Popkulturella fullblod

2003 gör Carl Reinholdtzon Belfrage två legendariska intervjuer med Bad Cash Quartet och Broder Daniel. Nu, fem år senare...2003 gör Carl Reinholdtzon Belfrage två legendariska intervjuer med Bad Cash Quartet och Broder Daniel. Nu, fem år senare, träffar CRB återigen Martin Elisson och Lars Malmros under det gemensamma namnet Hästpojken. Det här är anteckningarna från deras möte.

Ingen svensk populärmusik är så ren, direkt, kompromisslös — och vågar jag säga intellektuell? — som populärmusik från Göteborg. Jag kommer ihåg när någon radiokanal bestämde sig för att utse årets popstad varje år. Jag kommer inte ihåg hur många städer som hann utses — Göteborg, Stockholm, Arboga, Getinge, Tranås, Munkedal? — innan priset las ner. Vi har naturligtvis musikalisk kreativitet överallt i landet. Via myspace, bloggar, podradios och mer traditionella medier transporteras det senare gränslöst ut. Musik fullkomligen blöder ur våra öron. Musik är ett svenskt folknöje. Det finns till och med någonting som kallas Svensktoppen. Men att som popstadsjury varje år, med någon slags värdighet och integritet kvar, utse en popstad utanför Göteborg var inget folknöje. Det var en repetitiv resa genom Dantes helveteskretsar. Jag vet en jurymedlem, vi kan kalla honom Germund Stenhage eftersom han heter så, som grät när hans barn frågade vilken stad som valts ett år. Av den anledningen att pop från Göteborg har blivit som dessertvin från Sauternes — det finns, och det här smärtar mig att säga, ingen bra ersättning är jag rädd. Annan pop från Sverige blir som lap dance i jämförelse med… ska vi säga sex? Man kommer aldrig till den roliga delen av bakelsen om ni förstår vad jag menar.
Senaste åren har dominerats av Henrik Berggren, Embassy, TTA och Studio. Kommande år kommer att domineras av Joel Alme, Hästpojken, Pacific och Franke.

Och idag ska vi prata om Hästpojken. Hästpojken är Martin Elisson från Bad Cash Quartet och Lars ”Pop-Lars” Malmros. De har spelat ett tag ihop, skrivit en hel del låtar, även under namnet Family Romance där Lars var exkluderad men som också innehöll Adam ”Bollen” Bolméus och Joel Alme. Family Romance ligger nu på is, banden har gått upp i varandra och många låtar har gått till Hästpojken. Så även om debutskivan Caligula just släppts finns material klart för en uppföljare. Men låt oss för stunden koncentrera oss på just Caligula.
 Senaste gången jag träffade Martin Elisson drogs en tvättmaskin genom rummet på en fest för att sedan kastas ut från en balkong. Det slutade med att bäste vännen Joel Alme vräktes. Det är med andra ord sällan tråkigt att vara i närheten av Martin. Nu ses vi i replokalen vid Andra Långgatan tillsammans med Lars en sen höstkväll där Caligula spelas upp för första gången.

