Serafina Steer - The Moths Are Real

Patrik Forshage 00:19 20 Jan 2013

 

Styrkan hos The Moths Are Real ligger inte i arrangemangen. De är visserligen vackra med Serafina Steers ödsliga harpa tillsammans med akustiska gitarrer, orglar eller en stråkkvartett, men för ofta lite för förutsägbara i sin spartanska form. Styrkan ligger inte heller i den distans och avmätthet - det vore fel att kalla det kyla - med vilken hon tar sig an sina avskalade indiefolksånger.  För trots Nico-associationerna rösten väcker, mest för tonfall, finns inget av förebildens domedagsdjupa allvar.

Styrkan ligger istället i detaljerna, noggrant avvägda av producerande Jarvis Cocker. En kyrkklocka vid exakt rätt tillfälle i The Removal Man, ett plötsligt utbrott av rytmer i skivans höjdpunkt Disco Compilation, och i smarta och oväntade lyriska lösningar (till exempel "I don't know why I'm heading to Brick Lane, I hate it there like everybody else does"). Det är sådana saker som gör att man vill fortsätta lyssna, utforska och fnissa åt idel nya upptäckter.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Bäst just nu: Musik

Kendrick Lamar – To Pimp a Butterfly

Lika samhällskritisk som excentrisk flexar Kendrick Lamar sina rapmuskler och visar prov på en flowmässig arsenal som i nuvarande generation nog saknar motstycke.

The Very Best – Makes a King

En soundmässig mix mellan Londons klubbliv och malawisk folkmusik.

Jonathan Johansson - Lebensraum

Jonathan Johansson river musikaliska murar och kombinerar sin tidigare dramatiska åttiotalspop både med rytmer som Kaah skulle vara stolt över och med hitvänlig attraktionskraft lika vass som någonsin.

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Annons

Fler musikrecensioner

Albert Hammond Jr - Momentary Masters

Visst har Albert Hammond Jr ambitioner utanför sina vanliga The Strokes-ramar. Med albumnamnets Carl Sagan-referens vill han visa ett tidigare okänt intellektuellt djup, och en rättfram och oinspirerad Bob Dylan-cover kan ha samma syfte. Han är vänligt Vampire Weekend-popig i inledande Born Slippy, och bland inspelningarna från hans nya hemmastudio i en stilla förort utanför New York unnar han sig några Mellotron-experiment.

Lamb of God - Sturm Und Drang

Trots den dramatiska rättegången i Prag som frontmannen Randy Blythe blev föremål för när en ung man avled under en av deras konserter, är Lamb of God ganska snabbt tillbaka upp i sadeln. Men förväntar du dig en lika omvälvande musikalisk resa som den personlig upplevelsen det var för sångaren, så tar du fel. Kvintetten från Richmond fortsätter med samma metalcore-flirtande thrash, tillverkad av gener från ett dödsmetalliskt Pantera, som har banat dem kommersiella framgångar från starten 1994. Det är mosh-vänligt, groovigt, hårt, mid-tempo-ösigt och väldigt peppigt.

Wilco - Star Wars

När ett band med Wilcos status överraskningssläpper ett nytt album för gratis nedladdning är det lätt att anta att det rör sig om en spretig och ofärdig spontanrelease. Det vore i sig ingen katastrof, för den som lärt känna Jeff Tweedy vet att hans spretiga och ofärdiga spontanreleaser slår de flesta andra artisters planlagda, välbalanserade och övervägda releaser på fingrarna. 

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!