Tänk att ha talets gåva, men inget att säga. Tänk att utan ansträngning och utan avbrott kunna sy ihop snitsiga formuleringar, men inte ha en aning om vad man vill berätta. Det kännetecknade ibland Just D, och det kännetecknar de fortsatta äventyr som Peder Ernerot och Gustave Lund ägnar sig åt tillsammans med Peders bror Markus och välmeriterade Johan Norberg i bandet Sverige. Det är just sånt som ger stockholmare ett rykte som ointressanta och ytliga i resten av landet.
Sverige hävdar att de på något sätt skulle kunna kopplas till countrymusik, och kallar sig själva "rödvinscowboys" som hänger på Hagaparksprärien och som hellre äter sushi än t-bonesteak. Men countryn kan inte ens anas i Sveriges musik, de ägnar sig i stället åt idéfattig mitten-av-väggen-pop i mellantempo, likt ett modernt Hansson De Wolfe United. Sedan får de slänga in en banjo eller en steelguitar hur mycket de vill, visst blir det snyggt ibland, men det blir ändå bara effektsökeri.
Sverige blir aldrig anskrämliga, herrarna är alltför mycket esteter för det, men det blir aldrig heller intressant eller engagerande. Men texthäftet kommer att vara jättebra att ha med i portföljen när grabbarna söker copywriterjobb på reklambyråer, där är det en merit att vara retoriker utan nåt särskilt på hjärtat.
Skivbolag:
Artist:
