Tift Merritt

Patrik Forshage 18:41 9 Jul 2002
Förra årets livskrisdokument [I]Little Sparrow[/I] var precis det vi alltid önskat oss från Dolly Parton. Droppad av skivbolaget och tillbaka i barndomens Knoxville sket hon i alla kommersiella förväntningar. Hon gjorde det som föll henne in, så istället för den Nashvillepop förklädd till country hon prånglat ut via TV-shower och nöjesparker sedan 70-talet sjöng hon bluegrass. I sådana sammanhang är Dolly Partons röst oslagbar, men när skivan sålde som Pripps Blå under ett fotbolls-VM och Grammys började trilla in blev förmodligen hon lika paff som hennes gamla skivbolag. Det omöjliga hade inträffat - Dolly Parton var het igen. Tyvärr reagerar Dolly Parton med reptilhjärnan på yttre stimuli som skivförsäljning - automatiskt tar hon fram varje kommersiellt knep hon någonsin snappat upp, och vi blir sittande med en av de intetsägande nonsensplattor som fick henne sparkad. Slickat och snällpopigt och ett fullständigt slöseri med en fantastisk countryröst. Även om någon ballad snuddar vid bluegrass och mountain music är det bara kosmetika, den innerliga kärlek till sådan musik har här ersatts av patriotiska efter-elfte-september-hymner som [I]Hello God[/I] och [I]Raven Dove[/I] - båda med inhyrd frikyrkokör från Tranås. Och då har vi inte ens nämnt covern av tidernas näst mest uttjatade låt, [I]Stairway to Heaven[/I] eller [I]If Only[/I], skriven till Dolly Partons huvudroll i en kommande film om - håll i dig nu - Mae West. Då är Tift Merritt från North Carolina ett roligare alternativ. Ryan Adams upptäckte henne och tog med henne till sitt skivbolag, där hans producent Ethan Johns ordnade inspelningen av hennes första skiva. Om Dolly Parton inte var så Nashvilleförgiftad hade hon kunnat lära sig en del om countrypop i låtar som [I]I Know Him Too[/I], om twang i [I]Virginia, No One Can Warn You[/I] och om långsam blues i [I]Sunday[/I]. Med en röst som visar tecken på att kunna bli lika kraftfull som Patsy Clines och samtidigt lika försiktig som Emmylou Harris sätter vi vårt hopp till Tift Merritt och ger upp hoppet om Dolly Parton. Om hon inte hamnar i fler livskriser, förstås.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner