Vissa av er därute kanske nickar igenkännande åt namnet Van Helsing och tänker att "aha, det är den där holländske fotbollsspelaren som fått ett eget spel!", men där har ni fel. Andra, som gjort sig mottagliga för senaste tidens mediebrus, vet att Van Helsing är en spektakelfilm på monstertemat, med tillräckligt stort marknadsvärde för att motivera produktion av ett "kompletterande" datorspel. Sen finns det ytterligare en liten klick som känner till att Van Helsing är en figur som ursprungligen skapades av Bram Stoker som ett slags motpol till greve Dracula. Denne läkare/filosof/metafysiker har emellertid ganska få gemensamma karaktärsdrag med filmens (och spelets) äventyrare/salongslejon/påsättare. Van the Man har här utökat sitt affärsområde till att inkludera fler illvilliga karaktärer ur film- och litteraturhistorien; alla vars upphovsmän är lite för döda för att ha något att säga till om. Följaktligen har också vapenarsenalen uppgraderats och innehåller det mesta förutom träpålar och vitlök. Filmen och spelet lanseras samtidigt i ett lömskt tvåfrontsangrepp, som såklart är svårt för svagsinta konsumenter att värja sig mot. Tur då att jag står i vägen. Tro mig när jag säger att Van Helsing är ett tämligen ordinärt och färglöst hack On¹ slash- äventyr, som till upplägget påminner en hel del om EA:s Sagan om Ringen-titlar, men är genomfört med lägre budget och ambitionsnivå. Någon klagade över att effekterna i filmen inte var trovärdiga och att det såg ut som ett datorspel, lite lustigt då att spelet är fullt av träiga filmsekvenser som för den skull inte alls bidrar till en filmisk upplevelse. Jag har en och annan biff med det här spelet: Först och främst irriterar jag mig över att det sabbar den finjusterade fingersättning som är resultatet av cirka trettio timmars hårdträning med Ninja Gaiden. Det kan tyckas hemskt oproffsigt av mig, men faktum är att det blir så mycket svårare att bortse från Van Helsings tekniska och estetiska brister när man upplevt perfektion. Tillverkarna har, sannolikt för att hålla jämna steg med produktionen och marknadsföringen av filmen, tagit det ödesdigra beslutet att sätta kvantitet före kvalitet. Kanske har de haft en naiv förhoppning om att spelare som tvingas bekämpa ett oändligt antal fiender på exakt samma sätt till slut hamnar i något slags psykos där de inte längre bryr sig, men det verkar vara en lite riskabel strategi. Det har bevisats åtskilliga gånger att det går att göra fantastiska spel på licens, men det måste finnas en kärlek till grundmaterialet. Det finns det inte här, och resultatet har blivit ett oinspirerat dussinspel.
Plattform:
Stad:
