Efter att under fyra år i rad presenterat Årets Julbord som ett pressevent bestämde sig branschorganisationen Livsmedelsföretagen för att göra något annorlunda. Med hjälp av Invitationsdepartementet bjöd de in nya svenskar till ett klassiskt svenskt julbord.
Vi befinner oss på matstudion Aveqia i Stockholm. Sällskapet består förutom mig bland annat av Marie Söderqvist som är vd för Livsmedelsföretagen, Ebba Åkerman som är ”middagsminister” på Invitationsdepartementet och ett drygt tiotal nysvenskar. Orsaken till denna konstellation är ett julbord anordnat av Livsmedelsföretagen i samarbete med Invitationsdepartementet. Ett initiativ för att sammanföra människor som vill bli bättre på svenska med människor som pratar flytande svenska, och använda mat som medel för integration.
Bakom initiativet till middagen ligger tidigare nämnda Marie Söderqvist, som fick idén under en middag i Almedalen, där hon träffade Ebba.
– Vi har de senaste åren haft ett pressevent om julbordet för att lyfta fram nya produkter, trender och förändringar. I år ville vi istället ta reda på vad människor som inte bott här så länge tycker om våra traditioner och inte minst om våra traditionella rätter. Eftersom mycket diskussion och debatt det senaste året handlat om migration och flyktingar kändes det rimligt att låta årets julbord handla om nya svenskar och gammaldags svensk mat.
Sagt och gjort. I år arrangerades julbordet tillsammans med Invitationsdepartementet – ett ideellt, partipolitiskt och religiöst obundet initiativ vars idé är att sammanföra nya och gamla svenskar över en hemlagad middag.
På vilket sätt ser du att mat kan vara ett medel för integration?
– För det första är själva ätandet en fantastiskt social syssla. Man träffas och pratar med varandra med hjälp av mat. För det andra så är ett lands mat en del av dess själ och karaktär. Det svenska julbordet skvallrar om våra svenska bonderötter. Allt vi äter på julbordet har sin upprinnelse i ett fattigt jordbrukssamhälle: grisen som slaktades och fick huvudrollen på julbordet, korvarna som är egentligen är svinnhantering; det saltade och inlagda är våra gamla konserveringsmedel som såg till att mat höll sig ätbar under långa tider. Och att ha ätit upp sig lite under årets mörkaste tid var ganska bra med tanke på att man hade många månader av kyla och slit innan skafferierna fylldes på igen. Hela den här historien finns i vår mat.
Varför tror du att just julbordet är så traditionstungt? Eller konservativt om man får säga så.
– Julen är familjehögtiden framför alla andra och då blir det svårt att ändra om i maten. Eftersom det oftast är den äldre generationen som lagar maten och organiserar firandet ligger vi minst en generation efter. Till och med väldigt vuxna personer med egna barn åker hem till sina föräldrar som kanske är födda på 40 och 50-talet och firar jul. Därmed bestäms delar av traditionen, framförallt maten, av farmors- och mormorsgenerationen. Om dagens 20-åringar skulle få bestämma, skulle julmaten se något annorlunda ut.
Vi är knappt 30 till antalet, med ett åldersspann på säkert lika många år, och från ett tiotal olika kulturella bakgrunder. På julbordet står klassiska rätter såsom sill, Janssons frestelse och köttbullar. Köksmästaren Anders och kallskänkorna från Eriksberg Catering förklarar vilken ordning de olika rätterna ska ätas i, från kallt till varmt och sen dessert.
– Men om man gillar något särskilt är man självklart välkommen att ta mer av just den rätten.
Samtalet sätter snabbt igång och kretsar kring huruvida svenska mattraditioner är exkluderande eller inkluderande, och redan till den kalla tallriken åker en av de viktigaste traditionerna i form nubben fram, och med den givetvis sången. Helan går presenteras som ”den svenska nationalsången” och det tar ett tag innan till och med jag förstår skämtet. Sen känns det uppenbart, det är nog den sång jag har sjungit allra flest gånger.
Jag hamnar mellan Dora från Ungern och Chen från Kina. Båda har varit på liknande middagar hemma hos värdar tidigare, men det är första gången som de provar ett svenskt julbord. Dora har pluggat två år i Linköping på ett internationellt handelsprogram, men bor sedan ett halvår tillbaka i Stockholm. Under detta halvår har hon sökt cirka 300 jobb, men ännu inte fått napp. På dagarna pluggar hon på SFI och det var så hon kom i kontakt med Invitationsdepartementet.
– Första gången var jag hemma hos ett par på Kungsholmen, det var lite komplicerat då jag dessutom har två hundar. Men det var inga problem att ta med sig dem.
