KONSERTRECENSION: One Direction i Friends Arena, ett halvhjärtat publikfrieri

Redaktion 14:04 14 Jun 2014

Tveklöst drabbande foto: Sebastian Nowacki

Framför mig ser jag ett A3-papper prytt med hjärtan i CMYK-palettens alla färger samt texten ”We love you more then (sic!) food”. Huruvida skylten är ett uttryck för Jan Björklunds skola eller One Direction-publikens ringa ålder låter jag vara osagt, men faktumet att de fem britterna är älskade är oundvikligt.

Det är iskallt på Friends Arena, och ljuset som fyller den är minst lika kallt. Den mulna himlen ovanför utsöndrar så mycket vitt ljus att jag får känslan av att vi befinner oss i världens största obduktionssal – redo att undersökas av de fem killarnas polerade stämmor. Bara dessa stämmor, och bara dessa killar, kan rädda oss från försommarkvällens objussiga tolv grader. 
 
Publikens jubel är lika öronbedövande som pojkarna är bedårande då de äntrar scenen, men bandet når aldrig den verkshöjd de tidigare visat sig vara kapabla att nå. Publiken tvångsmatas slentrianmässigt med hit efter hit och mellansnacket är varken personligt eller privat. Vid flertalet tillfällen berättas det på charmigt knarrig svenska om hur mycket de älskar köttbullar och hur mycket Stockholm betyder för dem. Greppet är enkelt, funktionellt och genererar skrik av Guds nåde – men jag kan inte undgå att tänka på greppets gångbarhet i andra länder. Skriker Harry Styles ”Nos encanta tapas!” när de är i Spanien, och hur trovärdigt vore det om Liam Payne manifesterade sin kärlek till knödeln under vistelsen i Tyskland?
 
Trots att temperaturen i arenan stiger med någon enstaka grad under kvällen blir det aldrig varmare än ljummet. Konserten räddas i det närmaste av samtliga låtars hitfaktor och insatser från enstaka medlemmar. Det råder inga som helst tvivel om att Harry Styles är den stora stjärnan, och att se honom spotta vatten över sig själv framkallar gåshud – men det räcker dessvärre inte. Summan av enstaka briljanta prestationer är aldrig större än helheten i dessa sammanhang.

Alla som någon gång arbetat i en grupp om fler än tre personer är bekanta med känslan av besvikelse då alla inte drar sitt strå till stacken.
Zayn Malik, som är snudd på lika populär som Harry, är denna olycksfredag en besvikelse. Ord som trött räcker inte till för att beskriva hans gärning. Zayn vilar helt på de andra, och de halvhjärtade försök till publikfrieri vi ser är förödmjukande för en så trogen publik. Möjligen hade Beatrice Ask förklarat denna trötthet med den weedskandal som drabbade bandet nyligen? Malik framstår nämligen som gravt deprimerad.
 
Bäst är One Direction då de lyckas förena pojkbandsklassicism med arenarock i låtar som Strong och extranumret Story of My Life. Tydligt är också hur de förvaltar den brittiska pojkbandstraditionen i Take Thats kölvatten väl. Vi ser exempelvis inga som helst antydningar till koreograferade danser och ljudbilden är snarare gitarrbaserad än elektronisk, vilket klär dem.
 
Ikväll ställer sig Harry, Zayn, Louis, Liam och Niall på scenen för en extrakonsert, och det krävs med hänvisning till gårdagens show mer än fint väder för att få det grå tefatet i Solna att lyfta. Step up your game, twinks! Fansen älskar er nästintill villkorslöst – att ta dem för givet kan stå er dyrt, och som det ser ut nu är det bara Mr Styles och Mr Horan som duger för solokarriärer. 

BETYG: betyg: 3


Sebastian Nowacki är Nöjesguidens utsände och skribent. Han har tidigare gjort lysande webb-tv för Nöjesguidens räkning. 

 

Stad: 
Artist: 
Kategori: