betyg: 3 Mitt namn är inte Markus Larsson och jag ska recensera Justin Biebers konsert.
Det är torsdag den 29 september och jag möter upp min 15 åriga kusin vid Odenplan för att ge henne biljetten till kvällens konsert. 20 minuter senare får jag en snap på tusentals tjejer och texten lyder “vilken fucking jävla kö”. När jag själv intar Tele2 Arena ett antal timmar senare är det fullsatt och publiken är ivrig. Det spelar ingen roll om en har köat i flera timmar eller precis kommit dit, vi står alla som en enad front och klappar i takt för att världsstjärnan och flickidolen Justin Bieber ska inta scenen. Och det gör han, inte en minut senare än avtalad tid.
När Justin Bieber hissas upp på scen är det svårt att veta vad man ska fokusera på, de öronbedövande skriken i bakgrunden eller världsstjärnan. Han leverar en rätt så lam entré men det är inget som publiken verkar bry sig om. Bieber verkar ha tömt alla energibankar i kroppen och förlitar sig på publikens energi under hela konserten. Han utstrålar trötthet och nonchalans. När han får slå sig ned på en soffa efter ett antal låtar får man äntligen se att världsstjärnan Justin Bieber faktiskt kan sjunga, ibland till och med riktigt bra. När soffan tas bort och han börjar sjunga Been You är det återigen synkad dans, trötthet och playback som står i fokus. Det är ungefär då jag börjar zona ut och vill ha payback för min dyra biljett som jag kämpade för.
Paus. Mitt i konserten försvinner artisten från scen och förvirring skapas i publiken. Folk går ut och vi står kvar och tittar på absolut ingenting. När stjärnan äntligen har bytt t-shirt kliver han upp igen och publikens energi är återigen tillbaka. Bieber verkar däremot precis lika trött som innan. Kan det vara så att stjärnan av misstag fortfarande går efter amerikansk tid och tror att det är läggdags? Låten han öppnar med är i alla fall As Long As You Love Me och trots att han gjort mig rätt besviken under kvällen vill jag inget annat att han ska älska mig, och det för alltid. Bieber, din älskvärda fuckboy, du förvirrar mig.
Därefter så börjar han sjunga Children, en låt som han passande nog dedikerar till alla barn runtom i världen. När sången sätter igång så märker man väldigt snabbt att det är fansen som sjunger för Bieber, och så har det varit hela konserten. Bieber fortsätter med ännu en ballad och när jag kollar runt i ett telefonupplyst Tele2 arena fastnar min blick på en i sällskapet, hon står och gråter och jag undrar varför.
– Texten är så bra och meningsfull, life is worth living liksom.
När låten med den extremt meningsfulla och djupa texten är över börjar arenan återigen att gunga och Bieber levererar hitlåt efter hitlåt. Det är även nu han börjar leverera energi. För första gången under kvällen verkar Bieber faktiskt trivas på scen och anstränga sig för att playbacken inte ska vara helt uppenbar. Han avslutar passande nog konserten med Purpose och hissas ned.
Än är det dock inte över. Publiken saknar något och Bieber kliver återigen upp på scen. Musiken till Sorry sätts igång. Hela arenan dansar, Bieber dansar och för att avsluta det hela börjar det regna på scen. Stjärnan blir så pass blöt att han tvingas ta av sig tröjan och kasta ut den i publikhavet, och med ett slående sexpack går han runt på scen planlöst ett tag för att sedan lämna oss, denna gång på riktigt. När han kliver av scenen är den gladaste förmodligen hans svenska personliga tränare.
