Ni är bra, men vad i helskotta står XX för?
1. The XX
The XX
XL/Playground
Många artister har blandat indie-gitarrer med beats och bara manglat på, men The XX förstår vad alla från James Brown till Dr Dre har fattat: att rytmbaserad musik blir mest effektiv om den är avskalad. På skelett av stål bygger The XX vackra små popsånger. Det är oemotståndligt.
Grattis, Romy Madley Croft!
–Tack så mycket! Det har varit ett otroligt år.
Med tanke på alla lyriska recensioner borde den här sortens utnämningar inte komma som en överraskning.
–Vet du, jag har faktiskt inte läst så mycket om oss. Jag har inte hunnit, vi har knappt varit hemma. Men pappa samlar klipp, och så småningom kanske jag ska ta reda på vad folk skrivit om oss.
Hur hittade ni formen för er dubbla leadsång?
–Det var inget medvetet beslut. När vi var 14–15 år konstaterade både jag och Oliver att vi gillade att sjunga, och vårt käbbel var mer att ”varsågod, du först” än att försöka tränga sig före. Men vi skriver inte ens våra respektive rader i en text tillsammans utan brukar chatta fram dem. Och vi skulle aldrig få för oss att förklara våra delar för varandra, det skulle ju kunna förstöra alltihop.
Ni hämtar inspiration lika mycket från indie som från r’n’b. Finns det någon röd tråd i musiken ni påverkas av?
–Jag tror inte det. Jag tror helt enkelt att vi tillhör iPod Shuffle-generationen som inte bryr sig om vilken genre en låt räknas in i om den är bra.
2. Jónsi & Alex
Riceboy Sleeps
Parlophone/EMI
Inte ens Jónsi & Alex moderband Sigur Rós låter låtkonturerna luckras upp så här mycket. Så blir heller aldrig deras musik så här episkt vacker. Gosskörer, stråkar, stämningar och tystnad kombineras till ett under av lågmäld skönhet. Vi gråter vid första tonen.
3. Dirty Projectors
Bitte Orca
Domino/Playground
Indiehistorien är en evig pingismatch mellan USA och Storbritannien, och i år har bollen återigen varit på jänkarnas planhalva. Dirty Projectors sticker ut bland alla Brooklynband genom att på allvar integrera r’n’b och västafrikansk folkmusik bland alla kritvita rockinfluenser.
4. Wilco
Wilco (The Album)
Nonesuch/Warner
Det blir allt glesare mellan de där stora och omtumlande rockskivorna, men Wilco har varit och nosat på den nivån tidigare. Den här gången överträffar de sig själva med ett album lika perfekt i låtmaterial som i framförande och i utsökta detaljer. Ett rockmusikens mästerverk som står stolt intill klassiker som Music From the Big Pink och Hollywood Town Hall.
5. Grizzly Bear
Veckatimest
Warp/Border
Just när vi trodde att vi hade tröttnat på skäggiga män och stämsång vände Grizzly Bear upp och ned på vår värld. Bandets nostalgiska flumpop är excentrisk, nydanande, traditionsförvaltande och enastående detaljrik. Allt på samma underbara gång.
6. Prefab Sprout
Let's Change the World with Music
Kitchenware/Border
Paddy McAloons hjärta bultar hårdare än de flestas, hans tro på musikens helande kraft är mer innerlig än de flestas, och det fina är att han lyckas omsätta denna tro i omedelbara poplåtar. Plus för det uppfriskande 1993-soundet: nästa steg i retrokronologin.
7. The Girls
Album
Fantasy Trashcan/Border
När den leder till den här sortens känslosvällande solskenspop, så långt ifrån falskhet och ironi man kan komma, är banalitet den bästa egenskap ett band kan ha. Särskilt när sångerna om flickvänner past present and future som hos The Girls också gömmer ett obearbetat stråk av ångest.
8. Empire of the Sun
Walking on a Dream
Capitol/EMI
Glamrock, fluffpop och soleufori – allt samsas på spaceduon Empire of the Suns albumdebut. Med fjäderlätt handlag och en falsettsång som inte är av denna världen gör bandet årets Fleetwood Mac-hype fullkomligt överflödig.
9. Animal Collective
Merriweather Post Pavilion
Domino/Playground
Det myllrar av bjällror, wacky körer och svåridentifierade ljuddetaljer när Animal Collective tangerar 2005 års mästerverk Feels. Mindre hetsigt, mer atmosfäriskt, men lika bindgalet som alltid – och med ett starkare låtmaterial än någonsin tidigare.
10. Maxwell
Black Summers’ Night
Columbia/Sony
Med en ny kompromisslöshet, ett livesound som lät ännu mer retro än vad han någonsin har gjort tidigare, ett nytt självförtroende, en ny attack i rösten och inte minst ett knippe starka låtar gjorde Maxwell storstilad comeback och årets soulalbum.
11 . The Yeah Yeah Yeahs
It’s Blitz
Polydor/Universal
Efter Yeah Yeah Yeahs makeover är allt fult, smutsigt och dissonant som bortblåst. Men under den glittrande ytan av synthar, discobeats och nattklubbshits lurar fortfarande rovdjurets livsfarliga death disco-drift.
