"You can bump'n'grind" menar Papa Dee på sin illa valda cover av Marc Bolans [I]Children of the Revolution[/I], men där har han fel. För Papa Wahlgren fegar som vanligt ur och framkallar inga spontana kroppsrörelser. Dub? Inte i närheten. Ragga? Knappast. Dancehall? För syskonavdelningen på dagis i så fall.
[I]The Man Who Couldn't Say No[/I] är en skiva som anpassats för en UB40-publik som vid den här tiden på året troget köper den senaste Absolute Reggae-samlingen eftersom "reggae är så bra sommarmusik". Egentligen gör Papa Dee snälla poplåtar som kryddats med baktakt. Att smeta ut redan snälla Zap Pow eller Inner Circle bådar knappast för kvalitet, och när han försöker sig på en egen akustisk [I]Redemption Song[/I] i [I]Riding on a High[/I] skrynklar sig öronen.
Latinoflörten [I]I Spy[/I] har förstås redan synts i Tomas Gyllings Mosquito och går varm på ZTV. De kommersiella radiokanalerna följer troget efter, och vi riskerar därmed att plågas av låtens infantila refräng under lång tid framöver. Här är Big Youth långt borta, den omedelbara influensen är i stället Louie Ortega. Tyvärr är den kännetecknande för [I]The Man Who Couldn't Say No[/I]. Skivan är full av enkla refränger om maximalt två meningar som upprepas tillräckligt många gånger för att bli uttjatade redan andra gången du hör låten.
Ett par ljusglimtar finns det. [I]Born Bad[/I] svänger ganska bra trots att Papa Dee långt ifrån lyckas övertyga oss om sin farlighet. [I]The Model[/I] är ett kul coverval, och Kraftwerks musik verkar hålla oberoende av vem som ger sig på den. Teddybears Sthlm valde häromåret att göra sin version av [I]The Robots[/I] med lika lyckat resultat. Men Papa Dee målar in sig i ett hörn genom att skapa möjligheten till jämförelser med Patrik Arves gäng, som på [I]Rock'n' Roll High Scool[/I] lyckades göra underhållande svensk ragga och dancehall. Papa Dees gäst Lady Saw matchar måhända Teddybears prominenta [I]Elephant Man[/I], men mot Daddy Boastin' har inte Papa Dee särskilt mycket att sätta emot.
Synd att inte Papa Dee vågar ta ut svängarna, eftersom han har en röst som skulle hålla för betydligt mer autentisk ragga. "Originality is the key" hävdar han, och vi längtar efter att han ska pröva det i praktiken.
Skivbolag:
Artist:
