Hans tolfte soloalbum är inspirerat av den allt annat än trivsamma promenad nedför minnenas aveny som arbetet med Mark Lanegans självbiografi Sing Backwards And Weep innebar. Allt därifrån avspeglas musikaliskt här, inklusive varje självbiografis obligatoriska namndroppande, här i låtdedikationer men framför allt i gästinhopp.
