Att Entombed aldrig står still är en säker sanning vid det här laget. Få band har genom åren utvecklat sitt sound så konsekvent utan att bli ointressanta som de. Här fortsätter de vad de påbörjade på [I]Same Difference[/I]; att ersätta/kombinera sin traditionella metall med mer alternativa inslag. Problemet är bara att de gör det för svårt för sig. De går inte rätt på mål utan viker av på det ena stickspåret mer komplicerat än det andra. Som om de inte vågade tro att "bara" vara stenhårda skulle vara tillräckligt. Om den musikaliska kökkenmöddingen beror på för många starka viljor, ambivalens eller för mycket experimentlusta får du fråga bandet om. Hade de bara renodlat den överjävliga blytyngd som hörs mer eller mindre tydligt på de flesta spåren hade det inte rått någon tvekan om vilken oerhörd platta detta blivit. Nu är den bara bra, och det är synd. Jag inbillar mig att Entombed skulle må bra av en rejäl medvind nu. Förra plattan var ingen större succé och risken finns att även denna går samma lätt nonchalerade öde till mötes. Inför nästa platta hoppas jag att de vågar följa sina reptilinstinkter lite mer och bara vräka. Då finns det ju som bekant inte mycket som matchar dem.
Skivbolag:
Artist:
