Progressivitet och innovation i all ära, men ibland kan det vara nog så skönt med en artist som hittat sin plats, och håller sig till den. Därför är Dom Kennedys tillbakalutade flow, mjuka refränger och moderna västkustproduktion lika välkommet även denna sommar. För med sin luftiga känsla och lättsmälta raps är det precis vad albumet kan sägas vara, ett sommaralbum. Vilket också kan sammanfattas som starkt i den mening att det är omöjligt att inte ryckas med i stunden, men svagt i den mening att man knappt bär med sig en enda beståndsdel efter att ha klickat på stopp.
