Foto: Emil Jönsson
Man brukar tala om förortsrappare som maskrosbarn som med sprängstyrka kämpat sig upp ur asfalten och slagit ut i solljuset. Den liknelsen passar inte Stockholmssyndromet. I en flora skulle de snarare beskrivas som en mer slokörad växt, som gror lite som den vill i skrymslen, omgärdad av nioflikiga gröna blad och maltdoft.
Ni har en egen rapstil som ni kallar schmutzrap. Kan ni beskriva den för en 25-årig hipster som just plockat upp Nöjesguiden i Brunogallerian på Södermalm och läser det här?
Starvin Mar: Det är hardcore svensk rap. Förortsrap, allt det där! Plus elektroniska beats och funkinslag. Många säger att vi har lyckats fånga upp nittiotalets boom bap, men blandat det med något nytt.
Skizz: Jag läste på nätet där någon ville få argument för sig varför vi var bra, han fattade inte varför vi fått hype liksom, och då hade någon skrivit att vi fångar känslan av nittiotalet fast med ett futuristiskt sound, att vi är ”back to the future” och det är lite vår filosofi. Vi försöker vara så ärliga, så underhållande och så kompromisslösa som möjligt i rappen.
Starvin Mar: Tyvärr har folk hakat upp sig på att det är snuskrap. Det är inte det som är grejen. Vi har gjort en enda snuskig låt, resten är hardcore-rap bara. Det är lite synd, att det har målats upp som att det är Svullo-rap typ.
Skizz: Jag tror också att få lyssnar på rap som det är tänkt att man ska göra, höra hela texter, hela låtar. Många sitter och slölyssnar och så hör de plötsligt ”ta den i analen” och då hajar de till och tänker att det är sexistiskt.
En låt som Lårparti skulle man ju kunna se som sexistisk, men samtidigt bidrar den till att spränga den snäva mallen för hur en kvinna ”ska se ut”.
Skizz: Ja, det handlar inte om att vi säger att det enda värde kvinnor har är deras lår och rumpor. För mig känns det som att bas och rumpor och lår går ihop. Den här låten är en hyllning till lårpartiet och vi gör det på ett humoristiskt sätt.
Vad finns det för manlig motsvarighet till lårparti?
Skizz: Jag önskar att det var ölkagge! Så att en annan kunde få känna sig sexig också. Män har väl sina lårpartier, men eftersom kvinnor är så mycket mer objektifierade i media gör det att kvinnor får chansen att ha mer personlig smak. Jag menar, vissa kvinnor tänder på händer. Det är inte så vanligt att snubbar tänder på händer. Kvinnor får vara mer varierade i sin smak. Typ ”du har sexig röst”. Det är väl det jag har fått höra, jag menar, jag har aldrig haft muskler, men att jag har fina ögon och sådana saker.
Får ni stå till svars mycket när ni rappar så ocensurerat?
Skizz: Ja, det händer. Men man får välja själv var man vill placera våra texter. Det skulle vara mer problematiskt om alla låtar handlade om kvinnliga kroppsdelar. Samma sak om alla låtar handlade om våld eller knark.
En av er har blivit pappa, hur känns pundarrappen i det sammanhanget?
Skizz: Man får ju höra ganska mycket att det bara handlar om knark. I Ett fyranånstans? är det mycket möjligt att varje låt har någon rad med knark eller alkohol, men det var också så vi levde på den tiden. Nya skivan är mer städad, nästan att man känner ”fan vi borde göra en fucka ur-låt” bara för att inte göra fansen besvikna. Men du vet, nu lever vi inte så längre. Vi är kompromisslösa och vi censurerar inte oss själva. Men vi gör inte saker bara för sakens skull heller. Det mesta vi säger är baserat på sanningen, vissa grejer ordagrant, men vi säger det på ett humoristiskt sätt – och då är det väl inte tänkt att man ska se det som att vi uppmanar folk att knarka.
Starvin Mar: Vi säger mer: Okej vi har gjort det, det här är resultatet, man mådde kanske ganska dåligt då men vi gör något roligt, något positivt av det.
Skizz: Som om man till exempel hamnar i fyllecell. Det är skitjobbigt, man mår dåligt när man är där. Men oftast berättar man om det och det blir en rolig historia.
När hamnade ni i fyllecell senast?
Skizz: När vi spelade in Ormar i gräset-videon under tågbron vid Skanstull (i Stockholm, reds. anm.) märkte vi att man kan gå in i själva bron, i tunnelsystemet där. Och då var vi redan lite packade. Det gick inte att motstå. Sedan filmade vi där inne och var där ganska länge, vi gick hela vägen till Södra station. När vi väl hade kommit dit var jag jävligt full.
Du fyllnade till på vägen dit?
Skizz: Ja, vi hade en trelitersdunk vin med oss och hade druckit bärs innan. Sedan försökte jag ta mig ut åt Årstahållet, men hann inte långt innan jag blev överrumplad av ett gäng civilsnutar. Då hamnade jag i fyllecell, var för full för att bli förhörd. Det är inget jag rekommenderar. Men det är ju en rolig historia i efterhand. Jag har inte fått böterna ännu, men det lär bli rätt saftigt. Man måste göra efterforskningar innan man ger sig ner i tunnlar, det är ju larmat där nere. Och även att… Okej, det visste jag kanske, men inte att det var så allvarligt – om man har yxa på sig är det brott mot knivlagen.
Varför hade du yxa på dig?
Skizz: Det var bara för att det skulle vara med i videon. Inget annat uppsåt, då hade man ju kunnat ha haft lite mer praktiska vapen. Men det måste ha sett lite kul ut för snutarna! Jag hade vita linser, yxa och var skitpackad. Det var ju deras höjdpunkt den kvällen kan jag tänka mig. Så kan det gå ibland när man försöker vara kreativ.
Stockholmssyndromets andra album, Underhundar LP, släpps i maj.
