Herbie Hancocks gamla funkcombo The Headhunters är tillbaka. Förutom Herbie själv är N'dea Davenport med och sjunger lite sensuellt över de välbekant introverta funkexperimenten -- i ena stunden snuddande vid fusion, i nästa vid grovkornig midnattsjazz. Lika snuskigt skickligt som alla förväntat sig, men faktiskt även med en lekfullhet under den självbeskådande ytan, som framträder för enträgna ly
Verve/Polygram
Remember ShaktiNew York 1970. Efter att den engelske gitarrvirtuosen John McLaughlin under drygt ett år hunnit spela in egna [I]My Goals Beyond[/I] och börjat jamma med Miles Davis, fick han medverka på dennes [I]Bitches Brew[/I]. I det fasligt snabba och komplexa ljudlandskap som sedan utgjorde Mahavishnu Orchestra blev McLaughlins dubbelhalsade elgitarr galjonsfiguren för den jazz- och rockfusionrörelse som ga |
TimePeaceNär Terry Callier spelade på Lollipop förra sommaren, inför en mycket "medveten" publik, hörde jag flera röster som sade något i stil med att "det här var väl inte så himla märkvärdigt". Efter den bubblande hype som omgett Calliers namn de senaste åren väntade de sig något mer.Jag kan förstå dem. På scen - och ibland även på skiva - kan Callier bli lite för mycket musiker-musiker; lite för introve |
The new standardHerbie Hancock är en riktig mysfarbror. För jätte många år sedan skrev han glödande funkig rockjazz med numera snudd på söndersamplade basgångar. Idag samlar han några av världens bästa jazzmusiker, som Michael Brecker och John Scofield runt sig och spelar in jazziga versioner av låtar som Beatles Norwegian wood och Kurt Cobains Allapologies. Resultatet blir förstås både ofarligt och småtrevligt. |
