Danska grimeartisten Linkoban kom hem till Köpenhamn efter några år i London och slog igenom stort på förra årets Roskildefestival. Då gjorde hon sin första spelning som var längre än bara några låtar, i år spelade hon på en fullproppad Cosmopolscen på samma festival. Under året har Linkoban förutom turnerande i Europa, USA och Kina dessutom hunnit släppa sitt första riktiga album.
Hur har du utvecklats under året?
– Tidigare när jag var på väg in på scenen var jag ett vrak precis varje gång, även om det bara var för typ tio personer. Jag är fortfarande nervös som fan men har det åtminstone under kontroll nu. Jag kan faktiskt vara där mentalt och fokusera på mindre på musiken och mer på publiken.
Är det enklare att spela på hemmaplan?
– Jag känner mig mer bekväm hemma i Danmark, där folk känner mig eller åtminstone känner till mig. Det är inte direkt lättare på hemmaplan men mer bekvämt.
Du spelade olagligt i Kina nyligen?
– Ja precis, de hade bokat oss för en stor festival och det lät spännande så vi bokade biljetter för hela bandet och några dansare. Två eller tre dagar innan avresan hörde de av sig till min manager och ville lyssna på materialet för att kontrollera att allt var okej med den kinesiska censuren. Jag trodde inte att det skulle vara ett problem eftersom rappare som Brooke Candy också skulle spela, som är mycket mer hardcore än vad jag är. Men dagen därpå skrev de tillbaka och berättade att det var ett "no go". De godkände de bara en låt. Vi bestämde att åka dit hela gänget ändå och gjorde två klubbspelningar istället i smyg. Det kändes viktigt för mig att resan blev av också eftersom min pappa kommer därifrån.
Hur kändes det?
– Det var som jag hoppats. Jag fick en hel del svar om varför jag är som jag är och varför mina föräldrar är som de är. Det var riktigt häftigt.
På tal om censur, hur politisk är du?
– Inte alls faktiskt. Jag gillar inte politik. Tycker verkligen inte om det.
På vilket sätt?
– På precis alla sätt och vis. Jag röstar dock, men bara för att ha ryggen fri att klaga efteråt.
Jag har sett dig refereras till som definitionen av cool. Är inte det svårt att bära?
– Nej, jag är bara mig själv oavsett vilken etikett som kastas på mig, och just den här är ju faktiskt en bra så jag antar att det är ok. I början var jag mer känslig för kritik, men nu försöker jag istället fokusera på vad jag faktiskt gör. Om du lyssnar på allt folk säger kan det tömma din verkliga personlighet.
Ser du dig själv som en förebild?
– Nej.
Jag kände på mig det.
– Det skulle kännas som en börda.
Vad är din strategi för den närmaste framtiden?
– Jag skulle vilja ta mig utanför bekvämlighetszonen i Danmark, för att ta tjuren vid hornen. Linkoban startades mycket på grund av att jag ville se världen. Vi är så bortskämda här i Danmark. När mina föräldrar säger saker som att "Du ska veta att i Vietnam hade vi inte ens några skor, men var ändå tvungna att gå flera mil" får det dig att tänka.
Du skulle låna lite historier från dem?
– Haha, faktiskt så är en hel del av mina texter baserade på deras historier. Vissa meningar är direkt stulna från min galna mamma.
Vad lyssnar du på hemma?
– Jag lyssnar på så sjukt mycket konstig musik och har nog inte samma lyssningsmönster som normala människor. Mamma och pappa jobbade på en grill när jag var liten så jag var ett ganska ensamt barn. När jag var hemma själv blev jag paranoid så jag hade TV:n på ljudlöst så jag skulle höra eventuella inbrottstjuvar. Därför började jag inte heller lyssna på musik förrän jag blev äldre, vilket är anledningen till att jag nu lyssnar på i princip allt. När jag skriver musik lyssnar jag däremot inte på musik överhuvudtaget. Jag vill inte stjäla för mycket och införliva det i Linkoban.
Vad är då Linkoban?
– Det ändras från dag till dag. Ibland ser det som en snurrande tornado som påverkar allt den vidrör. Jag känner mig stark sådana dagar. Andra dagar bryr jag mig inte ett skit. Jag vill bara vakna upp och göra min grej. Och vissa dagar vill jag bli poet.
Kontraster?
– Verkligen. Det är precis som när vi spelar live. En bas som mördar allt som kommer i dess väg paras med poetiska texter.
En kompis till mig tyckte att det lät som ett läkemedel. Typ, ”fan vad ont jag har, har du en Linkoban?”.
– I så fall skulle det vara ett läkemedel som botade allt det dåliga i världen.
Linkobans debutskiva OX släpptes den 20 maj på Superbillion Records.
