Scott Hicks

Hjärtan i Atlantis

Magin när man var liten. När allt skimrade. När det var soliga somrar och snöiga vintrar och en dag kunde räcka i all evighet. När godiset var godare och tv-programmen spännande. När tio kronor var värt en förmögenhet. När allt liksom var [I]bättre[/I], för det var förr. Men jag vet inte, för när jag var liten längtade jag bara efter att få bli stor och bestämma själv. Barnnostalgin får man istäl

Snö faller på cederträden

Max von Sydow är alltid Max von Sydow (förutom när han är Kejsar Ming). Hans medverkan i en amerikansk film borgar på intet sätt för kvalité, snarare tvärtom - få svenskar har som Max agerat i så många utländska b-filmer - men hans prestation är samtidigt alltid odiskutabelt mycket bättre än de filmer han dyker upp i. I [I]Snö faller på cederträden[/I] som alltså, för att undvika missförstånd,

Shine

Missförstådda genier har alltid varit tacksamma att gestalta på film. Här kan man slå an de flesta känslosträngarna och dramturgiskt blir det aldrig särskilt besvärligt: Geniet presenteras redan som barn, vi lär oss snabbt älska hans eller hennes lyten och egenheter, någon eller några i närheten kväser geniet, vår hjälte anträder sin Golgatavandring för att så småningom helt upprättas alternativ