På en veranda någonstans i Virginia sitter Mark Linkous i kvällssolen och stirrar som förtrollad på en antik, liten speldosa. Till sist reser han sig långsamt och beger sig som i dvala mot sin farms tillhörande studio och stänger resolut dörren bakom sig. Han kommer inte ut igen förrän han fullt har fångat den där speldosans själ på rullband.
Han lyckas. Och vid sidan om en ung Kurt Wagner i Lambchop kan han vara den ende.
Svajiga gitarrutbrott, ett pillimariskt klockspel, fågelkvitter, sprak och ett ostämt piano ackompanjerar hans småberusade gnolande, som vinglande - med nöd och näppe - lunkar sig fram genom skivan. Det är en slingrig liten resa men man kan inte låta bli att följa nästan vartenda steg.
[I]It's a Wonderful Life[/I] är Linkous tredje skiva och minst lika bra som de tidigare. Och lika nödvändig - i alla fall för hans egen del. På något sätt får man en känsla av att hans liv hänger på dessa sånger, på att någon hör dem och förstår dem. Kanske är det därför den heter [I]It's a Wonderful Life[/I], snarare än [I]Vivadixiesubmarinetransmissionplot[/I]. Kanske är det därför skivan är lättillgängligare tolv låtar lång, än sjutton. Kanske är det därför det känns som att han för första gången sträcker ut en hand. Det är definitivt därför PJ Harvey, Nina Persson och Tom Waits dyker upp som gäster.
Men det hade de inte behövt. Det är ändå Mark Linkous som är Sparklehorse. Och det är också han som är sångernas styrka. Han klarar sig själv. Även om han inte tror det.Skivbolag:
Artist:
