Hur kunde det gå åt helvete så snabbt? Det känns som det var i går Oasis var ett band som betydde något, men konsulterar man almanackan inser man att det nu faktiskt är hela fem år sedan de släppte en bra skiva, [I](What's the Story) Morning Glory[/I] från 1995.
Uppföljaren [I]Be Here Now[/I] lät piss och den nya, [I]Standing On the Shoulder Of Giants,[/I] skramlar precis lika ihåligt. I ett försök att dölja att Noel Gallagher tyvärr inte kan skriva låtar längre - de 15 riktigt bra låtar han hade spreds ut på de två första albumen samt en del B-sidor - försöker Oasis nu låta allt hårdare, skränigare, flummigare, diffusare. Ju mindre innehåll, desto mer invecklad paketering. Ju mindre substans, desto högre volym.
Men att ett rockband inte håller längre än några år är faktiskt inget ovanligt i rockvärlden. Manchesters ledande 60-talsband, Hollies, hade knappt sex år på toppen. Herman's Hermits hade fyra år medan Gerry and the Pacemakers bara hade två år. Det är också den typen av band - 60-talsband som prickade in listettor några år men aldrig förmådde bryta ny mark och ta sig upp i Serie A - som man kan jämföra Oasis med rent historiskt. Alla som däremot ett tag jämförde Oasis med Beatles och Stones rodnar förmodligen redan.
Skivbolag:
Artist:
