Alla barn var rädda för henne. Men älskade henne samtidigt. Ika i rutan har framkallat skräckblandad förtjusning hos många sedan premiären på SVT 1989. Men vem är hon, och vart tog hon vägen sen? Nöjesguiden gick på Ika Nords dansföreställning i Stockholm.
Tillsammans med gästspelande Meg Westergren kliver hon upp på scen prick 12.30 på onsdagen. Det är lunchföreställning på Dansmuseet i Stockholm och publiken är peppad. Ika och Meg också – de ler och hejar.
På kontoret vet alla i åldersspannet 20-45 år vem hon är och har utan undantag fått något nervöst i blicken när jag berättat att vi ska ses. Jag själv har tagit på mig mönstrade kläder i svart och vitt, för att jag tror att hon ska gilla det. Men nu slappnar jag av. Ika Nord är uppenbarligen jättesnäll. Och glad.
– Jag har väldigt roligt när jag arbetar, tiden upphör och jag får en paus från mitt tråkiga jag, säger hon när vi pratar efteråt.
Halmstad, där hon växte upp på 70-talet, beskriver hon som en lång “mördande tristess”. Hon var tvungen att hitta på grejer och började dansa och spela teater.
– Sen såg jag David Bowie mima på en konsert och kände att "det där vill jag kunna". En perfekt fortsättning på allt jag redan höll på med.
Sen följde vad hon kallar ett “fullständigt enastående fritt liv runt om i Europa”. Ika Nord mimade på gatan, fick pengar, köpte mat och började om varje dag. Samtidigt gick hon också några riktigt tunga utbildningar: Conservatoire National de l’Art du Mime, Matt Mattox Jazz Art Dance School, L’Atelier de Théâtre Robert Cordier och École de Mime Étienne Decroux. Ika var en av de sista eleverna som fick ta del av mimikonen Étienne Decrouxs undervisning.
– Skolan hade inga intagningsprov. Alla som ville fick komma och ta lektioner. Först tänkte jag att om skolan var öppen för alla utan intagningsprov så kunde det inte vara en seriös skola. Jag hade så oerhört fel.
Efter några år åkte Ika Nord hem till Sverige och började sätta upp föreställningar här. SVT annonserade i tidningen efter barnprogrampresentatörer som gillade att skriva manus. Det gör och gjorde Ika och resultatet blev det geniförklarade kultprogrammet Ika i rutan.
– Vi gjorde 28 tio minuter långa avsnitt, sen ville inte SVT göra fler. De tyckte att det stack ut för mycket.
Ändå har programmet uppenbarligen repriserats många gånger.
Ika skrev manus, den mystiska signaturmelodin komponerades av Lars Demian och regin stod ingen mindre än Tomas Alfredson för (Låt den rätte komma in, Tinker Tailor Soldier Spy och nu snart Bröderna Lejonhjärta).
– Senast jag gjorde Ika i rutan karaktären var i söndags på Norrlandsoperan. På varenda grej jag gör är det någon som känner igen mig som henne.
Blir det aldrig irriterande?
– Nej, aldrig. Det är ju fantastiskt.
Och på dansföreställningen i Stockholm, sitter faktiskt en hel rad “ungdomar” i olika åldrar. En målgrupp som, om man ska vara fördomsfull, inte brukar vara representerad på smala kulturtillställningar som denna. En timme vid lunchtid som handlar om “den kommunicerande rörelsen”, en kartläggning av kroppens språk.
Ika Nord har inga “vanliga dagar” i sitt liv eftersom det varit ambitionen sedan hon var barn - att komma ifrån den vardagliga verkligheten. Hon bor i Stockholm, är gift och har två barn. Varje vecka spelar hon sina egna grejer och gör gästinhopp i olika föreställningar, regisserar och skriver på olika platser i landet.
– Hela mitt liv är en peak och jag är oerhört tacksam för allt jag får vara med om. Ibland har man inga val alls, man får gno på och försörja sig så gott det går men när man har möjligheten att välja så måste man lyssna till hjärtat och magen och inte till yttre aspekter. Som Vilhelm Moberg säger: Tag vara på ditt liv. Akta det väl. Slarva inte bort det. För nu är det din stund på jorden.
Föreställningen En kropp säger mer än tusen ord med och av Ika Nord och med Meg Westergren som gästartist spelas 18-21 februari på Dansmuseet i Stockholm.
För en video med Ika Nord som Ika i rutan idag - besök vår Facebooksida (och gilla den).