12. Bill Callahan
Sometimes I Wish We Were An Eagle
Drag City/Border
Smog-mannen överrumplade oss med en skiva som var ännu dystrare, ännu skörare, ännu mer avskalad än hans tidigare alster. Och ännu vackrare. Hur någon kan kombinera enkelhet och komplexitet, ljus och mörker, skirt och brutalt på det här viset övergår vårt förstånd.
13. Local Natives
Gorilla Manor
Infectious/Border
Från den inledande gitarrslingan till den avslutande hymnen är det här allt man kan önska sig av ett debutalbum. Med intrikata låtstrukturer och en stämsång som torde göra Fleet Foxes gröna av avund visar Local Natives att afropop-influenser inte behöver kännas krystade.
14. Neko Case
Middle Cyclone
Anti/BonnierAmigo
När Neko Case äntligen koncentrerar sig enbart på pop får hennes fullständigt klara stämma, samtidigt vardaglig och exalterande, äntligen den inramning den alltid trivts bäst i. Lägg till det en musikerstab med M Ward, Garth Hudson och Calexico och det blir klockrent rätt igenom.
15. God Help the Girl
God Help the Girl
Rough Trade/Border
Skulle Stuart Murdochs underfundiga popdelikatesser med ena foten i Belle & Sebastian och andra i Brill Building inte resultera i vare sig avsedd scen- eller filmmusikal gör det absolut ingenting. Med en drös mer eller mindre namnkunniga gäster vid mikrofonen är det nog så smakligt redan.
16. David Sylvian
Manafon
Samadhisound/Playground
Med David Sylvians lugnande stämma över alltihop blir mästarmötet av inbjudna improvisationsmusiker, både akustiska och elektroniska, långt ifrån befarad kakafoni. ”Modern kammar-musik” kallar han själv den intima och stundtals oroande musiken. Vackrast, kallar vi den.
17. Kid Cudi
Man on the Moon: End of the Day
Universal
Om Kanye West befriade den kommersiella hiphopen genom att låta rappare vara nördiga och fåfänga, går hans skyddsling Kid Cudi steget längre och lanserar den helt mänskliga rapparen: ibland deppig, ibland glad, ibland fånig, alltid personlig. Skål för det.
18. The Very Best
Warm Heart of Africa
Moshi Moshi/BonnierAmigo
Dj-duon Radioclit och den malawiska sångaren Esau Mwamwaya tar hjälp både av Vampire Weekends Ezra Koenig och av M.I.A. för att göra sin halsbrytande indiemix av klubbeats och afropop hippast och mest medryckande. Självklart lyckas de.
19. Orchester National De Jazz
Around Robert Wyatt
Bee Jazz/import
Som om inte Robert Wyatt var tillräckligt mycket unikum på egen hand. Orchester National De Jazz tar hjälp av upphovsmannen själv och skruvar hans redan originella låtskatt ytterligare ett varv. Och tänk, det blir utsökt snarare än utstuderat.
20. G-side
Huntsville International
mixtape
ST 2 Lettaz och Yung Clova – lägg dessa namn på minnet. Rapduon är det bästa som kommit från Alabama sedan, tja, någonsin, och detta sensationella mixtape är mer välgjort och uttrycksfullt än alla storbolagssläpp som kommit i år. Hiphopen är inte död.
21. DJ Quik & Kurupt
BlaQKout
Mad Science/VME
22. Iggy Pop
Préliminaires
EMI
23. A C Newman
Get Guilty
Matador/Border
24. Allen Toussaint
The Bright Mississippi
Nonesuch/Warner
25. Drums
Summertime
27/import
26. Ryan Leslie
Ryan Leslie
Universal
27. Madness
The Liberty of Norton Folgate
Naïve/Playground
28. Nurses
Apple's Acre
Dead Oceans/Border
29. Tom Waits
Glitter & Doom
Anti-/BonnierAmigo
30. Richard Hawley
Truelove's Gutter
Mute/EMI
31. Drake
So Far Gone
mixtape
32. Various
Dark Was the Night – A Red Hot Compilation
4AD/Playground
33. Discovery
LP
XL/Playground
34. Wavves
Wavvves
Bella Union/BonnierAmigo
35. The-Dream
Love vs Money
Def Jam/Universal
36. Wild Beasts
Two Dancers
Domino/Playground
37. Angela Hewitt
Bach: The Well-Tempered Clavier
Hyperion/Naxos
38. Pete Yorn & Scarlett Johansson
Break Up
Rhino/Warner
39. M Ward
Hold Time
4AD/Playground
40. Pastels/Tenniscoats
Two Sunsets
Domino/Playground
41. Cam’ron
Crime Pays
WEA/import
42. The Leisure Society
The Sleeper
Full Time Hobby/Border
43. Mariah Carey
Memoirs of an Imperfect Angel
Island/Universal
44. Camera Obscura
My Maudlin Career
4AD/Playground
45. Telekinesis!
Telekinesis!
Morr/BonnierAmigo
46. Micachu & The Shapes
Jewellery
Rough Trade/Border
47. Atlas Sound
Logos
4AD/Playground
48. Lady Gaga
The Fame
Interscope/Universal
49. Brendan Benson
My Old, Familiar Friend
V2/BonnierAmigo
50. Daniel Johnston
Is and Always Was
Feraltone/Border
Listorna är framröstade av Nöjesguidens musikredaktion: Patrik Forshage,
Nicholas Ringskog Ferrada-Noli och Elina Wessman.
