Grand Theft Auto IV

Rockstar kallar den Liberty City, men egentligen är det New York — om än sällsamt verklighetstrogen och satirisk. Star Junction är Times Square, där mediekonglomeratet MeTV precis som MTV har sitt huvudkontor. Middle Park sträcker likt Central Park ut sig som en grön vågbrytare i den gråa betongen. Och Broker är motsvarigheten till Brooklyn.Rockstar kallar den Liberty City, men egentligen är det New York — om än sällsamt verklighetstrogen och satirisk. Star Junction är Times Square, där mediekonglomeratet MeTV precis som MTV har sitt huvudkontor. Middle Park sträcker likt Central Park ut sig som en grön vågbrytare i den gråa betongen. Och Broker är motsvarigheten till Brooklyn.
Hit anländer Niko Bellic efter löften om att få uppleva den amerikanska drömmen. Kusin Roman har i sina mejl berättat om sportbilar, takvåningar och kvinnor. Men allt visar sig vara lögn. Roman äger i själva verket en liten taxifirma, bor i en sjaskig ungkarlslya med väggar tapetserade av mittenutvik och är dessutom skuldsatt hos den ryska maffian. Och när Roman får problem med indrivarna tvingas Niko åter in i det liv han korsade Atlanten för att fly.
Handlingen i Grand theft auto IV är medryckande — mörkare i tonen och mer realistisk än sina föregångare. Men olikt den rådande narrativa trenden i spel blir den emellertid aldrig blek. Rockstar har tidigare nästan uteslutande haft undertoner av samhällskritik i sina spel och i Grand theft auto IV används åter humor som vapen.
Neokonservativa nyhetsnätverk, svenska möbeltillverkare, konsumeringsfetschism, självhjälp och sensationalism utgör toppen på isberget av tacksamma måltavlor när Rockstar delar ut sina jabbar. Vare sig det är i de sedvanliga radiosändningar, de nya tv-kanalerna eller affischeringen på Liberty Citys gator går satiren inte att ta miste på.
Men framför allt är det Liberty City som imponerar. Känslan av att befinna sig i en kokande stad som aldrig sover är förvånansvärt påträngande. Som när jag kryssar fram i min Coquette (Chevrolet Corvette) för att plocka upp vännen Little Jacob. Överallt är folk i rörelse. En rundlagd polis jagar efter en ficktjuv. En kvinna köper varmkorv. Kvällssolen speglas i vattnet och VladivostokFMs öststatshits strömmar genom bilstereon. Det är visst Seryoga, som beskrivits som en slavisk Eminem. I horisonten ser jag Algonquins (Manhattans) skyskrapor tona upp mot himlen. Little Jacob (vars jamaicanska kreol är så stark att jag måste slå på undertexterna) väntar i nästa korsning och sätter sig i bilen. Vi åker till stå upp-klubben. I kväll är det Ricky Gervais som uppträder. I morgon är det tydligen Katt Williams. Vi avslutar kvällen på krogen och blir riktigt runda under fötterna. Bäst att ta taxin hem. Att köra rattfull är något jag bara provar en gång. Att underhålla sociala relationer är en av de största nyheterna. Med hjälp av mobiltelefon och mejl håller man kontakten, bestämmer sig för att gå på krogen, spela biljard eller dejta. Vem kunde tro att det skulle vara Rockstar som förde karaktärs-utvecklingen i spel framåt?
Grand theft auto IV-innehåll känns nästan outtömligt. Men under alla lager av handling, samhällssatir och utekvällar är det fortfarande ett spel troget sina rötter. Ursinniga eldstrider och Hollywood-stilade biljakter spelar fortfarande en betydande del. Liberty City blir dessutom den sandlåda våldsverkare kommit att förvänta sig när man spelar tillsammans online för ett par timmars okynneskaos.
I ett så pass omfattande och ambitiöst spel som Grand theft auto IV är det förstås lätt att peka på enskilda brister, men som helhet är det oöverträffat. Och när andra spelutvecklare fortsätter att imitera Scarface har Rockstar istället skapat sin motsvarighet till Gudfadern. JH