I collegefilmer som inbegriper ett popband brukar det alltid finnas en scen när de spelar på någon fest och så brukar musikerna le mot varandra. Norska tjejkvintetten The Tuesdays låter precis så -- leende, lite småkänsliga och extremt polerade/anonyma. En sak ska de dock eventuellt ha cred för: att de tjänar lite pengar åt den där stackaren som skrev Stonecakes hit [I]Tuesday Afternoon[/I] (så sl
Polydor/Polygram
Double ImageFör att kalla sig sångerska har den unga japanskan Monday Michiru chockerande dålig röst. Hon gör tappra försök att låta sådär sexigt soulig som hennes förebilder i väst, N'Dea Davenport, och, förmodar jag, Erykah Badu. Men hennes hattiga wailande utstrålar tyvärr inte mer erotisk laddning än en mikrovågstinad vårrulle. Att Masters at Works remix av hennes [I]Sunshine After the Rain[/I] var en av |
RevelationsDet kommer att behövas ett specialbyggt ålderdomshem för att rymma alla brittiska popband som aldrig blev så stora som både de själva och pressen påstod. Ett ålderdomshem med [I]Gökboet[/I]-sjuksköterskor som håller ordning på gamla Menswear-medlemmar som blivit galna av bitterhet. Rekreationsrummet är redan fullt av folk från Echobelly och One Dove som sitter och knypplar. "Nämen titta, är det in |
Unfinished Monkey BusinessDet känns som om det var väldigt länge sedan Ian Brown var [I]Ian Brown[/I] - sångaren i Manchesterbandet The Stone Roses, han som alltid grimaserade med munnen så att han såg ut som en schimpans, och som fick en hel årskull tonåringar att dra på sig jeans med vida byxben.
The Stone Roses var världens bästa popband på den tiden. Jag håller fortfarande deras första skiva som den bästa popdebut s |
Turn Off the DarkDet verkade ett tag som om Howie B glömt bort att göra egen musik. På senare tid har han mest hattat runt mellan olika projekt och gästspelningar. Senast producerade han U2s Pop och dessförinnan har han samarbetat med bland andra Björk, Massive Attack och Soul II Soul. Hans debutalbum, Music For Babies, som kom i vintras, uppfyllde inte riktigt förväntningarna. Han hade då precis fått en dotter oc |
In ConcertJag har insett att man måste vara född på 60-talet för att kunna älska The Style Council. Jag äger nästan alla deras skivor (mest för att de är så lätta att hitta på skivbörsar hur billigt som helst) men jag kan inte nämna mer än tio, tolv riktigt bra låtar de gjort. De låtarna är å andra sidan hur bra som helst. [I]In Concert[/I] består av inspelade konserter mellan 1984 och 1987 och inkluderar s |
Music for babiesHowie B gillar att ligga lågt. På två år har han hunnit med samarbeten med bland annat Tricky, Massive Attack och Stereo MC's CathCoffey, remixar åt Ingrid Schroeder, DJ Takemura och ett gäng Mo'Wax-tolvor, producerat några låtar på Björks Post och på U2:s kommande album (jo, det är sant) samt dessutom givit ut fem tolvor på egna skivetiketten Pussyfoot och ett album, under namnet Skylab, tillsamm |
The Healing Game
En smärre katastrof inträffade i julas, när vår bil blev stulen. Nej, jag pratar inte om bilen, utan om innehållet i handskfacket. Där, bland kartor och servicemanualer, låg två kassetter; förhandskopior på dubbelalbumet Philosopher's Stone, med outgivet - men fullständigt magiskt- material från Van Morrisons 70- och 80
Drawn To the Deep EndJag kan uppriktigt sagt inte komma på något band som känns mindre intressant just nu än Gene. För två år sedan var ju Gene det där bandet som alla hoppades skulle bli nästa Suede, som gav ut tre fantastiska singlaroch som i några månader, eller var det veckor, hyllades av varenda brittisk tidning och av varenda initierad popälskare som den engelska popmusikens räddning. Sedan släppte de sitt album |
Music for Pleasure
What Do You Want from Me? är verkligen en toppensingel och med densom inledningsspår gör Peter Hook & Co det ganska svårt för sig. Men efter tio lyssningar till börjar det ordna sig på allvar. Det är nämligen smartagrejor det här: i tredje spåret möter New Order tidig house och tidig90-talsretro känns plötsligt helt rät