Jan Troell

Dom över död man

Victor Schultz recenserar den melodramatiska filmen "Dom över död man" om tidningsmannen Torgny Segerstedt i 30-talets Sverige.

Närvarande

Jan Troells [I]Närvarande[/I] är, på gott och ont, raka motsatsen till allt det som Nick Broomfield ([I]Biggie & Tupac[/I]), Michael Moore och Stefan Jarl gjort för dokumentärfilmen de senaste åren. Hans porträtt av fotografen Georg Oddner är en småputtrig dokumentär av den riktigt gamla skolan. Lite jazzvägg, lite storstadsflanering och talking heads. Och så, förstås, en mängd varsamt avfilmade f

Så vit som en snö

Jan Troell framstår i 2000-talets svenska filmklimat som en rejäl särling på flera plan. Han låter sig inte stressas och han berättar mer i bilder och ljud än i ord, vilket nästan är omstörtande när de flesta filmer man ser är krampaktigt bildsatta radiopjäser. Hans [I]Här har du ditt liv[/I] från 1966 är än i dag en genialisk milstolpe i svensk film, det är personligt och krävande berättat med et

Från Sverige i tiden

Det smärtar mig att berätta att det här försöket att porträttera Sverige vid vägskälet till en ny tid inte är särskilt lyckat. Och det beror inte på något sätt på att den nya tiden inte skulle vara tillräckligt intressant, eller att millenniet skulle vara uttjatat. Nej, det handlar om misstaget att bunta ihop fyra filmare, fyra skilda temperament, och packa ihop deras självfallet väsensskilda resu

En frusen dröm

"Det är väl bara att inse att allt som Jan Troell rör vid blir bra", sa en kollega nyligen. Efter visningen av regissörens dokumentära spegelbild av den fiktion som han satte ihop för 15 år sedan om ingenjör Andrées polarfärd, är jag böjd att hålla med. Troell, uppenbarligen drabbad av en grav fascination inför omständigheterna kring vetenskapsmännens frånfälle i ismassorna, tillför ytterligare en

Hamsun

Jan Troell gjorde redan med sin långfilmsdebut Här har du ditt liv (1965) ett betydande avtryck i svensk filmhistoria. På senare tid, med filmer som det kusliga samtidsdokumentet Sagolandet och Il Capitano, den isande, naturalistiska undersökningen av ett obegripligt trippelmord, har Troell profilerat sig som en regissör ständigt nyfiken på människors val och irrationella handlingar. Så på något s