Döskalle & Mästerligt möter Alex Schulman

Den 15 september släpper en av Sveriges största samtida medieprofiler Alex Schulman ytterligare en bok som avhandlar relationen till en förälder.

I Glöm mig berättar Alex Schulman om sökandet efter försoning med sin alkoholiserade mamma. Vi föreslog en försoning även med Döskalle & Mästerligt.

betyg: 6 Senast Döskalle & Mästerligt träffade dig var år 2007. Har livet blivit bättre eller sämre sen dess?
– Fyfan… Tio år sen. Är det här en Mästerligt-fråga?

betyg: 6 Det får du tolka som du vill.
– Både och. För tio år sen var allt så spännande. Jag skulle bryta mig fram, jag ville vara någon, jag hade börjat blogga… Det var en härlig tid, och samtidigt var jag så himla osäker. Jag fibblade med mig själv på ett sätt som var pinsamt, jag tänkte så mycket på mediabilden av mig, och det gör jag verkligen inte längre. Men jag kan sakna den tiden också, det var en oskuldsfull tid. Hur man än slog så slog man uppåt. Nu måste jag vara mycket mer vaksam eftersom min plattform är så mycket större.

betyg: 1 Är du rädd för att du har passerat din peak?
– Ja. Ganska ofta. I slutet av bloggen tänkte jag att jag aldrig skulle hitta något som var större än den, och nu när vi är i slutet av podden känner jag det igen. Hur ska någonting jag gör i framtiden kunna bli lika omtyckt som den?

betyg: 1 Varför säger du “i slutet av podden”?
– Jag känner väldigt starkt att det är så. Vi har hållit på i fyra år, det finns inte så mycket kvar att berätta. Det blir svårare och svårare att göra den. Det tar längre och längre tid, och det är mindre och mindre lustfyllt. För att behålla vårt mod måste vi lägga ner snart.

betyg: 6 Trots att ni tjänar så mycket pengar.
– Ja, det är också en parameter – åttio procent av min inkomst kommer från podden. Men jag menar att det är viktigt att våga stänga dörrar för att kunna öppna fönster. Nästa sak kan man inte hitta förrän man har försatt sig själv i den panik som uppstår när man lämnat den gamla bakom sig.

betyg: 6 Hur mycket tjänar du egentligen i månaden?
– Alltså… Jag vet inte… Det är liksom… Alltså, Sigge blir så arg på mig om jag berättar. Han var arg på mig i flera månader efter att jag sa det sist. Men alltså, jättemycket pengar tjänar vi. Om det hade varit lite pengar hade jag kunnat säga det, men det är så mycket, jag kan inte ens yppa det.

betyg: 1 Känner du dig kuvad av Sigge Eklund?
– Nej, jag tror att han känner sig mer kuvad av mig. Jag ställer så mycket krav på honom.

betyg: 6 Vad är det för krav?
– Han kommer alltid sent, jag hatar det. Han glömmer bort saker. Han dyker inte upp. Han är en konstnär, och jag kan bli irriterad på det. Men jag kan också bli ledsen när vi har haft en show och jag vill ta en drink i baren efteråt, medan han vill gå upp på sitt rum och titta på tv. Jag vill vara med honom, men han vill inte vara med mig.

betyg: 1 Upplever du att han använde dig som språngbräda i början av ert gemensamma kändisskap och att han inte behöver dig längre?
– Det är så orättvist att säga så! Jag använde ju honom också! Jag behövde honom lika mycket som han behövde mig – han för att nå ut, och jag för att hitta balans. Jag hade en förmåga att tramsa bort saker och ting. Vi behöver varandra precis lika mycket.

betyg: 6 Har ni hånglat?
– Nej! Eller – va? Nej. Varför säger du så?

betyg: 1 Varför har ni inte det?
– För att vi är så rädda för beröring, både jag och Sigge. När vi kramar varandra är det tinning mot tinning.

betyg: 6 Han framstår som en så fysisk person.
– Det är han inte. Inte mot mig iallafall. När vi kramas vill jag kräkas för att det är så onaturligt. En gång var vi på Filip och Fredriks livepodd i Globen, och hamnade i en sån här kiss cam. Då pussades vi iallafall på munnen. Det var en härlig puss, mjuk och blöt.

betyg: 6 Hur ofta dricker ni Perfect Day Rosé hemma?
– Jag dricker det aldrig, men Amanda gör det ganska ofta. Jag dricker bara öl och whiskey. Den här rörelsen, att med två fingrar föra undan… Den är underbar. Den är från första Indiana Jones-filmen, visste du det? Men det är inte så många som tar den referensen.

betyg: 6 Vad röstar du på?
– Jag har alltid varit socialdemokrat. Men vi lever i en tid där politiker har börjat säga saker de tror att vi vill höra, istället för att säga vad de faktiskt tycker, och det är en svår tid. Senast röstade jag på vänstern eftersom vänstern, för mig, är den gamla socialdemokratin. Idéerna från när jag växte upp. Men nu har jag faktiskt ingen aning.

