Den smala men hemtrevliga subgenre som inhyser totalt urflippad 2d-fighting har fått påökning i och med BlazBlue: Calamity Trigger.
Låt inte det anskrämliga konvolutet lura dig. Under ytan ryms en sällsamt fantasifull fullblodsfighter. Bakom BlazBlue står Arc System Works, som bekant för vana att skapa sig svårgreppad genreinlägg med skyhög tokfaktor och ylande elgitarrsoundtrack. Ett arv BlazBlue gör väldigt lite för att bryta med den. Här har den Yokohama-baserade Guilty Gear-stuidon skapat sig ett kulört handmålat universum, där gothlolis trängs med svärdsmän, träskdemoner och pojkar i topphatt. Bakom den extravaganta exteriören ryms förvisso något slags plot, men som i alla fightingspel är den trots sitt omfångsrika tilltag sekundär. Istället bör man fokusera på det komplicerade, men i slutändan ytterst givande, regelverket och de tajta onlinematcher.
BlazBlue är, trots sitt magra karaktärsutbud, ett smått lysande kärleksbrev tillägnat alla dem som är av den bestämda uppfattningen av att 3d är en dimension för mycket och att Street Fighter IV är för vanilj.
