Bloc Party

Bloc Party

Det vore lögn att säga att jag lyssnade sönder Silent alarm när den kom. Inte för att den på något sätt är dålig men i en tid (trias, jura, krita, 2005) när Gang of four-referenser, Three imaginary boys-basgångar och åttiotalsposerande var comme il faut på den trendkänsligare delen av rockscenen gällde det att plocka russinen ur kakan.

Bloc Party

Det är en trevlig gest att släppa en remix-skiva av Bloc Partys [I]Silent Alarm[/I] i september. Det påminner mig om hur lycklig jag var i februari. Februari var månaden jag träffade Bloc Party för första gången. Jag kommer ihåg att jag drog paralleller till sex i min första recension av bandet. Det betyder att jag är seriös. Jag skulle aldrig ligga med någon första kvällen utan att mena allvar.

Bloc Party

Precis som jag kan avgöra om jag är kär i en tjej genom att, precis efter utlösning, fråga mig själv "vill jag verkligen göra det här igen?" (svarar jag ja på den frågan är jag väldigt kär), kan jag läsa av min inställning till en poplåt när den närmar sig sitt slut. Vill jag höra den igen är jag djupt fascinerad. Vill ja