Nöjesguiden infiltrerar Tinder: "En like är så definitiv"

Ett tumsvep från älskog.

Nätdejtingskammen borde ha satt stopp för Tinder långt innan fenomenet växte sig såhär stort. Liknande, om än mindre städade, varianter som Badoo och Grindr – och i viss mån lesbiska Brenda – är visserligen förhållandevis väletablerade, men knappast så totalt dominerande som Tinder har kommit att bli. Detta trots att en på Tinder tvingas presentera sig med förnamn, bild, ålder och intressen. Jag tänker att det borde höja pinsamhetsrisken något enormt, men folk verkar älska den här skiten. Jag måste ta reda på varför – och ger mig in i en värld full av märkliga profilbilder, förvirrande inforader och raggningsrepliker som refererar till paret Obama.

TINDER 101: EN SNABB GENOMGÅNG
När du laddar ner appen kopplas den ihop med din Facebook, så att namn, ålder, intressen (dvs vad en har likeat), och profilbilder – något som effektivt sätter stopp för penisbilder i överflöd – blir synliga för andra på Tinder. Verkar det du därefter får upp inte vara för dig är det bara att trycka på det röda krysset eller swipea med fingret från höger till vänster, så försvinner de och kommer aldrig åter. Gillar du däremot det du ser kan du antingen trycka på det gröna hjärtat eller swipea med fingret från vänster till höger. Om personen i fråga gjort samma sak med dig är det en så kallad ”match” – och först då kan ni börja chatta.
Jag har fyllt i att jag vill kunna se män och kvinnor (andra alternativ än de två binära könen finns inte), i åldern 18-50+ (det förinställda – särskilt många över 30 syns dock inte till), inom 10 kilometers avstånd.

MÅNDAG.

17.32. Laddar ner Tinder efter att i månaders tid ha hånat alla som laddar ner Tinder.



17.33. Håller på att backa ur eftersom ens Tinder ju är kopplad till ens Facebook. Varför har ingen sagt något? Jag skäms ihjäl. Gode gud, låt inget råka postas på Facebook så att mina släktingar och lågstadieklasskompisar tror att jag är på desperat partnerjakt.

17.35. Mitt första förslag kommer upp! Blir livrädd och klickar nej utan att titta. Ångrar mig och tänker att jag kanske har förlorat mitt livs kärlek.

20.16. Får min första match! Vågar inte skriva.

21.29. Får min andra match! Vågar inte skriva.

21.30. Herre, han skrev till mig. ”How’s it going?" Måste jag svara?

Självförtroende: Minimalt. Vet inte vad jag ska vänta mig.
Humör: SKAMSVETTAS!
Nej-klick: Tappade räkningen vid 100. Registrerade att en av dem tycktes ha lånat Jimmie Åkessons traditionella spelmannadräkt, att i runda slängar ingen har bytt profilbild sedan de var på Debaser Slussen förra sommaren och blev bra på Instagram, och att jag inte kan bestämma mig för om det är smart eller dumt att ha en profilbild som föreställer Anton Ewald.  
Ja-klick: 15.
Matchningar: 8! Är det bra eller uselt?
Kräsenhet: Jättekräsen. Verkligen jättekräsen. Jag måste jobba på det här.

TISDAG.

06.36. Vaknar. Det första som händer är att jag undrar vad som händer på Tinder. Det andra är att jag går in på Tinder. 14 matchningar. Är det en bra siffra? Bör jag känna mig smickrad? Eller är gemene Tinder-användare bara långt mycket mindre kräsen än jag?

09.34. Chattar med en som berättar att han just mailat ut sin önskelista till nära och kära. Han är 30 år gammal. Det slår inga gnistor mellan oss.

09.59. Har matchat med alla jag likeat nu. Identitetskris.

21.52. Har jobbat hela dagen och saknat Tinder med själ och hjärta. Men nu är jag på en bar och skojar med mitt sällskap om att jag ska leta fram folk som också är där, hålla upp deras profil mot dem och swipea åt vänster.

21.53. Chattar med en kompis jag likeade för att se om hon skulle likea tillbaka. Hon berättar att hon tappade bort sitt pass när hon dj:ade men att det är okej eftersom hon bara "kompenserar för Beyoncés lycka”. Såhär långt är det det roligaste någon sagt till mig på Tinder.

22.25. Mottar den bästa (den äldsta, men den bästa) raggningsrepliken hittills.



Självförtroende: På topp eftersom inte en enda jag likeat – såhär långt – har låtit bli att likea mig tillbaks.
Humör: Likesugen.
Nej-klick: Säkert ett hundratal innan klockan nio på morgonen. Bland dem fanns en som stavade sitt namn ”Djårdsch”, en som har klistrat lappar från ölflaskor över sina ögon, och en som såg ut som Jamie Oliver (ångrar mig).
Ja-klick: Inte ett hundratal.
Matchningar: Ändå ungefär ett hundratal. I mitt uppblåsta huvud.
Kräsenhet: Rimlig.


