Till skillnad från andra Rod Stewart-efterföljare stannar han inte vid öldoftande Faces-travestier utan rotar lika glatt efter inspiration i Roddans sena 70- och 80-tal, med utmärkta poprockhits som resultat. Duetter med Louise Hoffsten och Fame Factory-Sara, en Nisse Hellberg-signerad Wilmer X-översättning och till och med kassasäkra Max Martin i kören bidrar till den kommersiella potentialen, men egentligen hade Sulos muntra röj varit tillräckligt i sig själv.
Sulo, hur hinner du med allt?
-- Jag gillar att ha mycket att göra, som du kanske förstår. Ibland undrar jag själv hur jag hinner med allt. Men så länge man har kul, hinner man med mycket.
Max Martin och Fame Factory-Sara - cred är ingen stor grej för dig?
-- Cred är väl bara något som existerar i massmedie-världen, där vissa bestämmer åt andra vad som är cred och inte cred. Det kan ju som bekant variera. Jag brukar inte jobba efter cred-normerna, jag jobbar med folk som jag har kul med och som jag tycker att jag utvecklas tillsammans med.
Var hittade du Frankie Miller-låten som Louise Hoffsten är med på?
-- Stumbled into Heaven fick jag levererad av Brian Robertson från Thin Lizzy när han kom hem till mig en kväll för en liten låtskrivarverkstad. Han hade med sig en present med en massa outgivna Frankie Miller-demos, och då föddes idén om att spela in en av dem, som en duett med Louise Hoffsten, eftersom hon ju som bekant också har kopplingar till Miller. Som lite extra kuriosa kan jag berätta att jag faktiskt har framfört den live i London för Frankie Miller själv, på Diamond Dogs releaseparty i maj.
