäst som housewife, men det tyckte inte Amanda och stack till New York, där hon lärde känna Michael Alig och The Club Kids, kända för sina galna outfits och deras notoriska festande, men kanske framförallt för mordet på Aligs langare Angel Melendez, som slutade i dokumentären Party Monster och spelfilmen med samma namn, med Macaulay Culkin och Christina Ricci i rollerna. Jag träffar henne när Clean Group har fest några dagar innan Sthlm Pride smäller igång, i ett lyckligt virrvarr av sminköser, nakna dansare, hangarounds och champagneglas. Amanda ska framföra sina nya låtar producerade av Caswell, New York-gay-rapparen och producenten som stod bakom klubbhiten All Over Your Face förra året.
Tror du att dina operationer och ditt utseende har blivit ett sätt att statuera din självständighet, t ex mot den man du levde med som inte lät dig leva ditt liv som du ville?
    — Egentligen inte, men tror att jag har levt hela mitt liv ganska baklänges. När jag var liten var jag vuxen och nu är jag lite mer som ett barn, liksom. Jag gick inte alls ut på den tiden, och nu är jag ute på klubbar varje kväll. Lite är det nog så för att jag bara satt hemma, men jag har alltid varit mig själv, och han förändrade inte min personlighet. Jag hade varit den jag är idag även om jag inte hade varit gift med honom.
Du har ju varit med i New Yorks klubbscen länge, hur känner du att den har förändrats sedan Club Kids-tiden?
    — Egentligen är det väl så att klubbscenen är till för att förändras. Nu handlar allt mer om små klubbar, förut var det mer stora klubbar. Huge clubs. Allt var blandat, gay, straight, whatever, det spelade inte så stor roll, det var bara folk med galna outfits som älskade att festa tillsammans. Nu går man till antingen en gayklubb eller en straight club, det är mycket mer segregerat nu, och lite mer svårtillgängligt också.
I Stockholm har det varit rätt tydligt hur Club Kids-looken har influerat folks klädstil på klubbar och så, men egentligen är väldigt mycket på den internationella modescenen inspirerat av den stilen, inte bara hos Heatherette (vars skapare Traver Rains och Richie Rich var en del av The Club Kids tillsammans med bland annant Michael Alig och James StJames) utan överallt.
    — Haha, precis så har det varit i New York också. Fast nu är det mer en modegrej, och jag tycker att det gör det så mycket roligare att gå ut. Jag älskar hur man kan se människors kreativitet i vad de har på sig, och det är klart att designers och stylister inspireras av det. Club Kids var ju en stor härva av make-up artister, stylister och fotografer. Traver, Richie Rich, David LaChapelle, Marc Jacobs, alla är ju gamla klubbkids.
Jag har funderat lite på din relation till David LaChapelle, du är ju hans musa. Skulle det inte kunna vara så att David är din musa lika mycket som du är hans?
    — Jag förstår vad du menar, men grejen med David LaChapelle var att innan vi ens kände varandra brukade han rita bilder som såg ut som jag, när vi träffades var det som om hans bilder blev verkliga, vi tycker om samma saker.
Innan jag träffade David var jag nog mycket blygare, mer tillknäppt liksom. Visst, jag är fortfarande blyg, med förut var jag jättejätte-jätteblyg. De första tio åren jag bodde i New York pratade jag knappt med någon, jag stod mest och dansade i en bur och då fick man ju inte heller så många tillfällen att vara social... Han fick mig att öppna mig lite, slappna av runt folk. Hela nakengrejen också, jag följde bara hans direktiv egentligen, och folk gillade det vi gjorde tillsammans, det upprörde ingen direkt och folk tycker att det är kul och fint och blir glada av att se mig naken, haha. Hade det inte varit för David hade jag nog inte börjat sjunga eller uppträda heller.
Hur kom det sig att du började göra musik med Caswell?
    — Jag brukade ha en stor födelsedagsfest varje år, mina shower var riktigt stora, och Caswell var en av de som alltid kom på festerna. Han såg mig festa och ha kul och kom fram och sa att han ville jobba med mig. Caswell har alltid varit en artist jag gillat och ett år senare började vi göra musik ihop.
Vilka inspireras du av, har du några idoler som har inspirerat dig när det kommer till ditt utseende?
    — Bombshells! Glamour, Jean Harlow, Jayne Mansfield, Marilyn. Jag älskar den artificiella sidan av glamouren, och jag saknar den. Jag brukade fly från verkligheten genom att titta på gamla filmer när jag var yngre, det är nog det jag har fått allt ifrån.
Ja, jag tänkte på det när jag såg Ingmar Bergmans film Smultronstället igår. (Amandas mangager sticker in — ”Oh, We’re so sorry for your loss”). Ingrid Thulin är en sådan moviestar, de finns liksom inte längre.
    — Ja, de kvinnorna dedikerade verkligen sina liv åt att vara filmstjärnor, men det var också allt de var, både på gott och ont.
Som tjej känner jag ibland att transprylen blir lite tjatig, som en pastisch på kvinnor, hur ställer du dig inför det?
    — Jag tycker att det är precis tvärtom, och jag är den största feministen av alla för jag gör precis vad jag vill. Jag menar inte att jag är bättre än andra för att jag är glamourös och har mycket smink eller så, jag tycker oftast att kvinnor är vackrast osminkade, det råkar bara vara så att jag gillar smink och allt det där.
Hur kommer det sig att din och David LaChapelles parfym fick heta Happy Hooker?
    — Well, det var David som kom på det. Parfymen är ju inspirerad av mig, och jag är alltid glad, skrattar hon.

Amanda Lepore är inte alls sådär stel och plastig som jag trodde att hon skulle vara. Innan intervjun varnas jag för hur speciell hon kan vara, men där sitter vi och småpratar, hon är sympatisk och även om hon bokstavligt talat är helt stelopererad i ansiktet framstår varje liten antydan till ansiktsuttryck som så genuint och äkta. Amanda Lepore är lite utav en motsats till sitt utseende, och den motsatsen kanske också är vad som gör henne till en sådan superstar.
Ms Amanda intar scenen i guldkorsett, sjunger sina låtar som heter saker som My Hair Looks Fierce (vilket det alltid gör) och My Pussy (Is Famous), gör robotics-moves och kastar slängkyssar.
En timme senare sitter jag och en kompis och pratar om shimmerkrämer man kan äta, high-light puder och äter klubbor med Amanda, tills hennes välmående manager meddelar oss att det behövs lite rotation i sofforna.

/Olga Wirén