betyg: 6 Du har skrivit en del om politik på sista tiden. Tycker du att du har ett ansvar?
– Jag är ingen posör, jag tycker verkligen att det är viktigt. Men man blir försvagad i dagar av den skit man får. De säger att jag är landsförrädare, de frågar om vi ska ses på Mocco, de vet alltså om att jag bor i samma hus som det fiket. Jag blir en sämre make och pappa av det. Men om ingen sa ifrån skulle det väl bli helt normaliserat?

betyg: 1 Känner du dig som en posör när du föreläser emot mjölk?
– Nej, inte alls! Men eventuellt skulle man väl kunna känna sig köpt.

betyg: 1 Det måste ni å andra sidan vara ganska vana vid.
– Hahaha! Vi får ganska många propåer från potentiella sponsorer, men vi gör bara reklam för saker vi tycker är bra. Jag råkar känna ett instinktivt hat mot mjölkindustrin. Jag avskyr Arla och Svensk Mjölk-lobbyn. Därför kan jag med rak rygg stå på scen på Way Out West med en havremjölksskylt över mig.

betyg: 6 Vilka droger har du provat?
– Svamp. Det var otroligt. Men det var så länge sen, jag var typ tjugo år, i Malaysia. Ecstasy. Och marijuana, såklart. Massor av gånger. Men aldrig i Sverige.

betyg: 6 Hur känns det att vara ihop med Sveriges vackraste och härligaste kvinna, Amanda Schulman?
– Det är inte klokt. Jag är så jävla glad för det. Det är hela min räddning. Jag var ju i ett förhållande som inte var lika… Jag menar, jag har varit ihop med människor som inte var lika härliga. Och därför är jag väldigt tacksam för att jag har hittat rätt. Jag kämpar väldigt hårt för att behålla henne.

betyg: 1 Tog du åt dig, apropå det, av att bli ersatt med Bingo Rimér?
– Ja, vad ska jag säga om det? Vi är ganska lika varandra utseendemässigt. Båda har märklig tandrad och är fetsmala, så på ett sätt är det kanske inte så konstigt. Men det tog ett par dagar innan jag förstod att det hade hänt.

betyg: 1 Har du övervägt att fråga If Skadeförsäkring om de kan göra något åt tandraden?
– Jag är kluven. Jag tycker att mina tänder är väldigt fula. Och jag skulle på ett sätt vilja ordna så att det blev bra, men något med det bär mig emot. Jag tycker också om mina tänder. De får nog vara såhär.

betyg: 6 Äsch, de ger karaktär. Vid vårt förra möte pratade du om att du var rädd för din mamma. Blev det bättre mot slutet?
– Jag var alltid rädd för henne. Jag menar inte att jag var livrädd – mer att jag var skakad i hennes närvaro, som många barn är med sina föräldrar. Man är aldrig sig själv. Men det blev bättre de sista två åren, när mamma var nykter. Det var verkligen inte normalt mellan oss, men mot slutet kunde vi prata utan att det kändes konstigt, utan att jag oroade mig för att hon skulle gå. Det var härligt, ändå, att vi fick den tiden.

betyg: 6 Vad saknar du mest med henne?
– Vi pratade ofta om böcker. Det gjorde jag aldrig med pappa, och jag gör det inte med Amanda, inte heller med mina bröder. Det intellektuella utbytet jag kunde vara med om med henne, det saknar jag verkligen. Jättemycket.

betyg: 1 Vad saknar du minst?
– Skuldbeläggandet. Jag kände ofta en osäkerhet när hon var i livet. En oro som är borta nu.

betyg: 1 Vad är du rädd för nu?
– Det vanliga. Att dö.

betyg: 1 Finns det verkligen ingen terapi som biter på din dödsångest?
– Det är inte riktigt dödsångest det handlar om. När jag började gå i terapi för sex år sen, trodde jag det. Det finns i och för sig något riktigt, något existentiellt i dödsångesten, en skräck för att inte finnas till. Men det är nog andra saker jag måste ta tag i som terapin fortfarande inte har hjälpt mig med.

betyg: 1 Vad tycker du egentligen om din bror Calle Schulmans fraterniserande med diverse sverigedemokrater på Twitter? Och att han försvarar Israel in i döden?
–  Israelfrågan är en som ligger honom varmt om hjärtat. Det beror på att vår pappa var Israelvän – han var inte judisk, men han ville väldigt gärna vara det. När han tittade på nyheterna och det handlade om någon sprängd buss i Tel Aviv skrek han alltid: “HAR INTE DETTA FOLK LIDIT NOG?”. Man blir präglad av det. Sen har vi valt olika vägar, Calle tog den och jag tog den inte. Israel är en förtryckarstat. Men Calle älskar det judiska folket, och det kan man ju ha respekt för. I övrigt ska det mycket till för att jag ska gå emot Calle.

betyg: 6 Har ni en nära relation?
– Vi har varit bästa vänner sen vi var fem år. Calle är Calle, helt enkelt.

betyg: 6 Har du en bokidé på lager för honom också?
– Nej, det vete fan.

Glöm mig släpps på Bookmark förlag den 15 september.