Även Marco från Chile som sitter snett mittemot mig kom i kontakt med departementet via SFI. Över julen ska han åka till sin födelsestad Santiago. Det är första gången på tre år han återvänder dit, och det är andra gången någonsin hans barn besöker landet.
– Även i Chile kretsar julen mycket kring mat, men där är det mer jämförbart med en svensk midsommar eftersom det är så varmt den här tiden på året. Vi äter framför allt mycket grillat, men jag gillar även det mesta på det svenska julbordet. Det enda jag egentligen tycker är riktigt konstigt är nog lingonen.
Bredvid mig sitter även Ebba Åkerman som fick idén till Invitationsdepartementet lite av en slump under den tid hon jobbade extra som lärare på SFI.
– Jag blev inbjuden till mina elever på middagar, barnkalas och högtider. Både för att jag var vikarie och inte satte betyg på någon, men också för att det är helt naturligt i de flesta kulturer att bjuda med nya personer hem till sig. På de sätt jag blev inkluderad i deras sammanhang, önskade jag att fler blev inkluderade i svenska samhället.
Ebba berättar vidare att en fördom det ofta slås hål på är att etablerade svenskar förväntar sig middagssällskap av mer exotisk natur, att det finns en föreställning som inte stämmer om deras matchning är för bra på svenska, för välutbildad eller från ett europeiskt land.
– Detta hände bland annat ett isländskt par som ville lära sig bättre svenska. En annan aspekt är också att värdarna bjuder på klassiska svenska rätter som renskav eller köttbullar, när den vanligaste rätten i svenska hem idag är tacos. Det är kanske en kombination av att en vill vara matambassadör för sitt land, och samtidigt så handlar det här nästan ännu mer om att få ta del av den helt vanliga vardagen.
Efter att den obligatoriska gruppbilden tagits lämnar jag julbordet 2 000 kalorier och lika många erfarenheter rikare. Jag har redan bestämt mig för att detta är något jag vill göra igen. Frågan är bara om jag ska bli bjuden på eller laga en middag. Jag frågar Marie Söderqvist hur hon tyckte att det var.
– Roligt! Det var kul att äta julbord med människor från andra länder som aldrig upplevt skinka, glögg, knäck och prinskorvar förut.
I undersökningen ni gjorde innan trodde man att lutfisk, sill och sylta skulle upplevas som konstigast bland utrikes födda. Kände du att det stämde?
– Nej alla jag hann prata med åt med stor nyfikenhet och uppskattning. Sedan var det förstås några som kände sig lite tveksam till vår typiska brytning mellan salt och sött, såsom lingon till köttbullar och äppelmos till revbenspjäll. Men just sillen var det många som uppskattade.
FAVORITER OCH FRÄMMANDE RÄTTER PÅ JULBORDET
Demoskop frågade på uppdrag av Livsmedelsföretagen drygt 1 000 personer om deras favoriter på julbordet, och vilka rätter de tror någon som är född utanför Norden skulle tycka är konstigast på detsamma.
Julskinkan bibehåller förstaplatsen som den mest populära rätten, men har tappat en aning i förhållande till laxen.
Bland nytillskotten sticker de vegetariska rätterna ut popularitetsmässigt.
6 av 10 tror att lutfisk skulle vara konstigast för personer födda utanför Norden, tätt följt av sill och sylta.
LYSSNA PÅ PODCASTEN FEEDER
I Livsmedelsföretagens podcast Feeder diskuterar Fredrik Torehammar stora och små frågor om mat tillsammans med kända och okända matpersonligheter. Under hösten har bland andra Göran Greider, Andreas Wilson och Linnea Wikblad gästat programmet. Lyssna på facebook.com/feederpodcast eller på de vanliga plattformarna för podcasts. Avsnitten släpps varannan torsdag. Här kan du ladda ner avsnitt #5: Svenskarnas nya menyer med bland annat Ebba Åkerman från Invitationsdepartementet och Sevans vd Michael Maroutian. Tillsammans med Fredrik försöker de svara på varför Anders Svensson mobbas för sitt tacoätande, från vilket land såsen Mangoraja kommer och hur måltiden kan användas för att integrera nya svenskar
OM LIVSMEDELSFÖRETAGEN
Livsmedelsföretagen är en bransch- och arbetsgivarorganisation för alla som tillverkar mat i Sverige. Livsmedelsföretagen arbetar med att hjälpa företagen med arbetsrättsliga frågor och påverkansfrågor. Sammantaget utgör livsmedelsindustrin fjärde största industrigren sett till omsättningen. I Livsmedelsföretagens medlemsföretag arbetar totalt omkring 50 000 personer.
