På några inledande klagosångsduetter drar Bonnie Prince Billy i sin mest uppgivna form med sig både Scout Niblett och lyssnaren i bottenlösa avgrunder. Men när hon lämnas åt sitt öde hittar hon inget som matchar duetterna. Det finns enstaka stunder av akustisk sentimental skönhet bland de rätt irriterande skrammel- och beatexperimenten, men inget som lyfter Scout Niblett från sin plats ganska långt bak i evighetskön av singer-songwriters.