Det skall villigt erkännas att jag var oerhört skeptisk till den här skivan innan jag hört den. Hypen, det allerstädes närvarande Lyxzénska gravallvaret och den oerhört bleka singelsamlingsplattan från i vintras var tre skäl till min misstro mot dem. Efter att till sist ha gett upp alla försök att tröska mig igenom bookleten där bandet bland mycket annat på ett oerhört högtravande sätt vill tala o
Burning Heart/MD
For MonkeysFrågan är om inte flugviktspunk à la Millencolin är den mest osexiga musik som finns.
Låtarna avverkas i idiot-tempo utan tendens till vare sig fetma eller aggressivitet och lämnar absolut ingenting beståendeefter sig. Föreställ dig hatet du känner när du väcks av att en yngling envetet står och tokvarvar sin moped utanför ditt sovrumsfönster. Meningslöst, irriterande och helt substanslöst. Prec |