Caligula är omisskänlig melodiös pop i Imperiet- och Bad Cash-anda, men texterna har en del humor i sig.
    — Efter att vi hade splittrat Bad Cash Quartet var jag bara så trött på all indie. Jag kände att vi kört indie-varvet runt med bandet och att jag nu ville göra något helt annat. Jag tror alla kände så i bandet. Det var ju huvudanledningen till att vi la av, berättar Martin.
Ja, ni är ju alla vänner fortfarande. Mer så än förut känns det ibland som. Ni stöttar varandras band och umgås på ett annat sätt nu. Eller har jag fel?
    — Vi är definitivt alla vänner och umgås tätt. Kanske inte direkt efter vi splittrades, men snart, nästan direkt, hittade alla tillbaka till varandra. Men på ett sätt där vi var mer fria och kunde göra vad vi ville. Jag var som sagt helt trött på indiescenen, och var helt inne på att göra en barnskiva, eller i alla fall göra något flera steg bakåt i tiden. Jag slutade helt tänka, sänkte garden totalt och bara skrev vad som bubblade upp i min kropp.
Men det är inte punk som jag först fick intryck av att det skulle vara.
    — Hahaha, nej, det skulle jag inte säga att det är.
Utan snarare en lek med genrer. De hårda låtarna, som Jag kan inte andas, har ganska naiva, charmiga och lekfulla textrader. Du räknar upp matvaror och ingredienser — lax, fett, kina-mat, mjölk, öl, choklad — som du inte tål. Fantastiskt roligt.
    — Ja, den var tänkt att heta Jag kan inte bajsa från början.
Men vad tål du egentligen?
    — Min favoriträtt är spaghetti med köttfärssås. Man får bara inte ha för fet grädde i den. Men magen har blivit lite bättre med tiden.
Men var kommer lättsinnet ifrån?
    — Jag kan inte andas skrevs just efter Bad Cash uppbrott. Jag mådde väldigt dåligt och det går inte att skapa något viktigt eller allvarligt när man är i sådant skick. Det enda jag kunde fokusera på var vad jag åt. Mitt matintag. Så jag skrev om det. Jag orkade inte vara allvarlig eller skriva något ”indie”. Jag ville bara göra barnmusik ungefär som Jonathan Richman när han mådde kasst.
Hur kom du ur depressionen ?
    — Jag och Joel Alme åkte ofta ut till skärgården och Björn Olssons studio. Joel spelade in sin skiva där och det var fantastiskt att återhämta sig på Orust och hitta tillbaka till musiken igen. Björn var också personligen ett fantastiskt stöd och där hittade jag snart hopp inför framtiden. Bara en sådan sak som att gå igenom Björn Olssons skivsamling var ren terapi. Jag har aldrig varit kunnig inom musikhistoria, lyssnar mest på Gun Club och är för gammal för att byta musiksmak så att gå igenom skivor med Sepultura, Limp Bizkit och Boten Anna i skärgårdsmiljö gav mig perspektiv.
Ja, Joel är också på väg med sin debutskiva. Den är fantastisk. Och han har också skrivit sista låten på Caligula, Utan personlig insats.
    — Stämmer.
Vilket ger skivan en fin dynamik. Ni har lättsinne och humor i Flemingsberg med Liseberg i Shane MacGowan. Men sedan har ni låtar som Lena 60 med ett nästan Thåströmskt tonfall och allvar och Utan personlig insats som låter nästintill som Taube.
    — Låtarna spänner också över en lång tid. Shane MacGowan till exempel skrev jag på engelska till Bad Cash egentligen. Många tror nu sedan den hamnade på myspace att det är en dekadenthyllningstext till party, party och supande, men det är helt och hållet en hyllning till Shane MacGowan som person och artist. Men just då med Bad Cash var ingen annan i bandet som tyckte om den så den kom aldrig med på någon skiva.
Så den är en liten revansch nu som första singel och allt.
    — Haha, ja kanske men den låter bättre nu när jag översatt den till svenska. Så har vi även gjort med flera av låtarna från Family Romance.
Översatt och kört in i Hästpojken? Och Family Romance ligger på is?
    — Ja.
Så nu är Hästpojken du, Lars, Joel Alme, Pontus och Bollen?
— Ja.
Vad är grejen med permobilen i videon till Shane MacGowan?
    — Haha ja det är väl också ett utslag för vår humor. Vi gick in i en permobilshop i London. Det var helt sjukt. De hade tusentals olika varianter, alltifrån enkla till superlyxiga. Vi valde en standardmodell.
Caligula låter också väldigt mycket 80-tals-pop. Som… House of Love… till och med McCarthy i vissa stunder.
    — Ja, särskilt House of Love har vi lyssnat på mycket senaste tiden. Jag har ingen koll alls på musikhistorien, men Adam har superkoll och har influerat skivan med en hel del av sina favoritband från den tiden.
Samtidigt har din röst fått ett helt nytt liv på svenska. Du sjunger fantastiskt. Och med en större direkthet, inte nödvändigtvis för att det är på ditt modersmål, men det känns mer intressant. Varför valde du svenska?
    — Varför jag valde svenska vet jag inte riktigt. Förmodligen beror det på att jag inte har testat det innan. Samtidigt var det rätt kul att se om det om man skulle klara det utan att det blev ett fullständigt pekoral, vilket jag tycker är fallet med väldigt många artister som byter språk.
Sedan har ni blivit vänner med Mando Diao.
    — Jag kan inte direkt säga att vi blivit vänner med Mando Diao, men vi känner dem. Och alla som är så hatade i Göteborg har min respekt.
Ni var också förband till Sahara Hotnights, kanske inte heller det hippaste valet, men ni funderade inte mycket över det om jag förstår det rätt? Vad fick ni för intryck av rocktjejerna och turnén?
    — Sahara var väldigt trevliga.. I början var det lite spänt men med tiden fann vi varandra genom alkoholen.
Vem står dig närmast av dina gamla vänner från Bad Cash?
    — Adam är ju naturligtvis den jag umgås mest med. De andra har jag ungefär liknande relation till. Av dem hörs jag nog mest med Jonas.
Vad tycker din mamma om Hästpojken?
    — Min mamma älskar all musik jag gör.
Lars, när pratade du senast med Henrik om någonting som rörde Broder Daniel?
    — Jag och Henrik pratar faktiskt ganska ofta på telefon men inte så ofta om just BD. Senast jag frågade honom om något BD-relaterat var nog för någon månad sedan då jag undrade om han skrivit något nytt material. Då svarade han att idéer och fragment finns… men han visste inte vad han skulle göra av dem.
Magnus Uggla ligger ju också på ert bolag och första gången ni träffade honom på skivbolaget låste Martin in sig i ett annat rum, men du pratade med honom, Lars. Vad pratade ni om?
    — Jag och Uggla hade en mycket kort ordväxling: Hej..Hej...läget?..bra...hejdå...poff!

Hästpojkens debutskiva Caligula finns ute nu.