VP/MNW-ILR

99 Ways

(Samlingsrecension tillsammans med Pam Hall: Bet You Don't Know) Ända sedan jag första gången såg en gråhårig jamaikansk tant sitta och lyssna på gamla loversballader med blanka ögon på skivbutiken Dub Vendor i London, har jag haft en hopplös förkärlek för jamaikanska sångerskor. Hopplös därför att reggae, med alla dess avarter, är den mest mansdominerade musikgenre som finns. Jag har spelat sö

Bet You Don't Know

(Samlingsrecension tillsammans med Lady Saw: 99 Ways) Ända sedan jag första gången såg en gråhårig jamaikansk tant sitta och lyssna på gamla loversballader med blanka ögon på skivbutiken Dub Vendor i London, har jag haft en hopplös förkärlek för jamaikanska sångerskor. Hopplös därför att reggae, med alla dess avarter, är den mest mansdominerade musikgenre som finns. Jag har spelat sönder Judy M

Freedom Cry

Jag vet inte om det verkligen har varit ett enastående år för jamaikansk musik, eller om det bara är jag som har fått lättare att ta den till mig. Men jag vet däremot att det skapats få reggaealbum under 90-talet som överträffar Sizzlas två skivor [I]Praise Ye Jah[/I] och [I]Black Woman and Child[/I]. För mig personifie

Sweeter

Inte nog med att Everton "Singing Melody" Hardweare ser ut exakt som Grand Puba, han inleder dessutom sitt nya album med en knäckande version av Van Morrisons Crazy Love. Everton är Jamaikas mest pålitliga jukebox. Stoppa in fem spänn i hans mun och han börjar automatiskt tolka de största amerikanska soul- och r&b-låtarna för tillfället. Hans briljanta version av Janet Jacksons Got Til It's Gone (

Don't Haffi Dread

Det finns åtminstone två Jamaica på andra sidan Atlanten. Det ena ligger, som de flesta känner till, i Västindien. Det andra ligger längst österut i Brooklyn, New York. Där bor och arbetar hundratusentals invånare med jamaikanskt ursprung, och följdaktligen finns där även en vital och levande reggaescen. De fem syskonen Una, Gramps, Lukes, Mr. Mojo och Peter Morgan är barn till den gamle reggaes

True Identity

Sanchez är en sådan kille som masserar tjejens axlar precis så länge som hon vill att han ska göra det. Han lovar att om ni blir ett par, så kommer han att ta hand om dig så bra han bara kan. Han kommer inte att bry sig om någon annan än dig, och om du någonsin lämnar Sanchez, då kommer han att leva ensam, i sorg, tills han dör. [I]True Identity[/I] är kanske sommarens mest romantiska album. Det

The Doctor

Förut var han The Maestro och på 1997 års mästerverk [I]Many Moods of Moses[/I] var han bara sig själv, Moses Davis. Men nu har han blivit The Doctor och skivan med samma namn är inte bara sommarens mest efterlängtade reggaealbum utan även det allra bästa. Den första hälften av [I]The Doctor[/I] är helt osannolik. Ski

Never Give Up

Det senaste halvåret har det kommit fler förstklassiga (Sizzla, Buju) och snudd-på-förstklassiga (Beenie Man, Capleton) reggaealbum än det normalt gör på två år. Här är ett till: come back-albumet med Stafford Elliott, alias Fred Locks, en rättrogen roots-ikon som hade sin topp i mitten av 70-talet, med albumet [I]Black Star Liner[/I], men som låter oförskämt fräsch även nu. Ren, rotstark reggae,