Efter år av dj:ande har duon Rebecca & Fiona tagit steget till att bli regelrätta popartister. Eller åtminstone något åt det hållet.
– Vi är nog mer punk- än popartister, säger Rebecca Scheja.
Duons ena halva, Rebecca Scheja, låter sig förhöras mitt i genrepetitionerna inför turnen som drar igång i dagarna. Vi pratar om systerskap, skivbolagsbytet och huruvida man måste vara sjuk i huvudet för att gilla karaoke eller ej.
Så, vad är det som pågår?
– Alltså, vi har alltid älskat klubbscenen och klubbmusik – när vi är ute och festar. Men vi har också alltid haft ett behov av att uttrycka oss på ett annat sätt. Popmusik ger utrymme för mer känslor och dansmusikscenen står totalt stilla. Det kändes så jävla tråkigt att fortsätta göra den typen av musik, säger Rebecca.
I höstas släpptes det första smakprovet av vad som komma skall – den renodlade popdängan Sayonara, som snart följs upp av nya singeln Swinging. Någon gång under sommaren – Rebecca är kryptisk med releasedatum – släpps en EP med fem låtar, men ett fulländat album väntas först till hösten eller vintern. Inför de kommande släppen har duon signat med nytt skivbolag.
– Vi ville jobba med några som såg oss mer som popartister än som dj:s.
I andra fall verkar det oftast gå i motsatt riktning, artister ställer sig bakom mixerbordet och myser – Miike Snow och Olof Dreijer är bara två exempel. Men enligt Rebecca har denna transformation varit planerad sedan länge.
– Jag tror nog vi alltid velat detta, det är tiden som inte funnits. Men i somras sa vi stopp. Att vi inte ville spela mer innan vi fick testa på att spela med ett band. Det är ju mycket lättare att boka upp oss som dj:s, vi kommer där med en USB-sticka istället för en hel banduppsättning.
Hur är ert nya sound?
– Jag vet inte riktigt om det är ett annat sound. Det är ju tydliga popstrukturer, lättare att ta till sig än innan, mer sing-a-long-aktigt, men vår identitet är fortfarande kvar. Det är bara mer poppigt.
Jag drar mig till minnes när jag såg dem live för några år sedan och tar upp det faktum att de inte sjöng live trots att de släppt två album som innehåller flera riktiga poplåtar. Rebecca blir exalterad.
– Ja, men det är det som känns så jävla kul nu! Vi har ju aldrig gjort en regelrätt Rebecca & Fiona-konsert. Bara att få spela och sjunga alla våra låtar är en helt ny grej för oss, och det ska bli så kul att få dela det med våra fans som lyssnat på albumen men inte fått höra grejerna live.
Vad har varit roligast med övergången?
– Det är så jävla kul att sjunga live. Innan har jag tänkt att folk är sjuka i huvudet som sjunger karaoke, men nu fattar jag verkligen grejen. Ingen av oss är ju instrumentalister, men även om jag hade spelat ett instrument hade jag typ inte hunnit? Jag sjunger fan hela tiden.
Skillnaderna mellan att turnera som dj:s och som en del av en bandkonstellation med frontsångare som roll är, förstås, stora.
– Nu förstår jag hur mycket förberedelse det krävs, vi måste börja tänka på vår hälsa på ett helt annat sätt. Som dj kan du vara hur trött och bakis som helst, du behöver inte prestera på den nivån. Men vi kommer nog aldrig bli de som sitter på hotellrummet och förbereder oss mentalt med en kopp varmt citronvatten.
Övergången från dj:andet till pop har lett till flera förändringar – innan har de aktivt valt att producera och göra all musik själva, nu har de släppt in andra. Till och med en och annan man.
– Du måste på något sätt "reclaim your rights" som tjej i denna branschen. Det är lätt att bli felbedömd, vi behövde ständigt bevisa att vi faktiskt producerar allt själva. Det är lite därför vi inte släppt in några män heller. Men nu har vi samarbetat med andra ett tag och det är verkligen svinkul, det går snabbt framförallt och bra med andras inputs. Men man måste alltid ha makten över sitt eget skapande.
Deras egna nyckel till framgång stavas systerskap. Rebecca berättar att högstadiet fick henne att fundera kring hur tjejer behandlar varandra och kvinnlig avundsjuka.
– Jag blev avskräckt, jag kommer ihåg att jag tänkte typ: "Hallå, det är ju killarna som är sjuka i huvet, vi ska ju backa varandra?". Vi har det svårt nog som det är. Medan killarna sitter på toppen och ryggdunkar blockar tjejer varandra och når inte ens upp. När man får smaka på gemenskapen inser man hur viktigt det är att ha varandras ryggar. Systerskapet är starkare än allt annat.
Miniturnén, som drar igång torsdagen den 28 april och gästas av Little Jinder och Gina Lee, har Pustervik som första stopp. Då har Rebecca & Fiona med sig två bandmedlemmar utöver dem själva – trummisen Julia Ivansson, som jobbat med bland andra Mapei och Min Stora Sorg, samt Edvin Edvinsson från Fibes Oh Fibes. Han byter mellan gitarr, bas och syntbas under spelningen.
– Vi vill inte att det ska låta fattigt, det ska fortfarande kännas klubbigt och elektroniskt fast med ett band. Vi kommer ju köra både gamla och nya låtar och det är så sjukt kul att kunna göra om låtar från till exempel Beauty Is Pain, men behålla dansfeelingen som vi har på våra dj-gig.
Läs även: Rebecca och Fiona vill revolutionera.
