Efter den utmärkta och odiskutabelt hittiga inledningen Dolla Bill går albumet ner i både tempo och slagkraftighet, sedan lyfter det aldrig riktigt igen. Trots den otroliga värmen i rösten och en talang värdig en riktig R&B-diva, lyckas Angie Stone aldrig riktigt fängsla ens intresse. Aldrig är det heller dåligt, musiken är välgjord och ytterst behaglig. Men inte mer. Det är en kavalkad i intetsägande neo-soul. Även textmässigt rör sig Stone i något slags lagomland. Frustrationen övergår aldrig i arghet och de många kärlekskranka raderna är oftast klyschor.
Shanachie/Border
Revolutionary Sounds(Samlingsrecension med [B]Junior Byles & Friends[/B]: 129 Beat Street (Ja-Man Special 1975-1978))
Bra reggaesamlingar växer, faktiskt, på träd. De retrolabels som spottar ur sig kvalitativa skivor är få, men väldigt produktiva. Blood & Fire är fortfarande pålitliga. Den här månaden har de rotat fram ett knappt dussin grymma dubkompositioner från Junior Byles studio på Beat Street i Kingston, in |
