Egentligen var Twice A Man framme redan med sina första inspelningar för snart 35 år sedan. Formsökanden med progg-, synth- och synthpunkperioder hade de redan klarat av först som Älgarnas Trädgård och sedan som Cosmic Overdose. Så när Twice A Man uppstod 1981 visste Karl Gasleben och Dan Söderqvist precis vad de ville uttrycka, och de visste hur de ville uttrycka det. Det är därför deras första album på flera år, nu med Jocke Söderqvist tillbaka i leden, bygger vidare på samma musikaliska stämningar som fanns där från början, och det är därför de är så omedelbart uppskattadeo och lika medelbart igenkännligt vintage. Ändå finns utveckling i Twice A Mans subtila och smakfulla synthpop, där de modernaste rytmer och effekter finns bland skivans många nyanseringar.
Om musiken med sitt mörker har drag av avmätt elegans är texterna desto mer konfrontativa, och tar utan tveksamheter grepp på både extremism och stora ekologiska frågor med samma engagemang som löpt som en röd tråd genom musikernas hela katalog, bara förstärkt och mer explicit här. Men även det handlar om långsam förädling snarare än snabba evolutionära kast, och för det uppskattar vi Twice A Man särskilt mycket.