Vanligt förekommande är profilbilden som också är en isbrytare. Jag har en farmor! Jag har en vän som är villig att dra ner mina byxor! Jag har ett komplicerat förhållande till polisen!

ONSDAG.

8.45. Det finns verkligen oprovocerat många som heter Justus på Tinder.

12.03. Jag börjar tänka mycket på vad folk skriver i sin inforad. Ett urval:

Gillar att skratta, det är allt, jag gillar att skratta och när andra skrattar

The funniest, weirdest, coolest, nicest, coziest, most honest, curious, energetic and least likely small town Swede you've never met

Räserfräser:

En dl créme fraiche 15%

Två gul lök

2 mtsk vitt vin

Spiskummin

Dragon

Vitpeppar

Choklad 50g

Senap 2L

Salt 1tsk

Cognac 1/2 L 

Game of thrones

The Killing 

K-pop

Mycket politisk varelse. Läser gärna en bok. Ölen ska vara på fat och kaffet ska vara svart. Har självdistans, humor och en klingande göteborgska. Svårt beroende av fotboll. På det stora hela en ganska intressant person.

Swag, sex och rosa tofflor

21.52. Jag får upp en som är Facebook-kompis med min roomie. När jag frågar om hon känner ”****, 25” skriker min andra roomie till och rusar in i mitt rum. "Ska du klicka ja på ****?! Det enda han gör är att Tinder-dejta!" De tvingar mig att klicka ja. Vi matchar (förlåt, det låter lika snuskigt varje gång) och han säger: ”Du är schysst nog att faktiskt hitta ordentliga killar ute eller inne.” Sedan kommer han på vem vår gemensamma vän är – ”Vad fan, jag har varit hemma hos er!” – och min cover är blown.

Självförtroende: Jo, tack.
Humör: Intresserad på ett forskarplan. Har inte hittat någon att dela mitt liv med.
Nej-klick: Varför satte jag den här parametern? Det är omöjligt att hålla räkningen. Men jag minns många som verkar njuta av att befinna sig i alpin miljö, en bekant tillika nemesis, och fler än ovanstående som tror att hur de dricker sitt kaffe säger något om dem som personer.
Ja-klick: De börjar sina.
Matchningar: I paritet med föregående svar.
Kräsenhet: Going strong.

TORSDAG.

07.01. Det första jag gör när jag vaknar är inte att kolla Tinder.

07.45. En intressant sak: på Tinder tvingas man ta aktiv ställning till folk man – förlåt! – inte skulle titta på verkligheten. Jag undrar om det gör något med psyket, men är för upptagen med att neja folk för att hinna tänka på saken.

10.31. Pratar med en som säger att anledningen till att hon använder Tinder är att hon vill ”skratta åt helt absurda heteromän”. Jag frågar om hon har sett några som inte är det. Hon säger ja, men att ”de flesta är rövhål, tråkiga, svinkonstiga”.

17.21. Åker tunnelbana. Har en distinkt känsla av att jag tryckt bort hälften av alla människor i vagnen.

21.06. Otroligt dålig Tinder-skörd. Verkar ha samlat på mig varenda acceptabel, men väntar fortfarande på att folk som jag vet finns på Tinder ska komma upp. Den enda jag varit i närheten av intresserad av sedan tidigare – och därför, förstås, klickat ja på – har underlåtit att matcha med mig.
 

01.12. Får för första gången upp ett meddelande om att jag har sett alla som, på mina villkor, använder Tinder. Tappar allt hopp om ett värdigt liv. Går och lägger mig.

Självförtroende: Divigt.
Humör: Tjurig.
Nej-klick: A seemingly infinite supply. Ja, jag kanaliserar ofta Elaine Benes under den här veckan.
Ja-klick: Kan inte minnas ett enda.
Matchningar: Inga av intresse.
Kräsenhet: Av omätbara proportioner.

FREDAG.

Nu ska jag berätta vilka som använder Tinder. Sådana som skulle kunna göra en meterlång fläta av sitt skägg, klippa av vid fästet och fortfarande se ut som att de hade en huvudroll i Söder om Folkungagatan. Parallellklasskompisar från högstadiet. Utbytesstudenter. Och folk som har en patologisk lust att visa upp sina oljiga kroppar, iförda endast badkläder, på någon strand där kontrasterna är misstänksamt starka. Jag blir generad av bara tanken på att gamla chefer, ragg och parallellklasskompisar från högstadiet skulle se en profilbild på mig i badkläder. Jag känner mig långt ifrån Tinders crowd.

17.16. Jag och Tinder har en djup kris. Har inte varit inne en enda gång på hela dagen. Ger Tinder the silent treatment.

21.25. Förlåt, men. När någon har en profilbild som innehåller fler än en person är aldrig kontoinnehavaren den snyggaste på bilden.

22.39. Verkligen nere på bottenskrapet nu. Redo att ge upp fullständigt. Alla jag pratar med om varför de hänger på Tinder säger olika varianter på ”kul ju :P” eller ”för att träffa nya människor :)”. Det roligaste som hänt idag: en vän skrev "Min kompis tycker att du är snygg, här är hennes nummer.” Så nu är Tinder officiellt synonymt med Facebookchatten.

Självförtroende: Irrelevant.
Humör: Nej, känsla: smutsig.
Nej-klick: 0.
Ja-klick: 0.
Matchningar: 0.
Kräsenhet: Ja.


Även den gamla "raggnings"-metoden peacocking lever och frodas i Tinderverse. Jag har träffat Zlatan! Jag har klätt ansiktet i 2000-talets främsta douchesymbol! Jag har både mjäll och mjällschampo!

LÖRDAG.

11.12. Hatar Tinder. När jag har pratat med människor i verkligheten (!) om Tinder säger många att de av principskäl är emot något som är så ytligt. Som att inte det mesta som har med romantik på flirtnivå att göra är det. Nej, det är inte därför jag vid det här laget hatar Tinder – jag är bara så trött på att se folks profilbilder.

14.23. Oväntat många verkar ändå ha fattat hur man tar en snygg profilbild – det är bara det att sedan, när en går igenom de andra, kastas en genom helvetets portar.

16.57. Inser att tiden börjar rinna ut. Jag har inte träffat en enda av de jag chattat med i verkligheten – det var förvisso inte poängen med detta högst vetenskapliga forskningsprojekt, men det känns ändå som att jag har misslyckats.

18.41. Jag ser gröna hjärtan och röda kryss framför människor jag går förbi på stan.

01.25. Fick en sådan typisk 01.25-känsla av att alla jag fick upp var döda. Hade så dåligt samvete när jag nopeade varenda en.

Parametrarna får utgå för dagen. Jag har inget att säga.

SÖNDAG.

09.19. Jag pratar med en vän i verkligheten. Hon har precis gett upp och laddat ner Tinder. Vi diskuterar det faktum att det är omöjligt att gamea någon, att en like är så definitiv. ”Ja, dig kan jag tänka mig.” Och att när en matchar med någon är det som att en styrande hand föser ihop oss, ”se här, ni skulle passa, ni gillar ju redan varandra!” Det finns inget sätt att smylikea. Det är ganska befriande, ändå.

10.26. Jag räknar timmarna tills jag får ta bort denna gudsförgätna app för gott, den som har tagit så mycket tid men gett mig så lite. Till dess chattar jag med en gammal match. Han säger att han är en obotlig romantiker och frågar om det jag skriver (ja, jag berättar att jag skriver) är lika vackert som det Morrissey skriver. Jag ger upp.

12.33. En av de inspirerande citat som flyter runt inuti appen är följande: ”Tinder is about people you want to know." Ja, kanske är det så enkelt? Åtminstone till en början verkar systemet filtrera fram de med flest gemensamma vänner och intressen, vilket gör att fler än en av de som dyker upp är människor en i något svagt ögonblick redan har övervägt.

Om en markant större del av populationen skaffade Tinder skulle en kunna klicka sig fram bland människor som delar ens generiska musiksmak och ytliga bekanta under en ganska lång tid. I nuläget börjat Tinder snabbt att handla lika mycket om – för ja, så indoktrinerad är jag vid det här laget i Tinder-tänket att jag ser på människor som ”like” eller ”nope” – people you don’t want to know. Som det oändliga antal killar vars profilbilder föreställer dem själva i militäruniform med eldvapen i högsta hugg. Enligt Tinder frodas drömmen om värnplikten.




15.09. Vad vill folk få ut av det här? Vad har jag fått ut av det här? De frågorna verkar ha ungefär samma svar – inte så mycket. Ingen jag har pratat med verkar ha gått in i det här med ambitionen att hitta sitt livs kärlek. De flesta nämner inte ens sex. Det är egentligen ingen uppseendeväckande insikt – jag tänker att just det faktum att det inte går att gömma sig bakom anonymitet gör det mindre troligt att folk flippar ur – men den kan vara svaret på min forskning.

00.00. Jag raderar Tinder. Jag säger inte hejdå till någon. Jag har hört att ens profil finns kvar ändå, men det gör mig lite glad – även när jag är borta kommer folk att swipea mig, åt det ena eller det andra hållet.

Självförtroende: Kan inte avgöra om det har varit bra eller dåligt för självförtroendet i stort att djupdyka så i den virtuella dejtingvärlden. Kanske både och.
Humör: Utmattad. Trött i fingrarna av allt swipeande. Lite lättad över att se ljuset i den eldsflammeformade tunneln.
Nej-klick: Inga nya.
Ja-klick: Inga nya.
Matchningar: Inga nya.
Kräsenhet: Dessvärre oförändrad.

Av någon outgrundlig anledning lockad? Här kan du läsa mer om Tinder.