Wilmer X

Patrik Forshage 15:39 1 Feb 2005
[I]13 Våningar upp[/I] bjuder självklart inte på några överraskningar. Precis som sina storebröder i The Rolling Stones har Wilmer X sedan mycket lång tid hittat riktning och tempo. Och precis som Stones spelar det ingen roll om huvuden runt bandets kärna rullar. Numera återstår enbart Nisse Hellberg och Jalle Lorensson, och självklart Klippans mest meriterade rytmveteraner Sticky Bomb och Thomas Holst, och i den bantade upplagan återvänder de "till sina rötter" och vill vara hårdare och mer basala. De har till och med återvänt till sin ursprungsetikett. Inte för att sånt spelar nån roll. Wilmer X är ett pålitligt varumärke, och de levererar alltid stadig svensk gubbpop som [I]Han måste ut ur mitt liv[/I] och bluesig hård rockenroll som [I]Stackars Valentin[/I] och [I]God god lust[/I]. Dalar som [I]Fem ett fem[/I] kan inte ta ifrån Nisse Hellberg hans status som så äkta rockenroller att han inte behöver Dregen-klä ut sig. Bara hans sätt att säga "tuff", den här gången i [I]Blind mans bluff[/I] och [I]Tuff puck att svälja[/I], är ett lika evigt rockenroll-signum som Keiths dödskallering. Genuint? Tveklöst. Bra? Absolut. Kaxigt? Nja, mera så självsäkert arrogant som anstår en veteran. Modernt? Inte det minsta. Men det har Wilmer X alltid skitit fullständigt i.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner